inte bara en förresten utan hela familjen Harrison har flyttat in. Men den lille nye gästen dök upp i går kväll. En liten urläcker neongrön spindel! Den var supersnabb och väldigt vacker.
Någon som vet vad det är, och vad jag ska göra med den....
eiram
16 november 2007 12:46
Mysko litten pryl...allas vårt upplsagsverk Sopemadingen kanske vet? Har aldrig sett dylik tingest förut, har inte den arten i vår källare....
Ann-Louise
16 november 2007 13:46
Visst är den snygg AK, trots att den är fotad genom genomskinlig plast. Nästan självlysande.
Marie, denna tror jag kommer från andra breddgrader än Långebo... Asien antagligen. Å andra sidan kan det ju ha varit i kontakt med "spökpotatisen" innan den vek hädan. Den var säkert självlysande.... ;-P
Ha, ha, ha Lena - du är så underbart RÅÅÅÅÅÅÅ!!!! Det måste bo en norrlänning i dig ;-)
ylle
16 november 2007 15:42
Jag tycker att Lena verkar vara en rå sälle! Stampa på den fina lille - även om jag har spindelfobi vill jag inte önska livet ur dem....Nää, ge den en egen pidestal och använd den som läslampa, det verkar ha nog med lyskraft.
eiram
16 november 2007 16:52
Har konsulterat vårt levande lexicon Sopemadingen. Och svarade rappt och koncist-utan att ha sett spindelskrället-att det troligen rör sig om en ljusgrön krabbspindel.Den är allmänt förekommande i blomrika biotoper på våra breddgrader,där den livnär sig på näktersugande insekter. Färgen kommer utav att den kamouflerar sig fint i blommor. Faktiskt har den förekommit i stor mängd just i år. Så tråkit nog va det ingen långväga giftig invandrande schpindel :-)
Emma ma
16 november 2007 17:40
Din nye vän är förmodligen en hona av arten Micrommanta virescens. Det är vår största krabbspindel och de jagar "för hand" utan nät.Jag är inte säker på hur dessa små ordnar sitt vinterboende men vi vill inte ha mer regn så låt na va och tänk på att i nästa liv kan du bli en spindel. Hoppas att du frisknar till snart så du kan visa mej å Tyko var skåpet ska stå. Ha re bra mvh emma på maa
ylle
16 november 2007 22:11
Ja hur mår Du egentligen efter kraschen??? undrar Ylle
Ann-Louise
17 november 2007 06:08
Ja professorn en sådan var det =D! Fast den hette Micrommata virescens, om man vill slå på den på nätet. Hade antagligen följt med min nya lilla orkidé från Blomsterhallen (och tack gode gud inte längre bort ifrån - typ asiatisk döpådirektenspindel! ) Nu ska den gröna lille krabaten få springa vidare. Inte inne i vårat hus utan i vår uppvärmda bod. Springa ja - det engelska namnet var skrämmande; Green Huntsman Spider. Den springer ikapp och dödar sitt byte. Tur att den inte är större ;-).
Tack Emma! Vill du komma och hälsa på innan jag släpper ut henne?
Ann-Louise
17 november 2007 06:20
Vad gäller mitt liv som krockdocka är det fortfarande ont i nacken, domningar i armar och lite illamående. Men det går väl över =D.
Jag har inte hört om några livstecken från min gullebil. Jag har konstaterat att jag INTE vill ha någon annan. Min fina XC70 Javabrun med en massa små tingestar och finesser.... snyft! Kom hem - allt är förlåtet!
Den dära ma kärringa
17 november 2007 15:16
Det som gör ont det läker har jag hört nånstans och efter några skador på mig själv kan jag konstatera att det stämmer till hälften men det blir onekligen mycket bättre. Hoppas att det går åt rätt håll så du blir dig själv igen. Men det är tur att det kommer små vänner och hälsar på. Tack för den utsökta maten förresten(glömde säga det) och bilen är bara plåt/plast (om det inte var 740:n) det är tur att DU lever.
Ann-Louise
17 november 2007 17:18
Visst är det skojsigt med nya inneboenden, spindlar å sånt. Och det var väl tur att det inte var 740:n för den har ju en speciell plats våra hjärtan ;-)
