I dag har det varit full fart. Upp i ottan för att pyssla om hästar och sedan vidare ner till Varberg och Anders Kjernholm. Vi är ett gäng som brukar åka dit med jämna mellanrum och få en duvning av honom.

Jag gillar Anders. Han är alltid så engagerad, positiv och ger alla lika  mycket tid oavsett om det är ett ekipage med stor potential för höga klasser och resultat eller ett som inte har lika lätt. Det gillar jag. Det är också mitt måtto.

Jag fick lite bakläxa. Det sista jag har försökt att träna på är svängar i språngmarsch. Har kastat belöning för att få mer action. Har då naturligtvis tummat på precisionen. Det hade lite sabbat mitt fria följ, eller snarare varit på väg att sabba det. Hon har börjat gå snett med högerförväntan. Fick fokus, och skäll ;-) av Anders om det, så nu får jag backa lite och kolla att jag inte slarvar till det mer.

Första passet var detta tydligast, andra passet hade hon fallit mer tillbaka till det hon kunnat innan, så det såg bättre ut. Nu får jag hålla koll på det så skall det nog fixa sig.

Det är alltid trevligt hos familjen Kjernholm. God stämning, högt i tak, god frukostfika och gott käk... Dessutom med ett sådant gäng som man åker med kan det inte bli annat än kul. Karin, Eva, Gunilla, Lena och Anette... vilka brudar!!!!!

Förresten om det strular för Mona och Marwin med vittringsapporteringen på SM:et är det mitt fel ;-). Jag berättade om min doftdiskriminering med post-it lappar och hon blev nyfiken och testade :-D...

Väl hemma i Vänersborg igen blev det lite matlagning och städ. Emelie och Christian kom över på lite mat och öl. Det blev häst, hund och leguanprat till fram på natten... Peter hade migrän, kanske tur i oturen för honom, han är ju måttligt intresserad ;-). Han brukar fråga, när jag pratar med kompisar, om det aldrig tar slut. Har man aldrig pratat färdigt om tex hundträning? - svar NEJ! Det är oändligt och tack Gode Gud för det!!!! Vad tråkigt det skulle vara annars.....

Efter att ha tagit några bilder på ravinen släppte jag på hästarna. Svårt även denna gång med lillkameran... Den är lite långsam och tar lite på allt, fast för att vara liten är den mkt bra....

Junge var först ner.

Nyttig morgongymnastik - hopp över bäck.... 

Salle-Mannen och Robban...

En stunds örtbetande på botten......

...... och så vidare upp på andra sidan för att beta vidare på "gammelängen".

Var ute en sväng och kollade så att det inte hade blåst ned några träd över eltrådarna i ravinen. Det var jättevackert där nere. Solen sken mellan stammarna och marken täckt av vitsippor. Försökte ta några bilder med lillkameran, men man borde haft stora och ett UV-filter (heter det inte så ???). Bilderna blir för ljusa, nästan vita och så ser det inte ut när man står där... Ja, ja ni får hålla till godo ändå, för photoshop behärskar jag inte. (Gud vad gammal och teknikfientlig jag är....)

Jämmer och elände. Vaknade kl 04.45 (jag tror att jag börjar bli gammal - såna var morfar och andra åldermän i släkten - men REDAN!?!!?)

I vilket fall... jag tittade ut och.... SPÖREGN! Nämen hur gick det till? När jag lade mig och några veckor i sträck innan hade det ju varit strålande sol. Det var till att rädda vad som räddas kunde av allt bös som låg på altanen; dynor, tidningar och en fläkt till hoppborgen. Sedan var det ut till hästarna och på med täcken på Salle-Mannen (han är lite frusen av sig) och Robban (fryser väl inte men han har ju INGEN päls). Hö fick läggas under taket, hästarnas "veranda" och inne i lösdriftstallet. Det känns alltid så skönt att de kan stå under tak och i  lä och äta. Klockan 06.00 var jag klar och kunde gå in, sätta på mig kläder (;-P), ta en kopp kaffe och titta på nyhetsmorgon.

Hästarna fick vara hemma vid huset hela dagen. Jag och Emelie har ju varit smarta nog att sätta upp en avstängning i slussen (borde jag ha gjort innan lägret, men då hade de ju inte kunnat gå över ravinen i mer än några dagar). Jag vill inte att hästarna går över ravinen när de har täcken på sig. Det är lätt att de fastnar och då kan det gå riktigt illa i de branterna....... usch hemska tanke...

 Blev ingen ridning i dag trots god inspiration, blåste mer eller mindra stormbyar, haglade, regnade, solen sken, snö, regn, och sol igen.... En enda vädersoppa alltså. Däremot fick lilla Essie sig en duvning. Tyvärr blev det inget framåtsändande i dag för mina vägkoner har blåst omkull och gärdet var lerplaskigt.

Jag kollade apportering med dirigering (eller snarare vinkeln och åtlydande av dirigering) - funkade fiiiiiint.

Tränade fitt följ med språngmarsch. Tog en vinkel i taget. Vet inte om det blir bättre.... Bättre blir det kanske men jag är rädd att jag missar något... Måste ut med speglarna och kolla hur det ser ut.

Provade långsammarsch; hi hi... de första stegen gick fint men sedan såg jag att det blev fritt följ med knäböj. Hon såg för rolig ut! Hon gick jättefint men med ihopvinkalde ben någonstans mitt emellan fritt följ och kryp. Inte bra, men gulligt. M a o måste jag göra något åt detta också. Antagligen har det med hur jag tynger i stegen - det påminner om kryp... SPEGEL! SPEGEL!

Det blev också ett litet fjärr. Det gick mycket bra. Över förväntan. Lade belöning bakom. Essie höll fötterna stilla som med gångjärn - sitt, ligg, sitt, stå, ligg o.s.v Om inte stå kom först! Då vred hon ut i sidled. Det inträffade inte om "stå" kom bland andra kommandon. Däremot om det, som sagt, kom först. Why? Jo, förståss, stå är ju svåraste delen i momentet för att inte få en flytt. Vi har ju  tidigare tränat mycke, ligg till stå - belöning, och sitt till stå - belöning.

När det inträffar även nu får jag en förväntansflytt i sidled. Därför får jag det inte inuti momentet eftersom hon där inte har samma förväntan.

Nu när hon är lite het och har perspektiv på tidigare träning ser man vad hon kommer ihåg som viktigt :-D.

Ja happ. Då har jag varit ute och påbörjat (igen) mitt framåtsändande. Kånkade ut vägkoner på gärdet och måttade ut avstånden. Eftersom jag känner igen min lilla loppa tänkte jag börja med attityden till momentet. Eftersom hon är en mycket cool och stillsam hund vill jag att hennes attityd till momentet är "fullt ös" annars kommer jag aldrig att få till inkallningen i momentet. Jag började med att ställa upp henne 20 m från gruppen startade själv strax innan. När jag kom fem meter efter så blev det "- Essie hit!" och så blev det bollkastförstärkning på det med bollkastararmen. Så raggartränade vi det några gånger. Det var alles for today.... Måste nog köra denna delen en hel del. Den långsamma marschen har hon ganska ok. Språng till gruppen likaså. Friaföljet är ok.

Inspirerad av träningsandan körde jag ett par "sitt i grupp" också. Lite raggarträning där också med belöning ute och jag släppte henne på varsågod lite när som helst. Kanske vågat men som sagt hon är cool och förivrar sig sällan.

En annan trevlig överaskning var att när jag tog hem hästarna i dag så gick två av dem tillbaka över ravinen. Eftersom jag gick hem med alla fyra på en gång men att Robban var lite sparkig mot de andra tänkte jag ta dem två och två i dag. Jag tog Junge, som inte klarar mentalt att vara kvar, och Salle-Mannen och gick hem. Hade förberett lite käk till dem eftersom det är bara de som eg. ska ha något extra kraftfoder. Medans de åt,väntade jag. De gnägg konverserade några gånger med de andra och rätt som det var hörde jag Casino och Robban gnägga på denna sida ravinen. Dessa två modiga hästar hade hittat en väg över åt detta hållet och det var inte utan att det kändes skönt att bara gå till avskiljartråden och släppa in dem :-D!

Har dessutom allt mer insett att Casino är en FANTASTISK PONNY! Lika ilsken och smådjävlig som han är - lika trogen, mysig, kelen och arbetsvillig är han! Dessutom är han himla snygg nu när han är silvervit med svarta ben, huvud och man/svans......