Direktlänk till inlägg 24 oktober 2007

En sorgens dag - och en glädjens....

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 oktober 2007 02:09

I morse när jag vaknade var min älskade gamle Kiro dålig. Han stödde inte på ett ben och han kunde knappt gå. Ena bakbenet har varit lite skralt vid några enstaka tillfällen under senaste året. Han kan ha busat med Essie och sedan haltat på det efter att han har vilat eller sovit.


Jag kände i morse att det var mer än så. Han hade svårt att gå över huvud taget. Han lade sig i köket och försökte inte ens resa sig när jag öppnade kylskåpet eller tog ut en plastbunke som jag brukar hämta hundarnas mat i. Oroväckande! Jag gick till honom med en kaka och den åt han glatt. Jag lade en mjuk fäll på golvet och det var knappt jag fick honom över till den. Jag var tvungen att åka iväg en stund på dagen. Han hade Essie hos sig och han har ju repat på sig när han varit dålig någon gång tidigare. Kände dock att oron gnagde.


När jag kommer hem kommer Essie i dörren men ingen Kiro. Panik! Hittar honom på sängen i gästrummet. Han sitter upp men kan/vill inte resa sig. Jag bär honom ut i trädgården och ställer ner honom. Han blir stående en stund och ser skitdålig ut. Sedan hoppar han fram två meter, bajsar en jättehög, skuttar två meter framåt och lägger sig. Lägga sig på det sättet har aldrig den hunden gjort oavsett hur han varit/mått. Han andas kort och ser ut att ha jätteont. Full panik. Ringer Solstadens smådjursklinik i Karlstad (världens bästa djursjukhus!!!!!!!) och får komma direkt. Ringde farfar som skulle komma och ta hand om Johan, kastade till hästarna hö (som det förståss var nästan slut i höhäcken) och gav mig av. Jag fick förståss lyfta in honom i bilen.


De två timmar det tar att köra till Karlstad var inte roliga.  Jag var säker på att det var slut och att jag inte skulle få med honom hem igen, så det var ett konstant gråtande hela vägen upp. Jag mindes hur det var med Queenie….. Det kändes som om hjärtat höll på att brista. Det låter som en kliché men så kändes det. Det gjorde rent fysiskt ONT. Man tänker på hur mycket ofattbart roligt man gjort tillsammans och så mycket han lärt mig om hundar och träning och hur HAN HAR FOSTRAT M IG till att bli en bättre människa. Och hur mycket jag älskar honom!


När jag närmade mig djursjukhuset försökte jag skärpa upp mig. Det gick ganska bra och jag kände när jag klev in att jag hade kontrollen. Att jag var lugn och sansad. Jag står snällt och väntar vid disken tills en tjej kommer. Jag berättar kort. Det går bra. Så ska jag säga att jag tror att vi måste bära in honom… och då brister det igen. Tjejen frågar om hon kan göra något och om jag vill vänta i ett rum, i väntrummet eller ute vid bilen… Jag satte mig i väntrummet och efter en stund hade jag sansat mig igen.


När veterinären kom höll jag ihop bra. Vi gick ut till bilen. Veterinären

kikade och gick för att hämta en bår. Konstigt nog hade han piggat på sig och såg inte ut att ha så ont. När tjejerna kom tillbaka med båren beslutade vi att jag skulle försöka bära honom in, När jag bar in honom var utav det hemskaste jag gjort oc6h det var tur att han är fluffg så jag iunde glömma mig i hans päls.


Hipp som happ. Undersökning och blodprov. Hunden är ok, men har antagligen inflammation bak och ont i lederna bak som nästan alla gamla hundar. Smärtstillande spruta direkt och sedan Metacam. Efter en vecka ringer veterinären upp  på en förutbestämd dag och stämmer av. Fantastiskt bra!  Jag fick stoppa hunden i bilen igen. 

Det var en helt annan visa denna resväg!!!! Att detta är temporärt och att den hemska dagen ofrånkommerligt dyker upp. Även om det kommer en dag ,så kom den inte i dag i alla fall!!!!!!!!



 
 
Ingen bild

Lin

25 oktober 2007 06:50

Du skriver så fint om Kiro.
Känner med dig och är så himla glad att det blev så att du fick med dig honom hem!!

 
Ingen bild

Caroline cc

25 oktober 2007 08:21

Herregud,vad hemskt,vilken mardröm! Tur att det löste sig!o)

 
Ingen bild

Maria Y

25 oktober 2007 09:00

Skönt! Rå om honom riktigt nu!

 
Ingen bild

Ann-Louise

25 oktober 2007 10:15

Tack alla ni snälla!!!!

Han är en sådan kille som alltid varit omtyckt av alla. Han har aldrig ställt till med något dumt och alltid ställt upp på mina påhitt. Så otroligt många timmar vi har spenderat tillsammans i sökskogen, spårmarken, på rapportsträckorna och på lydnadsplanen. Så många timmar på promenader, på ridturer och slappandes i soffan.... Vi känner varandra utan och innan. Vi har haft varandra i tretton år. En tredjedel av mitt liv och halva mitt vuxna....

Det värsta är att den smärtstillande sprutan har fungerat och han är nästan som vanligt i dag. Jag kom på mig med att känna det som att allt var som vanligt - men det är det ju inte, snyft... Bara för att han är ok nu med smärtstillande, betyder inte att han kommer att vara hos mig för evigt. Dagen närmar sig.....

Jag trodde att jag var beredd eftersom han är såpass gammal, men det var jag inte. Det gör så ont....

 
Ingen bild

Hundbiten

25 oktober 2007 10:45

:~(
Vad hemskt. Du skriver väldigt fint om Kiro. Har aldrig varit med om detta själv, men jag riktigt känner paniken och hjälplösheten du måste ha haft.

Men vad skönt att han kunde följa med dig hem igen.

Stor kram!

 
Ingen bild

eiram

25 oktober 2007 11:11

Jag blev helt kall när jag börja läsa, störtlipade efter halva, va tvungen hoppa ner till slutet av inlägget så jag kunde lugna ner mig igen...Uswch vet inte va jag ska säga men, jag är såååå lycklig för Din och Kiros skull att det "bara" va en inflammation...:)) Stor kram från Lipsillen Marie (tur man inte är sån som sminkar sig så frenetiskt...;-)

 
AK&Kråka

AK&Kråka

25 oktober 2007 16:08

Blir tårögd av ditt inlägg. så gott att du får ha honom hos dig ytterligare en tid.

http://bacillen.wordpress.com

 
ylle

ylle

25 oktober 2007 16:19

Vad läser jag - något så HEMSKT som hänt Dig, jag blir alldeles frusen. Jag tror att jag förstår hur Du känner det, jag har upplevt det själv några gånger i mitt liv. PANIK - ett djur är dåligt.Man oroas så förfärligt kring sina djur, men tänk på att det faktiskt kan gå att leva länge med smärtstillande. Är det ledinflammation behöver ju inte kuren bli livslång heller. Jag vet själv hur dåligt jag kan må när jag har ont och hur medicinen hjälper, och sen blir det mycket bättre. Så upp med hakan, njut av varje dag som kommer och som Kiro finns med Dig! Det är bara sorgligt att tänka för mycket på vad som komma skall, ingen vet hur lång tid vi var och en har utmätt? Kanske piggnar gossen på sig och det kan kännas som vanligt igen? Ääää, det låter mest som hurtiga flosker det här, men jag känner verkligen med Dig!!!!!! kram Ylle

http://sammie.blogg.se

 
Maria&Hera

Maria&Hera

25 oktober 2007 20:48

Stackars dig, din fina Kiro! Så skönt att du fick med dig honom hem!

http://belgarfans.bloggagratis.se

 
Emelie

Emelie

25 oktober 2007 21:33

Hej gumman!
Jätte skööönt att Kiro snutten é hemma! Han blir bättre igen skall du se!
Ge han en stooor KORV från mig ;) & en Kram....till Essie oxå! Känner med dig gumman Kram från Emelie

http://-

 
Lena

Lena

25 oktober 2007 22:41

Vill bara säga att trots att jag aldrig träffat Kiro så har jag ändå på sätt o vis lärt känna honom lite genom dig och Emelie. Som du vet har schäfer en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Får även erkänna att även jag är en lipsill som inte kom igenom hela texten torrögd... Kram på er bägge. Hoppas jag får chans att träffa Kiro snart.

http://klingemaden.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Hundbiten

26 oktober 2007 09:46

Det är oroväckande tyst från dig Ann-Louise. Allt går väl bra?

 
Ingen bild

Ann-Louise

26 oktober 2007 11:34

Tack för att du frågar Lina! Allt är dock väl. Jag får passa på Kiro för han vill brottas och leka med Essie....

 
Ingen bild

Lin

26 oktober 2007 15:18

Jag är så glad att jag fick träffa honom igår och det var skönt att se honom på benen.
Trevligare hund är svårt att tänka sig, han är vänligheten själv!!!

 
Camilla

Camilla

31 oktober 2007 20:06

Höva,jag är glad att han lever! Det är det värsta som kan hända en bästa vän..Krama honom från krösamajorna,han har en skyddsängel vid sin sida.
Stora kramar från DRangelskorna

http://ias.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19 20 21
22 23 24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Oktober 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards