Ja, Skogsfrun, en brunstig råbock är det säkert! Jag kom att tänka på att när jag var och träffade vargarna på Kolmården sa djurskötaren, som jag förstod det, att vargarna var bland de lättare att hantera. Värst var.. gissa vem… BAMBI förstås som nästan inte gick att hantera efter könsmognaden eftersom den såg alla som potentiella konkurrenter och regelmässigt anföll.

Förresten har jag en bekant som var ute och gick med sina hundar. Det var varmt och skönt väder och eftersom han skulle gå en bit så stoppade han ner en ölburk i sidofickan på sina Fjällräven byxor.  Plötsligt sticker hundarna iväg, men efter som det var lydiga vovvar vände de genast åter när husse ropade på dem.  Hundarna går sedan en liten bit framför honom. Efter några tiotalmeter hoppar ett rådjur fram och stångar honom i benet så att ölburken punkteras och ut sprutar ölet. Först trodde ingen på honom, men det var bara att visa burken som såg ut som om man hade skjutit  på den. Då kan man ju konstatera att det kan vara bra att ha en öl med sig i fickan eller kanske ha kevlar-brallor i fall att Mördar-Bambi kommer.  Att bli spetsad på dessa horn – AJ! :-o

Jag föredrar att misstro det gulliga;-) ! Bakom den gullesnuttiga fasaden gömmer sig kanske något annat. Tänk bara så många seriemördare som sett ut som svärmorsdrömmar!  

------------------------------------------------------------------------------------------------

Allvarligt talat så är det väl så att vissa djur har en särställning som "snälla och goda" medans andra har fått epitet som "lömska och ondsinta". Vad det beror på? Folksagor och/eller Disney!?!!

------------------------------------------------------------------------------------------------

Ett förtydligande; Jag älskar rådjur!

Med hänvisning till Junges och mitt hopstötande med ett skuttande rådjur häromdagen, börjar jag alltmer förstå att det nog var M-B och inte alls bara ett vanligt sådant!  Många indikationer har jag fått på detta…

I morse var jag ut och tittade till hästarna i sommarhagen. (Salle har ett svullet knä. Kanske har Bambi varit framme redan här och bitit honom i knät!?!?!)  När jag gick på plattorna utanför huset, hörde jag ett rådjur ilsket skälla. Det kom från buskarna strax utanför staketet. Först blev jag rädd för att någon av mina monstruösa hundar var ute och störde det söta djurlivet i skogen, så rent reflexmässigt gastade jag på dem. Då skällde rådjuret ännu värre och när jag sedan kom in satt mina gullefjun där innanför dörren med huvudet på sned och en bekymrad min såsom bara schäfrar kan göra – ”Hon har blivit senil!!!! Först lämnar hon oss inne, bara det är konstigt, och sedan står hon ute i trädgården och gastar på oss!!!! Huvaligen, slutet är nära!!!”

En annan indikator nu i eftertankens kranka blekhet, var när jag skulle rida i paddocken i förrgår. Precis när jag skulle gå in kom en älg gasande på gärdet bredvid den med ÖPPEN MUN! Han måste bara ha träffat på M-B ;-P! Stackars Junge, jag som tyckte han var fjollig när han ideligen stannade och stirrade bort mot den plats varifrån älgen kommit… Han ville inte ens vara i den halva av ridbanan som vette mot den dungen. Kanske stod Mördar-Bambi och lurade där ute i skogen… 

Fortsättning följer….. OM vi lever!