Nu har det varit shopping. Jag, och stackars Johan, har varit inne i alla häst och hundaffärer på vägen mellan Motala och Vänersborg. Fruktansvärt roligt, tyckte i alla fall jag. Johan är av den tålmodiga sortens barn, och han sitter snällt och väntar medans jag nagelfar varenda decimeter av affärernas hyllor. Ibland både en och två gånger. Alltid finns det något som man inte visste att man behövde... Jag har en last, som var tvungen att fyllas även denna gång. Jackor! Jag vet inte hur många jag har, men många är det. Korta, långa, tjocka, smala, mörka, ljusa.... Denna gång blev det en ridrock. Jättestor, jätteskön och jätte...ful/fin!?! (Måste be Peter ta ett kort på mig i den i morgon.)Man skulle kunna bo i den, tälta, agera vägkon och antagligen också använda den som fallskärm - men den är fräck! Tyckte att den verkade mycket bekant när jag såg den men kunde inte placera var. Ingen jag kände hade någon. Konstigt för den är verkligen udda.- Varför är den så dyr? Frågade jag ett biträde. -Det är för att tyget är gore-tex och det är MYCKET tyg! svarade hon.Indeed!, tänkte jag.- Och mer? undrade jag.- Det är RIKTIGA reflexer! genmälde honIndeed! Tänkte jag. Och MÅNGA,STORA....- Och mer? undrade jag.- Ridande polisen i Stockholm har den! svarade hon.Hoppsan. Nu visste jag var jag hade sett den konstiga rocken förut. Ridande polisen använder den. Det avgjorde saken. Inte pga kvalitén på rocken som man kanske skulle kunna tro, utan för att jag är svag för poliser. Manliga poliser! Att köpa egen uniform är väl nuförtiden (när man är härjad av tidens tand) det närmaste man kommer ;-)

Christina Drangel fyllde 40 år idag (fast hon ser ut som 25 max)och hade mottagning hemma hos sig. Härliga familjen Drangel var utökad med härliga släkten Drangel och annat löst folk. Vad ger man en hästmänniska som har allt??? Champagne förståss, mörk fin choklad och örtmintgodis (till Indigo förståss). Örtgodiset var en hälsning från Junge som älskar den sorten! Andra av hans kompisar håller med. Maries High Stock får något blankt i ögonen och ser ut som hon är hög när hon knaprar i sig sådana... Förresten..... Kanske skulle man prova... ;-SKöpte också en almanacka av Camilla. Hon är otroligt duktig att fotografera. Har ni inte varit inne på hennes blogg så gör det! Den ändrar namn i bland men just nu heter den - stutericavera9. Fantastiskt fina och fyndiga bilder. Det är pga Camilla som jag skriver igen. Man får alltid komplex när man träffar henne. Hon är så driftig och bloggar jättemycke. Om hon lägger in ett 50 tal inlägg i veckan borde ju jag kunna lägga in.....någon - och här är den!Jag skall göra ett nytt seriöst försök. Det får väl bli en del i mitt nyårslöfte som inbegriper en hemsida, mer träning av mig och fyrbeningarna samt lite annat smått och gott.En bild på Christina och gosedjur...

Nu så. Här har vi en bild på Cazal. Egentligen, när man ser honom på håll, ser han nästan svart ut med vit man och svans. Det ser helt tokigt ut. Precis som om man skulle ha färgat honom....

Cazal den lille P.R.E.- killen har blivit större, men de senaste bilderna hittade jag inte just nu. Ni får hålla till godo med en som är lite äldre.