Jag är inne en sväng och dricker kaffe. Har precis varit ute med Junge i paddocken en vända. Det har ju varit uselt med tränande sedan i höstas. Först var det ju körit och jag skulle pausa oss några veckor. Sedan kom den oväntade pausen i form av bilolyckan. Jag var ju hyfsat fräsch efter nyår och satte smått igång, sedan kom tappskor och sjuk hovis och sedan kom snöeländet. Det har med andra ord varit mycket hattigt om ens något..... Lite rida ut har det blivit men bara sporadiskt i paddocken.

Jag ser att Junge tappat mycket i ryggen och det gäller väl att ta det vackert och smyga igång det hela. Satte telefontimern på 15 minuter för att diciplinera mig. Började lite på marken och satt sedan upp. Jättekul! Vilan verkar ha fått den positiva bieffekten att han har lugnat sig.  Detta innebär att jag kan rida och KÄNNA. Härligt! Han ilade inte bara iväg. Att det går långsamt och lugnt är bra för mig som inte är så duktig. Det innebär att han också kan gå fint och stadigt på volten och inte kastar sig runt. Jag kunde också rida på mittlinjen utan att han försökte orma sig hit och dit. Öppna i bägge håll - helt ok. Lekte lite med styrning och broms. Kände lite på tyngdpunkt och drivning. I LUGN OCH RO! Kanske var det riktigt bra att han har stått av så lång tid.... Vinnande i längden!?!

Gott hopp, hej hopp!!!!

Ps. Nu ska jag på pungunge-promenad. Vet inte vem jag tar först men det blir väl Salle. Kanske skulle man debutera med hjälm i sammanhanget (eller hur Emelie!) Det är lite blåsigt och vi ska gå och titta på lite ston.... Får se.... Ds.