Så härligt det är med sommarbete!!! Hästarna riktigt njuter...

Salle behöver lägga på sig lite också för han har dragit iväg i höjd och smalnat av.

Sjuk, sjuk, sjuk - ELÄNDE!

Lyckades dock ge mig iväg på en tur med Junge i skogen. Det var ett härligt väder och en underbar ridtur. På en äng fick vi en skymt av ett rådjur som drog iväg. Junge som normalt inte är rädda för dem, måste ha sett illa för han menade på att det var Mördar-Bambi som var ute efter honom. Att ett sådant stort djur kan vara så fjompigt!!!! 

Nu var det inte  Mördar-Bambi, men den gången vi stöter ihop med ett vill jag ha engelsk sadel, kortare stigläder och Quick-out stigbyglar. Jag kan inte säga att jag har någon fri och oberoende sits när det börjar rista och skaka under mig. Skulle han verkligen lägga av skulle jag vara helt lost och skulle han då hoppa över någonting… – det kan jag glömma….. Jag vet inte om det  beror på att jag är ”rôten” (se där nu kom det där ordet igen..) eller om det är ålderns vishet eller helt enkelt ett felaktigt antagande att jag skulle rida ut stormar bättre enl. ovan, men strunt samma huvudsaken att man tror på det själv ;-).

Ps. Kanske var det förresten Mördar-Bambi.....  för vi såg fler rådjur och harar sen men de var ofarliga… Ds.

På kvällen var det dags att stå öga mot öga med ett gäng gråbensättlingar. (Hade några klickerkurshundar på brukshundklubben att terrorisera med olika övningar. )De är sååååå tålmodiga med mig och min aldrig sinande svada. En stor del av kvällens folkus låg på apportering, ingångar och att ha koll på sin TKFF (timing, kriterier, förstärkningsfrekvens, förstärkningskvalite). De var jätteduktiga. Som extra förstärkning till oss hade en annan grupp lämnat avslutningstårta till oss. Mums!