Det går inte att sticka under stol med att "kniven på strupen" ökar fokus och kvalité på träningen hos mig. Dagens träning kändes mycket fin. Hög frekvens, bra tempo i övningarna och ett bra upplägg i ordningsföljd mellan grejerna jag tränade.

Sådana här dagar känns ingenting omöjligt. -Vill du att hästen ska klättra upp i tallen där? Inga problem det fixar jag på fem minuter.. hi hi =D...

Nu gäller det att hålla samma tempo och fokus när "kniven" är borta!

En annan sak som blev bra i dag var träningen med Cazal och vattenslang. Jag har ju vid några tillfällen testat Cazal och vattenslang som inte spolar vatten. Det var ok. Jag har också testat att ha hink med vatten och haft borste som jag dränkt i vattnet och blött hans ben med och det har inte varit några problem.

Däremot tyckt han att det var skumt när det pyste och väste ur slangen i går. Vi har ett munstycke på den som man kan reglera strålen med. Funderade lite hur man kunde angripa detta....

Så bara uppkom situation i samband med påfyllning av vatten i dag. Jag gjorde ren vattenhon med kraftigt sprut i munstycket. Cazal stod fyra-fem meter bort och tittade. -Uj vad det väser, pyser och sprutar....

Då kommer Casino Diablo som ju inte är rädd för något och kikar. Han vill ha godis. Då kom jag på att han kunde targeta vattenstrålen. Jag ställde om till vid spridning som inte blir så hård och började shejpa hans mule dit. Det var gjort på 30 sek. Sedan stod han där och targetade vattenstrålen. Salle stod nyfiket och tittade på. Jag låtsades inte om honom. Efter en stund kunde inte Salle stå emot utan helt plötslig hade jag två hästar som stoppade mulen in i vattenstrålen, trots att den sprutade och skvätte, och fick godis.  Mycket bra! Han gjorde det frivilligt och i sin takt. Han fick belöning för det. Jag kommer att jobba vidare med att targeta vattenstråle med mulen i andra situationer också, så han får en positiv erfarenhet av deta....

Casino har fått en tjej! En härlig tjej som heter Caroline. Hon är en tvåbening och bor inte så långt ifrån oss.

Jag trodde aldrig att det skulle funka, men när Caroline kom in i Casinos liv uppstod inga protester eller avkastningar. Med små svarta öron spetsade framåt stegade han iväg med henne bortöver vägen. "Henne ska jag ha!" sa Casino. "Hon är lugn, snäll och drar mig inte i munnen!"

Efter skogsturen blev det en vända i paddocken för lite testning.... 

Jag har varit lite gapig och lite nöjd över att inte haft mördarsniglar här ute i ingenstans. Varje ny planta har stått i karantän för att inte få in de små odjuren. Förra året såg jag dem kräla på andra sidan "stora asfaltsvägen", i sommras såg jag dem på denna sidan av stora vägen. De kröp borta på grusvägen. Jag hade trott på en respit på ett par år, men nu är de här...

På en vecka har jag sett tre stycken. Först på grusvägen vid sommarhagen, sedan en PÅ GRÄSMATTAN och nu en vid grinden till hästhagen.... Uäääääh! Nu är det KRIG!

Har funderat att bygga en vallgrav med salt i stället för vatten, med uppfällbar vindbrygga. Kanske inte så praktiskt ;-D... Aningen dyrt och inte så miljövänligt... :-O

Ni smarta, snigelvana där ute - Vad ska jag göra?????????

.....lägga in en blomma eller två igen. Jag blir helt knäsvag....

Edenrose  - igen

Stjärnflocka - Astrantia major

Rosknopp

Skugglilja

Cazal är bara en bäbis än. Jag kommer inte att börja rida på honom förrän han kanske är 4 år. Kom att tänka på att det kanske hade varit bra att ändå vänja honom, nu när han är så balanserad, vid att någon liten lätt sitter på honom. Det hade ju aldrig gått med en vuxen eller åt det vuxna hållet för det hade varit för tungt, men har man en liten kille på dryga 20 kilo så är det ju en annan sak.

Johan hade inget emot att vara provdocka på Salle. För att han skulle stå still så jag kunde få upp Johan (och ev ner honom fort om Salle skulle bli orolig) passade vi på när han skulle ha sin lunch.

Det blev servering av lunch och upplyftning av liten Johan. Vi hamnade lite fel och jag och Johan skrattade så vi höll på att kikna. Johan hamnade liggande bak på korset och jag var beredd att plocka ner honom fort som f-n. Salle lyfte inte på huvudet ens. Johan kravlade fram och satt sedan där. Salle var helt till freds och jag kunde t.o.m gå ifrån och ta några bilder.  Johan satt där och klappade honom på halsen och pratade. Efter en-två minuter lyfte jag ner honom.

Kanske tycker ni att jag är dumdristig, men tanken är att han ska vänja sig vid att det kan vara någon ovanpå nu när han är lugn och sansad och inte har så mycket annat i huvudet + att Johan väger mycket lite. Förhoppningsvis bärs erfarenheten med tills han blir vuxen och skall ridas in.

I övrigt blev det lite hovtarget. Gick in för att hämta grejer i hallen. Lät dörren stå öppen eftersom Salle gick lös där ute. Helt plötsligt kom han upp för trappen och in i hallen. Jag blev skiträdd eftersom han börjar bli tung. Håller golvet? Fort utan att bli forcerad fick jag backa ut honom igen....

Ja inte riktigt, de är från Trollhättan, men är ordinerade från Portugal.

Ringde gubben förut och undrade när han skulle komma hem (vilket man aldrig vet). Inte förrän nästa helg. Snyft!

Beklagade mig för att jag var sjuk. Det är en riktigt otäck förkylning på ingång känner jag med ont i halsen, feber och matthet. Då är man inte så stor. Det som skulle skett i dag får flyttas fram i tiden (som vanligt). Har legat i sängen sedan lunchtid och beklagat mig.

Det stod inte på förrän svärfar kom inrusande med 1O rosor och choklad. Mycket choklad! Där sprack dieten. Skit samma bara jag blir frisk. Svärfar var utsänd från 'gubben' i Portugal och hade fått raka direktiv vad som skulle göras + att svärfar själv la till lite extra choklad.

Mina gulliga gubbar, som alltid tar hand om mig! Gosingar!

... tänker jag där jag står i hagen i godan ro, totalt ankrad i jorden, med en hingstsyngel på varje sida som jag kliar och smeker. Att stå där och lunch-vila med dem är en ynnest. Att de känner sig så komfortabla med att stå nära mig och vila. Att jag kan stå där utan att bli biten (eller än värre få en hingst eller två över sig som försöker bestiga.....). Att de uppskattar ens närhet utan att det måste göras något. Såååå härligt! Att pojkarna fortfarande kommer överens.... Underbart!

Värre tider kan komma så det gäller att passa på att njuta och hoppas på att eventuella framtida problem blir hanterbara.....

Jag är en lycklig människa!