Nyss hemkommen efter en undebar dag i hästars tecken.

Vid lunchtid hämtade jag Junge ur hagen för en liten attacke med borstar, ryktdon och pälsglans till man och svans för att reda ut lite. Junge är ju måttligt road av grooming, lika road som jag är. Jag brukar annars gå på den av en kär väns myntade uttryck "Hästar vill vara skitiga!" Junge hade precis slitit med att täcka sig med lera för att avvärja de värsta broms och blinningsattackerna. Men efter en stunds fejande dök där upp en ganska fin häst och jag kände mig nöjd. Han såg faktiskt ganska nöjd ut han också. För att ersätta hans avsaknad av lera sprejade jag på av något kraftigtdoftande insektsavvisande medel.

I dag skulle Junge beträda en jungfruelig resa utan sin livvakt Casino. Resan var kort 15 minuter. Jag skulle rida en halvtimme och sedan åka hem igen i 15 minuter. Det borde gå utan Casino....

Älskade Junge klev ombord som ett ljus. Han såg dock tämligen förvånad ut när jag stängde bak och hans frände inte var med. Resan gick fint, men väl framme var det problem. - Det är FEEEEEl! FEEEEL!!!!!

Trots att han har varit inhysning ett år på gården och att han varit där till och från under året så var det fel. Han var orolig, trampade runt, gnäggade...

Väl i utrustning och under en ganska betungande ryttare kunde han dock genomföra en lektion för Carin Hillengard. (Carin den lilla ängeln är höggravid  men har humöret och energin i topp!) Jag tyckte mig behålla lugnet ganska bra och bedriva någon form av ridning. Ibland tycker jag att ridning låter lite pretantiöst så jag brukar säga "gnugga sadel".

Jag tror att ridningen kändes värre än det egentligen var för omgivningens utsago var positiv. Å andra sidan vad ska de säga!?!!? -Fy fan va illa det ser ut!

Skulle inte tro det...

 Vad positivt var var att han lugnade sig successivt och att han inte gick in i sin bubbla av trans som han annars kan göra, eller snarare KUNDE göra! Det är jättelänge sedan han blev helt okontaktbar, så framsteg är gjorda.

Några lärdomar som gjordes till häst; Jag har en tendens att ibland leda med höger hand där en kapsontygel finns, eftersom jag håller 3 - 1, och fastna i ytterläge. Blä! En tillsägning räckte dock för att jag skulle skärpa till mig.  En annan lärdom var att jag normalt sett tvärar honom för mycket i öppnan. När jag skulle rida öppna längst långsidan fick jag inte till det som jag brukar eftersom han var forserad - å då var den jättebra! Jag som skämdes för att jag satt och red sammanlagt tre långsidor i mitt tycke rakt fram...... Man vill gärna göra för mycket oavsett vad det är frågan om.

I slutet av lektionen började han lugna sig och sedan när vi var klara och jag satte honom vid bocken var han som vanligt. Det blev till att lasta på och åka hem med honom. (Han klarar inte att släppas i någon hage eller att ställas i någon box (än) om inte Casino är med i hagen och boxen.) Väl hemma var han lugn och han hade inte alls speciellt bråttom ut eller bort till kompisarna. Jag tror att om han får göra några sådana här soloresor kommer han att lära sig att det är lugnt och att han kommer att komma hem igen.

Sedan var det bara att hoppa i bilen och åka tillbaka för att delta i teorin. I dag hade vi (antagligen på förekommen anledning och med viss inspiration) en övning som gick ut på att tänka sig att man höll en boll framför naveln. Carin kunde lätt åskådliggöra med sin bamsemage. (En sådan där fin badbollsmage till skillnad mot en annan som var jämntjock.)  Sedan fick vi gå i höger och vänster varv. Testade också öppna. Upptäckte då att jag har haft badbollen åt fel håll. Det låter stort men det är eg. inte så stort men gör skillnad. Så i morgon skall här testas och ha fokus vart badbollen pekar ;-D.

Efter teorin går det inte bara att åka hem utan då skall det ältas över dagens bravader ( vad man gjorde rätt, vad man gjorde fel och vad man över huvud taget inte gjorde) samt allmän urspårning av diskussioner med runda förtecken.

Vi pratade också om vådan av att sitta upp. Någon (läs jag) har suttit upp och fått med mig målarstegen jag stått på upp på baken på hästen, därför hamnat med magen över bakänden på sadeln (har ni sett dessa skolsadlars bakvalv....), fått skaka av mig stegen och kravla på plats.

En annan (läs Emma) hade fått hjälp med uppsittningen barbacka på en 170-häst. Hon trodde inte att den lilla nätta tjejen skulle orka så mycke så hon tog i som f-n. Det gjorde den lilla späda tjejen också så Emma for ÖVER hästen och in i ett proppskåp med huvudet.

Den tredje (läs Marie) hade vid avsittning lyckats fastna med stålhättan i höger stigbygel, fått med den över hästen och blivit hängande upp och ned, med hot om att falla ner i världens gyttjebad, tills en annan kom och plockade ner henne. Samma människa har också lyckats hamna bakom sadeln och hästen hade kastat upp henne, och i sadeln, med ett rumpskutt. Kan bara vara gamla fullblod som fixar sådant.

Det är det som kallas den "mänskliga faktorn" och det är därför vi måste använda hjälm oavsett hur snälla och tålmodiga hästar vi har ;-D.