För att inte denna blogg ska bli någon nattsvart tillhåll för självplågare och deprimerade måste jag också skriva om positiva saker.

Kom ganska nyss hem från en kurskväll på Råhagens brukshundklubb. Jag har varit där två onsdagkvällar i rad för att förhoppningsvis inspirera några kursdeltagare till klickerträning. Det har varit en trevlig bekantskap. Hundarna var frimodiga och pigga. Här var det hundar som GJORDE! Många gånger tycker jag att jag träffar hundar som är stillsamma och är svåra att få att komma igång. Här var det nästan tvärt om.... Att få hundarna att stilla sig lite och att styra upp galenskaperna ;-). Vad roligt det är då!

Här pendlar vi upp och ned vad gäller Kiro.

Endera stunden känner jag att nu får det räcka, andra stunder tror jag att det går. Han är bättre i dag men när han en stund gick på tre igen, rämnade jorden.

Föstår inte varför det ska vara så tufft med just Kiro!?! Jag har varit med förut och fått ta adjö en sista gång av många kära vänner. Det är hårt men jag har kunnat tänka mer rationellt. Men med Kiro är det så ytterst förtvivlat!

Eller det är klart.... Jag förstår väl. Han betyder så mycket och har alltid ställt upp. Han är den trognaste vän som jag någonsin haft och vi har upplevt så fantastiskt mycket tillsammans. Vi har alltid haft så kul ihop.

En tredjedel av mitt liv, och halva mitt vuxna har vi varit tillsammans. Klart att det sätter spår.

Dessutom tror jag han har satt spår hos så många andra också. Tror ingen som träffade honom i sin glans dagar lämnades oberörd. Alltid positiv, glad, trygg, öppen och full av liv. Alla pratar gott om honom, om att han är enastående. Det han inte uppnådde var enbart beroende på MIG! Kan inte se en brist hos honom... om man bortser från färgen;-).

Han var och är en hund på miljonen - eller snarare miljarden - han är unik! Jag älskar hundar jag haft innan och hundar jag har haft efter, men ändå kan ingen, INGEN bli som han!!!

Nu sitter jag här och lipar igen och vill inget hellre än att vrida klockan tillbaka till den stund då han kom till Arlanda, tillsammans med Kamp, i en JETPAK låda på en truck. Snyft!