...och sökträning igen. Om jag skall vara ärlig - och det skall man ju - var jag inte så motiverad att åka på morgonen. Jag har fortfarande jätteont i min nacke, det var kallt, jag var trött och ville eg. helst vara hemma och pussa på Cazal. Fast om jag skall vara ärlig igen - och det skall man ju alltid vara - så tror jag att främsta anledningen till min avsaknad av motivation var att Essie har gått så dåligt de två sista gångerna. Hon har gått dåligt och jag har inte sett hur och med vad jag skall börja. En stor del frustration ligger i det hela, eftersom hon innan uppehållet har gått bra, och nu är allt raserat. Hur det än var så bar det i alla fall iväg. Jag tror det var kroppen som gjorde det själv av gammal vana. Helt plötsligt inser jag att jag är på väg till Lysekil med hund, sökgrejer och allt ;-). Det blev en trevlig dag med trevliga människor som vanligt. Efter två "förkörare" (nybörjare som går två gånger - först och sist) hade jag startnummer två. När jag rastade Essie innan kom jag att tänka på att det inte bara var Essie som hade varit ringrostig de föregående gångerna. Jag började fundera på hur jag brukade göra annars innan jag skall in på söket, vilka kommandon jag brukar använda och på vilka sätt, samt den mentala inställningen.Söket gick jättebra. Antagligen gjorde min mentala inställning och medvetenhet susen, eller också var det det nya tjänstetecknet som sjorde det;-).... Hon sprang som ett skållat troll. Hyfsat rakt och kunde ta dirigering. Plötsligt fanns jag med i laget igen. Essie hade antagligen räktnat ut mig för jag hade inte varit något att räkna med heller. Nu kunde hon lyssna och dirigeras. Hyfsade framslag och jag var JÄTTENÖJD! I söket finns det ju alltid saker att jobba med oavsett vilken nivå man är på, men efter förra gången kändes det helt övermäktigt (och tråkigt om inte annat:-P) nu ser jag ljuset, JAG SER LJUSET! Och en söktävling i augusti ;-D!