I dag har jag har haft besök av en gammal (inte GAMMAL men en vän sedan länge :-D) kompis som heter Inger. Vi har känt varandra i 13-14 år.

Till skillnad mot mig som bara snackar är Inger en driftig person som gör någonting och uppnår något.  Hon har åkt runt Norden med sin fantastiska shettis , Fonzie, och gjort uppvisningar under stort jubel. Även i U.S.A. har hon gjort uppvisningar.

Det hela började någon gång på stenåldern när Inger sökte en medryttare till sitt halvblod Kaluha.  Jag red Kaluha några dagar i veckan. Då var Fonzie en vanlig sällskapsponny och gick under smeknamnet ”Plutten”.  Inger hade då också Bitzi Bus, en kelpie som hon tävlade elitlydnad och även tävlade SM med några gånger. Det blev mycket hund och hästsnack om dagarna. Hon var väldigt tidig med att använda belöningar som bollar, lek och godisskålar (på den tiden var det annars mest hugg och slag m.a.o. stenålder!)

En dag hade Inger fått för sig att ”Plutten” skulle göra lite nytta. Hon fixade snabbt ihop en snöplog, typiskt Inger!) som han fick dra. Det gick finemang. Det gick så bra att det sen blev rockard, för att sedan börja tävla i precisions körning och dressyrkörning.  Jag var med någon gång och var groom.

Det blev också mycket tömkörning och trickinlärning. En period bodde hon och Thomas i U.S.A. och då fick naturligtvis Fonzie följa med. Efter fem år i Chicago flyttade de tillbaka till Sverige och bor nu i Karlstad.

Utvecklingen är stor från sällskapsponny och snöröjare till fullfjädrar showhäst. Bland de framträdanden hon gjort märks främst Scandinavium, Oslo Horse Show och Equitainment i Helsingfors, Finland. Vi har varit på Flyinge dagarna tillsammans. Vi körde duell om vem som var människans bästa vän – hunden eller hästen. Det var trick som fritt följ, slalom, sitt, ligg, hopp apport, vinka, gå på bakbenen m.m. m.m. Jättekul! När hon sedan under uppvisninsdagarna visade arbete på långtöm grät jag faktiskt, det var ENORMT fint, stiligt och pampigt! Denna lilla häst som gjorde denna fina dressyr är enastående.

Den lilla knatten kan göra  skolorna, piaff, passage, galopp piruetter, galoppom byten, spansk skritt m.m. väldigt bra och har en fantastisk ökad trav!

Foto: Rosetail (http://www.rosetail.com)

Vill ni se fler bilder på denne lille goding så kan ni gå in på Fonzies sida www.pony-show.com!

"Hela världen är en rad underverk, men vi är så vana vid dem att vi kallar dem vardag." - Hans Christian Andersen

Var ute och rumlade runt på bloggar......hittade detta citat på Skogsfruns (http://barasaras.bloggagratis.se). Något att tänka på.....

.... det låter som något kärlekspar. Och till viss del stämmer det.

Gav Salle sin frukost ute och då var hundarna med. De väntar hela tiden på att han skall bli klar så att de får slicka hinken.

Essie snattar alltid morötter som hon springer iväg och mumsar i sig. När Cazal var klar med maten uppsökte han Essie för att kolla om hon ville dela med sig....

 Hon var snål och åt upp allt själv. Salle-Mannen började att beta och då joinade Essie upp och så betade de sida vid sida. Det såg helhäftigt ut när de gick där och åt gräs.

 Så småningom lade sig Essie ner. Då gick Salle fram för att nosa på henne. Mycket läskigt tyckte Essie som började skälla som en galning. Kiro hjälpte förståss också till och det blev ett himla liv. Brydde sig Salle? Inte ett dyft. Han stod där lugnt och tålmodigt och bara tittade....

I går var Lin och Fia på besök. Jag tror att bilderna får tala för sig själva för nu skall jag morgonjäkta vidare. Mer text kommer....

Ute i skogen i Skogen. (Det heter ju Skogen här ute...)

Det är svårt att fota Essie med skärpa för hej vad det går. Jag brukar nöja mig med att hon hamnar ungefär i bild;-D

Nyss hemkommen från sökträning i Velanda. Härlig dag! Vädret var behagligt milt men ändå inte varmt. Ingen sol som kunde plåga hundar i bilen och torrt i marken. Inte dumt inte.

Det gick fint med Essie. Det är betydligt mer drag i henne nu när hon är opererad. Hela hennes attityd är förändrad. Hon är som när hon var piggast förut.

Det var en jättefin bana med mycket branter och ett gärde. Valde att ha de flesta figgarna som hitta, eftersom hon är bra på att markera och kanske den främsta anledningen - jag är lat ;-). Jag hade bara påvis på den vi lagt under skynke ute på gärdet. Hon jobbade fint. Tempot var bra och hon gick  tämligen raka skick. Ibland har hon en tendens att dra fram i rutan, det gjorde hon inte idag. Å andra sidan kände hon att det inga låg längre fram eftersom vi hade i stort sett motvind i rutan. Jag är mycket nöjd med dagens träning. Det som var mest positivt var att kunna se hur hon jobbade ut när det var mycket brant (släta stenbranter.)  Det var helt öppet och lätt att se. Hon tråcklade sig upp i sick-sack för att få fäste, men hon sökte sig hela tiden tillbaka till min grundlinje rakt utanför mig.

Efter nedplockning av bana och sedvanlig fika med tjatter så lade vi en plats. Det var första gången på MYCKET länge som jag lade plats. Det har blivit en del enskild träning av "sitt i grupp" på sistonde men ingen platsliggning. Det var dock inga prob. hon låg.

På hemvägen en sväng förbi Granngården och Gyllene Måsen (Mc Donads). Nu blir det att käka snabbt för att sedan ta sig an de andra fyrfotingarna....

Skulle precis göra mig i ordning för natten.... då upptäckte jag att jag inte var ensam på toa!!!! Det var jag och tre till (minst)... fästingar!!! UÄÄÄHHH! BLÄ! ÄCKEL! De var minimala. Så små har jag aldrig sett föut. Två av dem hade satt sig medan en irrade runt bland allt fläsk och visste inte var han skulle börja;-). Han och han.... det är väl bara honorna som... Ja, ja  skitsamma...De är inte trevliga att härbärgera, oavsett kön.

Hur skulle jag bli av med mina gäster? Förut hade jag bara pincettfästingplockare, men den är omöjlig att använda på sig själv (nästan) för det är sådan precision och när man har smått panik, underlig vinkel, typ ryggen , och sen så titta i spegeln som ger bakvänd bild = inte kul och oftast misslyckat med gropar i ryggen, envist fastklammrade fästingar och nackspärr...

Sen har jag också haft fästingpenna med en finurlig löpsnara längst fram. Den har funkat bra när fästingarna är lite större (men jag har INTE lust att vänta tills de har ätit upp sig!) annars har de bara kanat igenom.

Kom på att jag hade köpt "fästingkofot" i fredags till hästarna. Hade plockat några idag på Salle och hade dem i jackfickan. Det funkade jättebra även på mig. Snabbt, lätt och enkelt.

Jag lyckades ta bägge fästingarna själv, så nu tror jag att jag är ensam framför datorn. Jag önskar er alla en trevlig fästingfri natt!

I dag har det varit full fart. Upp i ottan för att pyssla om hästar och sedan vidare ner till Varberg och Anders Kjernholm. Vi är ett gäng som brukar åka dit med jämna mellanrum och få en duvning av honom.

Jag gillar Anders. Han är alltid så engagerad, positiv och ger alla lika  mycket tid oavsett om det är ett ekipage med stor potential för höga klasser och resultat eller ett som inte har lika lätt. Det gillar jag. Det är också mitt måtto.

Jag fick lite bakläxa. Det sista jag har försökt att träna på är svängar i språngmarsch. Har kastat belöning för att få mer action. Har då naturligtvis tummat på precisionen. Det hade lite sabbat mitt fria följ, eller snarare varit på väg att sabba det. Hon har börjat gå snett med högerförväntan. Fick fokus, och skäll ;-) av Anders om det, så nu får jag backa lite och kolla att jag inte slarvar till det mer.

Första passet var detta tydligast, andra passet hade hon fallit mer tillbaka till det hon kunnat innan, så det såg bättre ut. Nu får jag hålla koll på det så skall det nog fixa sig.

Det är alltid trevligt hos familjen Kjernholm. God stämning, högt i tak, god frukostfika och gott käk... Dessutom med ett sådant gäng som man åker med kan det inte bli annat än kul. Karin, Eva, Gunilla, Lena och Anette... vilka brudar!!!!!

Förresten om det strular för Mona och Marwin med vittringsapporteringen på SM:et är det mitt fel ;-). Jag berättade om min doftdiskriminering med post-it lappar och hon blev nyfiken och testade :-D...

Väl hemma i Vänersborg igen blev det lite matlagning och städ. Emelie och Christian kom över på lite mat och öl. Det blev häst, hund och leguanprat till fram på natten... Peter hade migrän, kanske tur i oturen för honom, han är ju måttligt intresserad ;-). Han brukar fråga, när jag pratar med kompisar, om det aldrig tar slut. Har man aldrig pratat färdigt om tex hundträning? - svar NEJ! Det är oändligt och tack Gode Gud för det!!!! Vad tråkigt det skulle vara annars.....

Efter att ha tagit några bilder på ravinen släppte jag på hästarna. Svårt även denna gång med lillkameran... Den är lite långsam och tar lite på allt, fast för att vara liten är den mkt bra....

Junge var först ner.

Nyttig morgongymnastik - hopp över bäck.... 

Salle-Mannen och Robban...

En stunds örtbetande på botten......

...... och så vidare upp på andra sidan för att beta vidare på "gammelängen".

Var ute en sväng och kollade så att det inte hade blåst ned några träd över eltrådarna i ravinen. Det var jättevackert där nere. Solen sken mellan stammarna och marken täckt av vitsippor. Försökte ta några bilder med lillkameran, men man borde haft stora och ett UV-filter (heter det inte så ???). Bilderna blir för ljusa, nästan vita och så ser det inte ut när man står där... Ja, ja ni får hålla till godo ändå, för photoshop behärskar jag inte. (Gud vad gammal och teknikfientlig jag är....)

Jämmer och elände. Vaknade kl 04.45 (jag tror att jag börjar bli gammal - såna var morfar och andra åldermän i släkten - men REDAN!?!!?)

I vilket fall... jag tittade ut och.... SPÖREGN! Nämen hur gick det till? När jag lade mig och några veckor i sträck innan hade det ju varit strålande sol. Det var till att rädda vad som räddas kunde av allt bös som låg på altanen; dynor, tidningar och en fläkt till hoppborgen. Sedan var det ut till hästarna och på med täcken på Salle-Mannen (han är lite frusen av sig) och Robban (fryser väl inte men han har ju INGEN päls). Hö fick läggas under taket, hästarnas "veranda" och inne i lösdriftstallet. Det känns alltid så skönt att de kan stå under tak och i  lä och äta. Klockan 06.00 var jag klar och kunde gå in, sätta på mig kläder (;-P), ta en kopp kaffe och titta på nyhetsmorgon.

Hästarna fick vara hemma vid huset hela dagen. Jag och Emelie har ju varit smarta nog att sätta upp en avstängning i slussen (borde jag ha gjort innan lägret, men då hade de ju inte kunnat gå över ravinen i mer än några dagar). Jag vill inte att hästarna går över ravinen när de har täcken på sig. Det är lätt att de fastnar och då kan det gå riktigt illa i de branterna....... usch hemska tanke...

 Blev ingen ridning i dag trots god inspiration, blåste mer eller mindra stormbyar, haglade, regnade, solen sken, snö, regn, och sol igen.... En enda vädersoppa alltså. Däremot fick lilla Essie sig en duvning. Tyvärr blev det inget framåtsändande i dag för mina vägkoner har blåst omkull och gärdet var lerplaskigt.

Jag kollade apportering med dirigering (eller snarare vinkeln och åtlydande av dirigering) - funkade fiiiiiint.

Tränade fitt följ med språngmarsch. Tog en vinkel i taget. Vet inte om det blir bättre.... Bättre blir det kanske men jag är rädd att jag missar något... Måste ut med speglarna och kolla hur det ser ut.

Provade långsammarsch; hi hi... de första stegen gick fint men sedan såg jag att det blev fritt följ med knäböj. Hon såg för rolig ut! Hon gick jättefint men med ihopvinkalde ben någonstans mitt emellan fritt följ och kryp. Inte bra, men gulligt. M a o måste jag göra något åt detta också. Antagligen har det med hur jag tynger i stegen - det påminner om kryp... SPEGEL! SPEGEL!

Det blev också ett litet fjärr. Det gick mycket bra. Över förväntan. Lade belöning bakom. Essie höll fötterna stilla som med gångjärn - sitt, ligg, sitt, stå, ligg o.s.v. Om inte stå kom först! Då vred hon ut i sidled. Det inträffade inte om "stå" kom bland andra kommandon. Däremot om det, som sagt, kom först. Why? Jo, förståss, stå är ju svåraste delen i momentet för att inte få en flytt. Vi har ju  tidigare tränat mycke, ligg till stå - belöning, och sitt till stå - belöning.

När det inträffar även nu får jag en förväntansflytt i sidled. Därför får jag det inte inuti momentet eftersom hon där inte har samma förväntan.

Nu när hon är lite het och har perspektiv på tidigare träning ser man vad hon kommer ihåg som viktigt :-D.