Bilderna på pappa Zagal XI är tagna hos Sara och Mats på stuteri Pepino i somras. Jag var nere och tittade på Adivina och Cazal. Adivina var där på ombetäckning och det var ett gyllene tillfälle att träffa hela familjen på en gång.Bilderna är väl inte så strålande men man blev helt betagen och paralyserad av hans skönhet. Det blev mest tittande och ett och annat hastigt avfyrat "skott".Gå in på Pepinos hemsida och titta på fler bilder på denne vackre hingst: www.pepinopre.comPå bilden är det ett annat sto som Zagal har ett intimt möte med....

Cazal är så mild och vän att jag blir nästan orolig. Kanske är det som man säger om barn... är de snälla som små så får man igen det sedan... Det vore inte kul ;-P.Han gör inte mycket väsen av sig, i och för sig har han ju inte varit här mer än 3-4 dagar än. Älgar långsamt omkring och låter sig fösas av den lilla monster shettisen. Han älskar människor och så fort han ser eller hör mig så gnäggar han. Det gör lite ont i mitt hjärta när han inte vågar fram för att Casino slänger onda ögat på honom. Jag löser det genom att gå till honom men ändå. Jag får hela tiden passa så att han inte hamnar i ett läge där han blir trängd. Kanske är det så det är att vara småtting!?!? Är det någon som har erfarenhet -skriv gärna en kommentar! Kanske är Casino steget före och vet att detta måste göras innan pung-ungen växer upp och blir hingst, eller också är han bara en mobbare... Ja, ja, antar att det inte är någon fara för Cazal verkar inte ta åt sig så mycket. Han håller mest koll på att inte Casino är på anfall och verkar i övrigt obekymrad. Man är väl en hönsmamma.....För säkerhets skull började jag med ponnie-zen idag. Hålla fram morot. Om hästen sträcker sig mot den, stänger man handen. Minsta lilla tendens att dra sig tillbaka ger man hästen moroten i munnen. Cazal fattade på direkten. I morgon skall jag börja med mul-target. Kan nog vara bra att börja nu. Kanske kan det minska senare användande av tänder och i stället öka användandet av mule - vilket är betydligt skönare....Lägger in någon bild på pappa Zagal...

Cazal den lille stackaren söker sig till snälla trygga Junge. Det går jättefint. Junge blev dock bli lite trött när Cazal provade att dia...

Visst ser han ut som en älgkalv och han rör sig som en också....

Nu står det tre hästar här ute. Hästar och hästar.... det ser ut som en stor hårig köttbulle, en liten minigris och en älgkalv! Jag fick sällskap av Marie när jag skulle åka och hämta Cazal. Det gick fint. Han har ett fantastiskt temperament. Han gick på efter några minuter utan att vi behövde göra någonting annat än ge glada tillrop och morötter. I Mariestad stannade vi vid Mc Donald. Han stod helt stilla i transporten. Det enda vi hörde var en gnäggning när vi precis stannade. Lika lugn var han när vi lastade av hemma. Visst kunde man se att han funderade och undrade, men inte så att han tappade fattningen på något sätt.Jag hade släppt Junge och Casino i den stora gräshagen för jag tänkte att de inte kunde klämma in Cazal i något hörn där. Dessutom är det större yta att springa på och inte någonting som står i vägen. Och tur var väl det för det blev ett väldans springande. Casino och Junge galopperade runt allt vad tygen höll. Junge gjorde en rejäl vurpa och gled som ett Curlingklot en bra bit. Då trodde jag att han hade skadat sig rejält, men han upp och vidare. Det verkar ha gått bra. Han ser fräsch ut och haltar inte. Det är också en fördel med lösdrift - de står ju inte och stelnar till i en box om de har blivit lite mörbultade.Cazal anpassade sig fint och han och Junge började äta i samma hösilage. Casino är förståss lite av en förtryckare men det går nog över. Cazal verkar dessutom inte bry sig nämvärt utan går åt sidan när den lille kommer.När vi kom till huset stod Annika där och väntade. Hon trodde vi hade hästen med oss och missade hela häst-släppet. Marie åkte hem och jag och Annika gick bort och hämtade hem hästarna. Alla tre hästarna kommer som skållade troll till grinden även Cazal som med svansen i vädret älgade fram. Det verkar ha fungerat fint med introduktionen. Tyvärr var det mulet och nästan skymning så jag tror inte att det blev några bilder men min digitalkamera. Den är usel när det är mörkt (läs: Det är skit bakom avtryckaren! Det finns säkert någon inställning för det, men om man är lat och inte läser igenom instruktionsboken får man skylla sig själv!) Jag tog någon bild med lillkameran när de var hemma vid huset. Den gör väl inte lille Cazal rättvisa men någon bild måste jag ju lägga in. Det finns väl en sång..."Han är som en älg, han ser ut som en älg och han rör sig som en älg ska...."

Ännu någonting som är helt underbart. Detta blåregn spettade jag ner på sydsidan av huset rakt i lera och singel. Köpte på rean för något år sedan och tänkte att det aldrig skulle överleva, men det gjorde det. Nu har det blommat i tre år, kanske dags att fixa till det lite mysigare för det.....Visst är det härligt. Snart så...