Här är den vackraste älgen jag vet. Och snällaste!

Salle fick lite extrabete och  passade på att stretcha lite. De andra är knubbiga nog.

Testdags för täcket. Milou tyckte att det var lite småläskigt, men jag märkte  att han kände igen "greja" positionen och han accepterade det sen.

Det satt väl inte helt perfekt. Lite tokigt över bogen. Ska försöka skrädda lite själv... Öppna upp lite runt bogen/halsen. (Förresten, hur kan man konstruera ett täcke där "bog" vecken sitta på sidan??? )

- Vad händer? Jag har aldrig haft ett prasselskynke på ryggen förut! Men jag står snällt stilla när mamma mixtrar. Hon brukar ju ha så många konstiga idéer för sig..... Jag är van!

- Oh, va´snygg jag är!

 Här kommer de utlovade bilderna på när Milou i köket. Jag passar på nu när "pungungarna" är små att miljöträna. I går höll vi på att måla huset och det var gubbar som hängde under taknockarna, stegar, hinkar, skrammel, en reparerad torktumlare som stod utanför o.s.v Inga problem. Nyfikna och intresserade.

 Här har det fikats minsann. Kanske kan jag också få....

 Får man någon fika någon gång???

Äntligen! Goda morötter!

 Är det här hon sitter och häckar om dagarna.....

Nä nu går jag.... Tack och hej!

Jag och Emelie har varit på turné. Shoppingturné!

Jag hade ett ärende till Skara och Emelie åkte med. Det kom sig inte bättre än att vi skuttade in på Hästaffären i Skara (ligger bredvid Jula) där vi lyckades fördriva två timmar! Jag fick tag på ett bussött, och som det verkar busbra, täcke till lille Milou. Det var ljusblått. Många småttistäcken är så långa på sidorna så det blir nästan släp i marken, så var dock inte detta. I morgon skall han få fotomodella med täcke på och även fotas i köket. I övrigt behärskade jag mig. Emelie hittade också lite godbitar.

Så kom vi på att vi kunde kika in på Hällekis säteri och den ganska nyöppnade shopen hos Rebecca Öst och Christoffer Dahlgren. Den var inte så stor ännu, men utökas helatiden och ska bli stor. De samarbetar med bl.a Kaupre, Amazonas och Marcus Holst. Det bidde en kapson (den 5:e - kan man bli kapsonfetechist?) och en extralång tygel med snabbknäppe.

Var vårt shoppingsug till ända? Inte då. Vi styrde kosan mot Grästorp och Hästsportsshopen där. Gick där också en bra stund.  Crocs-liknande tofflor utan hål att ha i stallet. Skönt!  Mankam.

Och nu då? Var våra lustar mättade? Icke! Vi styrde kosan mot Djur och Fodermagasinet på Brätte Hagar. Där bidde det storshopping; bl.a storsäck med Alg-Börjes alger, mineraltråg, lick-it (påfyllnad till hästbaren). Här blev det ju faktiskt saker jag behövde ha.

Åkte vid tio hemma vid sju. Tänkt att en dag kan gå så fort. Nu lär det dröja tills vi slås av shoppingbehov igen... hoppas jag ;-P

Ännu hänger vår lille Läderlapp kvar på grinden. Tyvärr tror jag att hoppet är ute att han/hon skall klara sig. Undrar vad det är för fel....om det är något man i övrigt kan göra, eller om man skulle förkorta ev. lidande.... Den ser inte skadad ut. Peter undrade om vi skulle försöka uppsöka någon veterinär (gulle honom!), men jag tror "Batman" skulle lida mer av det...

Jag fösöker att alltid ha kameran redo när jag tror att något ska hända, men här var jag inte beredd. Tyvärr är bilden suddig , men jag är ändå tvungen att lägga ut den för de är så söta och glada....

Cazal, Milou och Junge! Casino står väl och äter och struntar i vad de andra gör.....

... får man bjuda på vatten och skugga!

Det är inte alla dagar man får oväntat besök. Denna söting låg på vår altangrind i dag. Han (eller hon) har väl antagligen ramlat ner från sin dagssömn. Det var det sötaste jag sett på länge. Många tycker att fladdermöss är otäcka men jag tycker att de är fräcka. Jag har aldrig varit så nära en och han var verkligen fantastiskt söt, med ett huvud som en hund.

Vi fick plocka av grinden och ställa den i skuggan, förse fladdermusen med vatten och nu går vi här och håller tummarna för att den skall kunna ta sig vidare i kväll.

v

Jag tycker att det är kul att plocka svamp och har länge funderat på att lära någon av hundarna att leta kantarell. I går gjorde jag slag i saken, tog mig i kragen och började experimentera. Jag orkade inte vara så seriös att jag lade upp någon plan (trots att jag lovat att loggföra all träning - det har redan spruckit..) utan testade lite hej vilt. Var ganska ologisk och tränade både att lokalisera och att markera samtidigt. Hej å hå!

Började med att bara lägga ut en kantarell och se vad hon gjorde. Hon apporterade förståss eftersom hon apporterar allt.

Provade med att klicka innan hon hunnit apportera och det gick ganska fint.

Testade sedan att lägga kantareller i en burk med två likadana tomma som jag sedan växlade plats på. Här markerade hon rätt hela tiden. Kantarelldoften hade blivit något att bry sig om.. (i alla fall i den situationen).

Sedan provade jag att gå ut och bara lägga en kantarell i gräset. Hon fick sitta en bit bort. Varsågod. Hon sprang och hittade den. Gjorde om det på flera platser och även med "orörda" kantareller så att det inte bara blev sakstövning.

Bytte plats ganska rejält mellan gångerna p.g.a att jag såg att det låg kvar vittring på de platser där kantarellen legat och att hon återvände dit...

Jag tyckte att hon gjorde detta så bra så jag beslutade mig att gå och testa "skarpt läge". Kolla vad icke-pedagogisk jag kan vara emellanåt! Vadå "be a splitter not a lumper" eller "träna kort och fokuserat" ;-P..

Återkommer.....

Nu är jag åtekommen. (Har varit en sväng på krogen. Det är ju Fallens Dagar i Trollhättan...) Mycket folk och mycket trevligt, men jag var chaufför så jag får antagligen åka och skjutsa mer i natt....

Åter till svamperiet... Vi gick ut i skogen där jag visste att det fanns små kantareller som stog på tillväxt. Då fattade hon ingenting. Däremot testade hon sitt, ligg, stå, backa, skall och ingångar PÅ kantarellerna. När hon inte fick någon respons blev hon "förtvivlad". Inte mycket, men dock. (Så är det när man inte lägger upp sin träning i små steg...)  

Fick en tanke. Undar om det är så att när man tränar med klickertänk (successiv kriteriehöjning, hög belöningsfrekvens o.s.v.) får hundarna vana vid det arbetssättet. Att de inte längre fyller i luckor och drar egna slutsatser.... Antagligen är jag ute och cyklar nu. Får väl skylla på att jag skriver detta sent på natten... Tänkte bara på hur illa man tränade förut och "bara fick till det".

Å andra sidan så vet man ju ändå inte vad de TÄNKER utan det är bättre att fockusera på  vilka beteenden hunden kan utföra eller ej. Ja, ja. Jag får väl sova på saken…

Jag gick i alla fall till ett annat ställe och stod mycket nära. Låtsades att jag lade och då började hon använda näsan och hittade dem. Provade på ytterligare ett ställe och där gjorde hon det själv när jag stod nära. Hon verkligen sniffade runt i det höga riset och lokaliserade kantarellerna fint.

För att inte sluta i tid testade jag några gånger hemma igen med orörda svampar. Ja lade ut dem utan att hon såg. Släppte ut henne och när hon kände lukten av dem markerade hon dem. Vill helst apportera. Jag började dock lite slarvigt att sätta på sittmarkering. Det är på G! Sen kan jag säga att hon sov gott ;-). I dag lördag hann jag inte greja något med detta, men det ska bli spännande att se hur nästa träning artar sig. (Kanske dags att planlägga träningen lite bättre och att föra logg..... ;-) )

Natti natti!