I skogen blev det nya spår. Ett "vanligt" för Anita, ett par plockpinnspår till Lena och ett par spår med lång liggtid och leverpastejburk i slutet av spåret. Medan de låg till sig gick vi till Börje som höll i uppletande och körde det.

Lunch, lika god som vanligt, och efterföljande spårning.Gits flat som heter Labben :-D spårade bra. Han är ivrig men näsan är låg nu.  Anitas vovve gick återigen ett bra spår med var nonchalant och missade några pinnar. Vi beslöt att eftermiddagen skulle vigas till "plockepinnspår" också för denna vovve.

Vi släppte på Lenas hund. Den spårade som vanligt fint men hade mer bråttom än dagen innan. Tog första pinnen självständigt. Den låg öppet. Stor glädje! Lena sa att - Jag borde sluta nu. Det tyckte inte jag. Han kunde få någon pinne till och då fortsätter han och tar ingen mer. Attans, attans elände! Vad i hela friden??? Vi funderade på om han hade gått på ögonen när han tagit pinnarna och när de sedan låg mer dolda hade han gått förbi. F-n! Tänkte jag. Vad har vi lärt honom nu. Lena tröstade med att han inte tagit varken synliga eller dåliga. Så det var faktiskt bättre ;-D!

Medan jag lade ut fler spår fick gänget gå iväg och ta sista Lena-spåret sälva. Medans jag gick ut nya spår grämde jag mig och funderade på lösningar. Jag lade två spår till Git och fyra "plockepinnspår".

När jag kom tillbaka till bilarna sitter tjejtrojkan där. Hur gick det undrade jag? - Jättebra!!!! Sheger, Lenas vovve, hade plockat alla pinnarna, spårat noggrant. Jag hade även i detta spår gömt dem väl men han hade fixad det. Sista pinnen hade legat lite längre bakom snitseln än normalt. Lena hade trott att hunden gått över, linan hade trasslat.... och när matte trasslat färdigt i linan och tittar ner står hunden där med apporten och väntat! Helt enastående!!!!  Jag kunde andas ut! Frid på jorden!

En teori var att terrängen varit "lätt" med mycket vegetation på första och att spåret därför tagit över medans det andra var torrare och han var tvungen att vara noggrannare. Dessutom var han nog allmänt hetare på första än på andra...

Gits spår gick jättefint och Lena ville av förståeliga skäl inte gå mer spår denna dag eftersom hon var mer än nöjd med det sista. Det var bra för då fick Anita gå så länge hon ville i plockepinnspåret. De satt ju ihop så det blev fyra pinnar - längre avstånd med vinkel - fyra pinnar - längre avstånd med vinkel - fyra pinnar.... Hunden spårade som en gud, plockade pinnarna och Anita skötte sig perfekt (kom bl.a. i håg att ha kortare lina vilket jag var imponerad av).

Med andra ord. Jag kunde sova även denna natt (sedan jag hämtat hästar och lagt mig till ro).

Early morning igen!

Denna gång tog jag ut Essie vid skjutandet på morgonen. Det blev bättre. De första fyra vid platsen märktes inget speciellt men när det kom fler vid budföring (4-6 till) sänktes svansen. Ja,ja, det är som det är. Hem och träna.

Klickergrupp igen. Nu tog vi ut en hund i taget och tittade på speciella problem och diskuterade lösningar. En hund som nosade i marken mest hela tiden när det var paus. Matte tyckte att det var ett problem och hon fick klicka och belöna ALLT som inte var nosen i marken (och pissa ;-) )

Sedan hade vi en hund med metallapporteringen.  Hunden gillade den inte och var osäker gentemot föraren. Lång och intressant diskussion. Ordination frivilliga plockövningar. Avslappnat kroppsspråk. När hunden griper - het belöning åt andra hållet.

Vi kikade också på en hund som låg nära i fria följet. Där blev det belöningsplaceringen och backa till bak till sitta vid sidan, första halvsteget och några steg.... Funkade kanon.

 Vi hade en diskussion om stegen. Sista steget hoppas över. Går inte att "stoppa" med godis för hunden är rädd och hoppar då av åt sidan. Halt direkt efter fixade han ändå. Vi pratade om locking i riktning, men hunden var inte glad i godis. Sedan pratade vi fingertarget  de sista stegen i riktning som väl nere kan förstärkas med att hunden får bollen, hålla i den. Inte för hett alltså.

 Att snickra till bara de sista biten av stegen som man kan ställa någon annan stans för att bara kunna träna sista delen (och inte behöva gå hela stegen, eftersom den funkar bra) var en tanke. Kanske träna två på och två av som man gör i agility.....

 Matte skulle hem och fundera, tyckte nog att target lät intressant.

Jag kan bara konstatera att jag ÄÄÄÄÄÄLSKAR att klura. Det är ju det riktigt roliga....