Jahapp så var man hemma igen - det blev en lång dag fast inte mycket gjort :-P....

Det snöade. Som tur var hade jag redan bytt till nya fina vinterdäck. Vi valde att starta en halvtimme tidigare trots att vi redan innan hade tagit i res- och förberedelsetid i generösa mått.

Jag och Cajsa skulle till Skövde för att ha en eftermiddag med över hundra deltagare kring mångfald. Vi skulle börja vid 13.30 och köra till 17.00

Jag sa till Cajsa att det var bra att vi började tidigt för att det var verkligen halkigt. Vi hann knappt köra i fem minuter, så kommer en stackars kille med sommardäck i en kurva och bara fortsätter att glida rakt fram. Bang -så var sagan slut.....

Airbagarna i bilen löstes ut, dimman och röken låg tjock. Jag sa till Cajsa att - Vi måste ut! Min dörr var tilltryckt så den var nästan omöjlig att öppna och Cajsas var svår att öppna för den vände ner mot diket och marken tog emot. Vi tog oss dock snabbt ut och jag fick också ut hundarna bak.

Det var snabbt folk på plats, och det stod heller inte på innan polis, ambulans och brandkår var på plats. Jag fick snällt följa med till Uddevalla sjukhus för röntgen och undersökning.

Jag kände att det gick åt h-vete med nacken. Jag har ju haft ont sedan jag krockade för ett antal år sedan och har ju aldrig varit bra sedan den. Den smällen var å andra sidan riktigt hemsk. Då var det en frontkrock på 90 väg, med ödestigra följder. Smällen nu gick i låg hastighet som tur var.

De första åren efter förra olyckan var jag sjukskriven i stort sett en gång i månaden i ett par dagar.  Jag jobbade som lärare och det var skitjobbigt.

När jag var dålig så var jag för dålig för att gå till läkare, och när jag var frisk var jag ju frisk.... Idiotiskt, men så funkar jag.

Nu har jag ju lärt mig att hantera det....

Jag har fått en Tempurkudde av Lin, som jag har blivit helt beroende av. (Tack gulledej! Du visste vad jag behövde innan jag själv visste det!) Kan inte sova med någon annan och har med den oavsett vart jag reser!

Jag har lärt mig att aldrig prata med någon som sitter bredvid mig på buss eller tåg och titta på den. Jag måste sitta rakt fram för annars mår jag illa inom 10 minuter och vill spy. Det har inget med åksjuka att göra för det har jag inte ont av. Så länge nacken är rakt över axlarna funkar det...

Jag kan inte sitta snett på föreläsningar eller  middagsbjudningar...

Jag kan inte göra något statiskt. Jag skulle aldrig kunna ha ett kontorsjobb...

Jag kan inte backa genom att vrida på nacken för då blir jag förstörd i ett par veckor, utan jag måste backa med speglarna..

Jag måste nästan året runt ha halsduk och hålla nacken varm.

Jag kan aldrig göra några häftigare rörelser utan måste ta det försiktig, att kolla att nacken är varm och "olåst".

Så var jag innan smällen. Hur det blir efter denna vet jag inte. Det kan ju inte bli bättre, och jag är fruktansvärt orolig hur det ska funka med hästarna och dess skötsel.....