Tja, då var det dags för nästa del i Operation Bjällerklang. Det var dags att testa att köra till ackompanjemang av bjällor.

När jag började skramla med dem insåg jag vad mycket begärt det är av hästen att ha en sådan runt nacken. Vilket väsen!!! Och ur hästens synvinkel så hänger det ju med hur de än rör sig! Jag såg för min inre syn hur han skulle skena i vild panik över stock och sten med bjällorna dånande...

Började med att skramla med dem när han stod lös i trädgården - ingen reaktion. Satte fast honom och selade på, skramlade med bjällorna lite försiktigt - ingen reaktion. Satte dem runt halsen på honom och ledde runt honom i skritt och trav - ingen reaktion.... Nu är det ju inte så att han är så sävlig, utan helt enkelt att detta var ingenting som han hade något emot eller någon åsikt om. Det var bara att spänna pållen för vagnen.

Jag gick första biten som i går. Som sagt bjällorna var inget problem, men däremot ville han hem igen (kanske var det dumt att ge kraftfoder hemma i går - kanske skulle man ha med en hink och ge honom pyttelite när vi är långt hemifrån...... hmmmm) I vilket fall ville han vända hem och det var som i sången "än slank han hit och än slank han dit och än slank han ner i diket...". Då KÖR han med mig! Svänger vänster - jag tar i höger tygel - då kastar han sig åt höger - jag måste parera med vänster o.s.v så är det som fyllekörning mellan vägkanterna. Han vet att jag är för långsam för att hinna parera i tid och kanske kan han hinna runt... Vilken tur att det inte är spårsnö så någon har sett krumelurerna utmed vägen. Med lite tålamod och envishet så rätade det dock ut sig efter ett tag ;-).

När vi passerade ett hus i grannskapet så stod det fullt av folk utanför. De videofilmade och fotograferade oss. Det fick de väl. Tänkte dock att det var synd att jag inte hade piffat upp mig och Casino lite, vi såg lite "bösiga" ut. Det var ju fortfarande bara fråga om övningskörning. I vilket fall blev jag invinkad och bjuden på glögg och pepparkakor!  De tyckte att det hade låtit så mysigt när vi kom och att det blev lite mer julstämning. Dessutom fick barnen klappa på Casino. C fick också pepparkaka vilket han uppskattade mycket. Han skötte sig bra. Stod faktiskt hyfsat stilla medans jag julade mig och pratade.

Mest nöjd var jag när jag backade ut och vände. Han lyssnade när jag bad honom backa, vände vänster i skaklarna när jag bad om det och traskade snällt i väg. Wow. Tack lilla ponny att du var schysst och ställde upp när jag hade publik =D. På hemvägen travade vi en längre bit. Det var urmysigt.

Nu ska lille C få vila i morgon inför sitt stora uppdrag på julafton!

Svårt att ta bilder när det skumpar... så det är lite suddigt och dant.