Häst och hund

Alla inlägg den 21 april 2008

Kolik

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 april 2008 19:14

Med kameran i högsta hugg och stora ambitioner för dagen, gick jag ut för att kolla sommarhagen och ravinen. Alla band och trådar var där de skulle vara och inga otäcka saker hade "växt upp" ur marken.

När allt var inspekterat ropade jag på hästarna och de kom kutandes. Ner och upp ur ravinen i en himla fart. Milou däremot verkade långsammare och när han väl kom upp ville han inte ha godis!!!!! Vad i hela världen!!!???! De andra började beta, men Milou nosade bara på marken och ville inget ha. När han sedan lade sig ned förstod jag. Det måste vara kolik....

Salle drog upp honom i svansen och satte fart på honom igen. Jag måste ta med honom hem och ringa veterinären. Att gå via ravinen med lösa hästar i hälarna var inte direkt aktuellt så jag fick ta med honom på grusvägen hem. Då kom ett delikat problem. Jag hade inget att ta honom i. Inte en snörstump någonstans. Att ta honom lös hade nog varit svårt när de andra hästarna var där borta. Att lämna honom i hagen kändes heller inte bra. Jag fick helt enkelt montera av kameraremmen.

Den räckte runt och jag kunde genom att hålla i den leda hem honom. Han följde snällt med utan att knorra.

Ringde veterinären men fick inte tag på honom. Lämnade meddelande men ringde ändå gång på gång. Jag försökte hålla honom i rörelse och lyssna på magljud. När veterinären äntligen ringde - ja då hade han precis piggat på sig. På sekunden blev han sitt vanliga jag. Veterinären skrattade och sa att de skämtsamt brukade säga att - När det är kolik gäller det att skynda sig. Endera är det väldigt allvarligt eller också hinner hästen att bli frisk innan man hinner fram. Efter en harang tips, råd och recept på olika huskurer satte jag igång att mixa äpplen till juice och även morötter till juice att blanda i vattenhinkar för att få honom att dricka och det funkade.

Nu ska jag strax ut och kolla till honom igen. Han ska ju också hållas igång och röras på då och då.

Bilder;

Milou i ravinen

Salle

Milou och Salle

Pojkarna Bus

Pojkarna

Cazal - här kan man inte säga Salle

Stackars Milou har ont i magen

Allmänt

Dela · Kommentera (12)

Hingstvisning

Kommentera (11)

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 april 2008 08:41

Det var en gång en kvinna som hade en dartmoorhingst. Det var en liten söt en, med rufsig man och en hårrem som ett virvelmarsvin. Den lille ponnyn gick på lösdrift tillsammans med sina polare; Den Gode, Den Fule och Den Onde och livet lekte allmänt.

Så en dag ringde telefonen. Det utgick ett påbud att det var hingstvisning i Ljungby i antågande. Den lille hingstens goda uppfödare undrade om kvinnan skulle åka dit. Varför inte? tyckte kvinnan. Om jag bara visste hur man gjorde...... Den goda uppfödaren kom som i ett trollslag och visade kvinnan alla möjliga trolleritrix och magi för att den lille hingsten skulle bli förvandlad till en ståtlig springare.

Veckorna och månaderna gick och så kom då den stora dagen! Kvinnan och hennes väpnare gav sig iväg med sin kortege till den fjärran staden Ljungby. Resan var lång, men den fors under skratt och glamman. Aldrig förut hade väl den lille ponnyn varit så borstad och så blank! Kvinnan var segerviss.

Väl framme drabbades kvinnan dock av svårmod och tvivel. Vad gjorde hon väl här? Där flög de vackraste welsharna fram utav olika stolekar och modeller. Glittrande som sagohästar med sina duktiga och rutinerade visare.

Helt plötsligt tedde sig den lille dartmoorhingsten inte längre som så ståtlig och kvinnan längtade hem. - Jag älskar dig i alla fall, och du är den vackraste för mig! mummlade kvinnan till ponnyn. Tur var väl att väpnar Annika var med annars hade nog ponnyn fått kliva på transporten igen och man hade vänt åter mot Skogen.

Hur som haver hamnade ponnyn i en box. Han tedde sig som en grå mus bland alla dessa vackra högröstade, högblanka och högtrampande cobbar i boxarna bredvid...... Men snabbare än man hinner säga hokus pokus var han mätt, veterinärkontrollerad och ögonlyst. Den lille ponnyn skötte sig som en prins. Han stod helt stilla vid mätning, trots att det tog en hel del tid. Så även hos veterinären. Det hördes spridda kommentarer om denna välartade lille ponny och kvinnan sög åt sig och kände sig väldans nöjd. Även om han är en grå mus så är han i alla fall en mentalt stabil och välartad sådan :-)! tänkte kvinnan.

Så kom den stora stunden - hingsten skulle visas! Kvinnan försökte få den goda uppfödaren att springa med honom. Kvinnan var nämligen rädd att hennes steg skulle orsaka seismografiska utslag och jordskred....

-Det är din hingst! sa den goda uppfödaren med ett leende. -Det kommer att gå bra! (Detta kom hon säkert att ångra senare...fniss.) Efter att fått ytterligare tips av den rutinerade goda fen var det dags att äntra ridhuset.

Stackars domarkungen och hans hov. Kvinnan visste inte hur hon skulle gå, och knappt om hon skulle stanna när hon var en halvmetern från ridhusväggen eller om hon skulle fortsätta rakt in i den. Dessutom trodde kvinnan att ponnyn skulle ha frambenen helt parallellt och började flytta runt på dem - nöjd med att hon tränat honom på att stå helt stilla så att hon just kunde flytta om benen hur som helst... Ett sus hördes genom publikhavet när hon ändrade fötterna, både för att hun KUNDE göra det men kanske främst för att hon ändrade dem FEL efter att ponnyn ställt upp sig rätt - suck - förlåt kära goda uppfödaren!!!! Dessutom satt riddarna av runda dartmoorbordet där ( vilka senare skulle ha årsmöte) också och tittade på spektaklet!

Hur som haver; de tu, kvinnan och ponnyn, kom levande ur ridhusets mörker och domaren hade t.o.m kunnat bedömt hur ponnyn såg ut. Kvinnan hade nämligen varit rädd för att hingsten inte skulle kunna bedömmas pga av undermålig visning.

Det resulterade i 40 p och därmed är han den första dartmoor, som visats vid två års ålder på våren, som fått guldpoäng! Tyvärr blev den lille hingsten inte godkänd pga två roterade testiklar! Dessa kan dock eventuellt rotera tillbaka eftersom han är så ung och då är det ok.