Ännu en gång har min snälla, kloka lilla häst fört mig framåt i ridningens ädla konst. Han är fantastisk! Vilket tålamod och upphöjt lugn han har intagit! Kändes otroligt bra. Slutorna (om det nu var det jag red ;-D) gick fint. Junge tyckte att det var kul och ville mest göra det hela tiden. Det är andra gången det har rått total frid. En gång är ingen gång, två gånger är en vana…. Så heter ju ordspråket och i detta fall hoppas jag verkligen det. Det känns som min lilla häst har landat.Efter en stunds ”krumelur-ridning” (jag skulle inte vilja kalla det dressyr ;-D) fick det bli lite klick och trick. Junge har lärt sig att lägga upp huvudet på min axel och lägga sin kind emot min när jag har ryggen emot. Det gillar han. Med Casino gläntar jag på locket till Pandoras box… eller som Marie frågade – Ska du verkligen lära honom att kampa? Det ligger ju något i den frågan… men det ska jag. Jag håller på att lära honom ta tag i en hundkamptross och dra emot. Han fattade snabbt och gjorde det bra. Det är ju lite lurigt - men det är ju å andra sidan bara beteenden. Det är därför jag provar och experimenterar med beteenden så att jag kan varna andra om det går åt h-vete ;-D.Sedan övade jag och Junge travkommando. Kan vara bra att ha. Lite intressant var att "naken" kunde han trava jättesakta och fluffigt bredvid mig trots att jag gick i lugn promenadtakt. Tänk vad avsaknad av tyglar, bett och människa (som rubbar balansen) gör för en liten häst!Gjorde samma sak med Casino. Han är för rolig. Med honom börjar jag kunna står rätt upp och ner, säga ”trav” och han gör det. Efter en stund ser man att fan flyger i honom och då söker sig den lilla shettisrumpan som en målstyrd robot mot mig. Jag har slutat göra affär av det och då försvinner det lika fort som det dyker upp. Det är precis som om han förstärks av att jag blir upprörd eller reagerar aggressivt på hans beteende. Det samma gäller om han biter i handtagen till skottkärran. En dag när jag mockade i hagen, testade han vad som skulle hända om han bet i handtagen till skottkärran. Man vill ju inte ha all skit uthälld igen så jag sa till honom. Efter en liten paus började han igen. Jag sa till igen . Han slutade igen men stod lugnt och studerade mig. Han gnagde igen och nu började jag inse att mitt nej utarmades. Jag får ta i ordentligt. Kastade iväg krattan mot skottkärran så det dånade. Han gjorde ett ryck, stod 50 cm ifrån och plirade. Jag testade sedan lite olika saker men resultatet blev bara att frekvensen på beteendet ökade. Jag ger mig fan på att han stod och studerade vilka reaktioner jag skulle få. Ibland undrar jag vem som tränar vem. Dagen efter provade jag att ignorera beteendet – och det försvann direkt. Det här är ju saker som man egentligen vet, men man är ju bara människa!

 

Lin

27 januari 2007 17:34

Härlig känsla, när allt stämmer. Han verkar så speciell, din Junge!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...