Första gången sedan i somras tränade jag sök! Tränade och tränade..... det blev mest "raggarsök" av det hela. Men kul var det! Under sensommaren och hösten har det varit så mycket med jobb, hästar och byggnationer att jag inte hunnit träna något sök. Det har känts jättekonstigt efter att ha tränat i stort sett en dag i veckan i sju-åtta år eller så. Jag började ju med Kiro för länge sedan och på den tiden blev det väl t.o.m två gånger i veckan. Nu äntligen var det dags igen. Nytt år, nya arbetstider och färdig lösdrift. En fantastisk känsla! Den som har hund och gott om tid tycker jag skall prova. Det är nog det roligaste man kan göra med hund och med andra människor - i alla fall om man har ett sådant underbart sökgäng som "mitt". Alltid högt i tak. Glatt med mycket retsamt skoj och gnabb men seriöst och folkuserat. Fantastiskt att det går att förena dessa egenskaper men faktiskt funkar det. Kanske skulle mer träning vara sådan. Man kan vara tävlingsintresserad men glad, skämtsam och ÖDMJUK! Jag tycker att detta saknas hos många. Det är mycket "kan och vet bäst". Själv brukar jag bli skeptisk när någon utger sig för att vara det. De som är riktigt duktiga och verkligen kan något behöver inte hävda sig. Så är det väl i och för sig överallt. Kan dock vara lite irriterande. Slut på terapisnacket för idag. (Jag har lite problem nämligen :-D. Eller hur Anette, Elisabeth mfl. om ni är inne och läser.)Essie var dock helgalen idag. Hon tyckte att det var så KUL! Sprang gjorde hon som ett skållat troll. Men sladden till hjärnan var inte riktigt ikopplad eller också var det bara lite lätt glappkontakt. Hon hittade figgar, markerade som hon skulle, gjorde påvis - men riktningen.... det var lite som att öppna en champagnekork på skakad flaska (tänk Nyår) och tja det tar lite hipp som happ.... Eller föresten, lite mer som en uppblåst ballong som man släpper (tänk barnkalas ;-)). Ja, den liknelsen är bäst, fast utan ljud, för är det något som den hunden inte producerar så är det gnäll...Hade ingen bild på Essie in action, som jag tagit, så jag fick skanna en från tidningen (Canis). Tungan i ena mungipan och svensk-rullen i andra.

Lösdrift är ju helt suveränt! Förra veckan hade jag influensa. Skönt att slippa gå ut och morgonfodra, sedan ut för att släppa ut dem, sen mockning,lunchhö, insläpp, kvällsfodring..... Hela dagarna var förr ett passande av tider.För mig passar det perfekt med lösdrift. De har ett hus, som jag kan stänga i olika riktningar beroende på blåsten. Halva är fyllt med torv och halva med halm. (Det har i praktiken inneburit att de kissar och skiter i torven och sover i halmen. Smidigt! Det är snabbare och lättare att mocka och det blir mindre volym att ta hand om.) Hästarna har också ett utbyggt tak som de kan stå under om de inte vill gå in men ändå ha tak vid regn/snö. Där står deras Thermobar, som gör att vattnet är isfritt om det är kallt. Den är eluppvärm och en jättebra investering tycker jag. En annan bra investering är att hårdgöra runt huset och en bit till. Det hade varit jobbigt att ha dem gående i lera nu när hösten och vintern varit som den varit. De har fri tillgång till hösilage i foderhäck och tillgång till skog, åker, ravin och en stor äng gammelbete. Det allra bästa är att jag ser och hör dem från huset.När jag var sjuk fick hasa mig ut när jag kände mig minst nära döden och ge dem ett mål kraftfoder. En koll av att det fanns vatten + hösilage kvar och att de mådde fint, sen kunde jag gå in och lägga mig igen. Mocka kan man göra en annan dag.Många tror att man har lösdrift för man kan strunta i sina hästar och att de inte får någon kärlek, pyssel och omtanke. Tvärtom tycker jag! Jag hinner vara ännu mer med dem, för att det är lättskött och dessutom tror jag att hästarna mår bättre. De har alltid någonting att pyssla med; leka med kompis, klia sig, rulla sig på olika underlag, gnaga bark, käka, vandra runt och strosa. Här är några bilder från lösdriften....

Äntligen. Nu är skorna på. Det hade ju gått troll i det hela. När jag skulle iväg igår för att få hästarna skodda så blåste det storm/orkan, så det blev ju ingenting med det. Det blåste bra idag också men det funkade. Jag måste i alla fall ha världens snällaste och tålmodigaste hästar. Jag lastar på och av dem själv. De går bara rakt på och rakt av. Ibland blir jag ödmjuk inför hur de ställer upp och följer med. Det räcker att en skulle strula skulle det ju inte funka. Vi tvåbeningar har ju ingen chans.När hovis skott dem var de som nya. Speciellt Casino som gått barfota ett tag. Jag har ju hårdgjort runt lösdriften och det är klart att det blir tufft att gå på för bara hovar.

Casino har fått ordning på sitt gripande... Han har ju haft lite svårt pga att jag började med en apport som var för stor att bita runt för honom. I och med det har han fått ett knöligt beteende som innebär att han lägger tänder och överläpp på och trycker neråt. Det är jättesvårt att se/känna om han griper eller om han bara trycker den neråt ur handen. Det innebär att det är svårt med kriterier och timing. Bytte idag föremål och började om. Jag tog en smal "tross" och efter bara någon minut funkade det.

Har tränat lite på att Casino skall uppsöka en pressening och trampat på den. Det funkar fint. I och för sig är inte Casino rädd för självaste fan, men ändå.... Intressant att testa och se. I stället för att pressa, locka och förmå hästen att göra något svårt, tror jag det är bättre att den själv får fundera vad som lönar sig och sedan själv utföra det i egen takt.

Mitt i vintern, hårig och dan, säger Junge hej till alla!

En bild på två pungungar.......