Det var rise and shine vid halv fem. Om ni läst inlägget från dagen innan kan man räkna ut att det handlade om ca 2,5 timmars sömn. Som tur är funkar jag som en.... tja sköldpadda.... jag kan sova nästan hur lite som helst för att sedan sova hur mycket som helst. Jag kör ett "sovkonto" som jag kan dra över i bland och ligga på minus i bland. Björn kanske.... Skit samma.

 I vilket fall som helst så var jag klockan åtta i Örebro. Det hela började med platsliggning med skott. Jag lät Essi-pessi vara kvar i bilen. Såg att hon reagerade på skotten - inte bra :-(...

Sedan blev det dags för genomgång av klickerträning. Vi började i klubbstugan så att grunderna fanns teoretiskt. Sedan gick vi ut och provklickade. Det är svårt! Ett tiotal hundar, varav de flesta inte har klickat något förut. Ovana förare. Kort tid (vi hade ett par timmar allt som allt) gör att det är svårt att få ut något. Jag tror också att det är svårt att förstå att man måste ha med sig i stort sett hela konceptet och att man måste börja med frivilliga "enkla" beteenden; sitt, stå, fokus, target.... Jag vill så gärna att alla skall upptäcka hur häftigt det är att träna så här!

Det blev ändå ok. Man kan ju tänka att det är frösådd det är frågan om. De som blir nyfikna letar vidare och de som inte nappar har i alla fall ett hum om vad det innebär.

 Vid elvatiden bar det av till skogen. Väl framme blev det genomgång i spårgruppen och jag gick spår. Anita hade hennes mans hund och ville komma igång och spåra, samt lita på hunden. Hon fick två spår som var ganska långa. Lenas hund tog inte pinnarna och gick över vad som helst i spåret. Han ville bara SPÅRA! Lena hade tränat plockövning med spårapporter sedan kvällen innan. Till henne lade jag ett kort rakt spår med pinnar mycket tätt. Fyra på rad med sex meter emellan. De var också snitslade för att matte skulle kunna förstärka minsta titt.  Git träffade sin uppfödare denna dag så hon var inte med.

Medans spåren låg till sig hann vi äta. Åsa och Malin, som de änglar de är, stod och grillade bamsehamburgare och korv i skogen. Därtill sallad, dressing, rostad lök, saft o.s.v Fantastiskt!

Sedan var det bara att angripa spåren. Anitas gick kanonfint. De hade legat i ungefär 2,5 timmar och det var verkligen snustorrt i markerna. Hade något tapp men annars bra. Det gällde båda spåren. I bland gick hon av men hon var inte lätt att läsa när hon gjorde det eller ej. Enda ordinationen var kortare lina och låta henne fixa allt. Det var en prestation att fixa spåren så bra!

Lenas fick köra plockövning innan påsläppet. Jag försökte att gömma men han var helt ointresserad. Visste att det skulle bli spår och ville bara spåra. Väl i spåret gjorde han en dipp för pinnen, matte kunde förstärka men hunden sa bara "- Flytta på dig kärring! Jag ska förbi! Här ska spåras! Ur vägen!" Stretade på bra i linan vidare också. Spåra gjorde han som en gud. Nos i varje fotsteg, lugnt och systematiskt.

Vi lade nya spår som avlöpte ganska lika. Lenas vovve blev succesivt bättre med pinnarna. Skönt. Vi kände att vi var på rätt väg.

 Trött men nöjd bar det av hemåt för hämtande av hästar, fodring m.m Ja, jag åkte hem varje kväll. Galet, men vad gör man när hästarna bara kan gå åt ett håll i ravinen och när det är hemma det finns hösilage, kraftfoder, halmsäng och mindre mygg.....