Alla inlägg under juli 2008

Av Ann-Louise Ryrvik - 12 juli 2008 21:25

Milou och Loke


Tja, inte så tokigt.....


Vacker

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 11 juli 2008 07:53

Avfärden mot Veitastrond skulle ha börjat vid 7.00 senast, men som vanligt blev det senare. Efter att vi hade duschat, ätit frukost och städat stuga kom vi väl iväg vid 8.00

Det blev en fantastisk resa! Det blev bara vackrare och vackrare vyer och smalare och smalare vägar.


 

Är vi i USA?


 Andlöst vackert!


Mmmm.....


..... mysigt!


Ytterligare en kisspaus... 


 

Nykter...? Spelar ingen roll - det var jag som körde ;-)! 


Sista biten mot Veitastrond var vägen så liten att jag trodde jag skulle kila fast transporten!  Vägen slingrade sig utmed fjället och var så smal att knappt ett fordon fick plats. Vid möten var det till att backa till någon liten yttepyttig mötesficka. In emellan var det också pyttetunnlar som inte var upplysta. Dessa kunde man heller inte mötas i, plus att de hade tippat grus i de eventuella mötesfickorna. Spännande! För att öka spänningen ytterligare var vägen aningen underminerad på vissa ställen och ibland hade någon jättesten (i bilstorlek) ramlat ned och tagit med räcke och lite av vägbanan. Som tur så var trafiken sparsam och det ramlade ingen sten när vi åkte där.


Strax framme! Antagligen den vackraste platsen på jorden!

Väl framme möttes vi av Therese och hennes barn och Alfred, hästägaren. De var verkligen jättetrevliga och vi diskuterade hur vi skulle få honom ombord på bästa sätt. Alfred tyckte att vi skulle köra upp till stallet och backa helt intill. Han hade försökt leda honom någon dag innan och då hade han slitit sig. - De går ju inte att hålla dem! Och det har han ju rätt i .(Nu började jag bli nervös!)


Uppfarten till huset och stallet var mycket brant och med en knick på vägen. Nu hade vi fyrhjulsdrift och Marie fick kasta sig bakom ratten. Jag var faktiskt nervös a la Papphammar och hade redan börjat skaka. Inte av rädsla utan av förväntan och oro att något skulle gå fel. Tänkt om vi inte får honom på transporten och jag måste åka hem tomhänt. Tänk om jag inte gillar honom när jag ser honom. Tänkt om ägaren ändrar sig innan papperen är skrivna. Tänk om jag inte kommer in med honom genom tullen.....


Marie visade sina rallygener och for som en projektil förbi oss och upp för backen i ett moln av damm. På två röda var transporten kloss an stallöppningen.


Jag hade inte behövt att vara orolig för att jag inte skulle gilla honom. Jag föll som en klubbad säl (i Norge ;-) )! Han var underbar! Nu blev jag ännu knäsvagare av förälskelse och av oro att jag  inte skulle få papper påskrivna och han skulle bli min. Jag försökte skriva alla uppgifter på kontrakten men händerna skakade så det såg ut som stenografi. Jag frågade Marie om hon kunde skriva och det gjorde hon förståss. Undertiden fyllde Alfred på nyslaget underbart fjällhö i våra påsar och jag stod och tittade på Friskus. Salig!


Efter en del lock och tålmodig väntan stod hästen på transporten. Papper signerades och pengar bytte ägare. Det hela avslutades med handslag och kramar och sedan kunde vi påbörja vår långa resa hem.


Mysige Alfred och Underbare Friskus!


Så började vi att köra den långa vägen hem. Den första kringelikrokiga vägen gick jättebra. Vi fick några möten men det gick fint. Vi var precis vid någon mötesplats eller så kunde de backa. Vi tog färjan tillbaka och det gick också fint. Vi öppnade och kikade på Loke och han tog det fint. Stod lugnt och mumsade hö medans han tittade på lastbilar bredvid och på vattnet. Vi hade kört någon minut när Marie blev tvärt åksjuk och jag var tvungen att stanna. Medan Marie fick världen att sluta snurra så hittade Emma några suspekta växter på en kompost som hon glatt slet upp. Det var någon slags vallmo....hmmmm.... Vi var lite bekymrade för tullen, men det gick bra ;-). Vi var hemma vid 03-tiden. Hela tiden stod Loke blick still i transporten och det var inga problem med honom över huvud taget.


Här kommer några bilder från hemresan.....


Trädkramare! 

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 10 juli 2008 21:55

Det får väl bli passion ;-)!


En dag satt jag och smågluttade på hästannonser på internet. Bara sådär slötitta för att det är kul. Efter alla timmar man kikat tillsammans med och åt Emelie har det ju blivit en vana ;-).

Just denna dag satt jag och slö kikade på hestmarked.no. Jag scrollade ner lite snabbt och plötsligt hajade jag till. Vad var det!?!? Jag tillbaka upp igen och hittade en bild med en brun häst, men det  var inte den som jag registrerat. I bakgrunden fanns det däremot en svart häst med mycket lång man. Det klack till i mig. Den var helt ljuvlig. Läste rubriken; Två tungdöl till salu. Med andra ord var även den svarte till salu. Jag kastar mig på telefonen och ringde. På nummret träffade jag en mycket trevlig tjej som hette Therese och som sålde hästarna åt en grannfarbror. Det visade sig att det hade varit tre bröder och två av dem hade dött i cancer i år. Det var deras hästar. Den tredje var fårbonde och ville/orkade inte ha kvar hästarna eftersom han dessutom haft hjärtinfarkt också. Therese berättade att hästen var en hingst, 4 år och helt ohanterad. Annars var han lugn och snäll och väldans fin. Han hade också gått tillsammans med en annan 4 årig hingst. Jag sa direkt -Jag vill ha honom!


Efter en del turer så blev det klart att jag fick köpa honom. Jag hade tur som såg annonsen direkt den hade lagts upp, för det var många som ringde på honom.


I torsdags satte jag mig i bilen i arla morgonstund, med gott sällskap av Marie och Emma. Vi skulle köra till Hemsedal där jag bokat en stuga åt oss.

Med Marie och Emma i bilen blir det aldrig tråkigt. Resan blev dryg (kanske pga att vi stannade var och varannan mil för att shoppa, röka, kissa, fotografera o.s.v ) men väldans rolig. Här är några bilder;


Så här såg det ut mest hela tiden skulle det inte rökas så skulle det kissas eller fotograferas...


Professor Emma var med och då fick vi lära oss att denna blomma var giftig och hette Stånds tror jag. Skumt namn....


Vår stora stuga i Hemsedal. 90 kvm med kök, vardagsrum och tre sovrum, dusch och WC. Super!


Galenpanna :-D!


Världens middag! 

Utsikt genom köksfönstret. Vackert!


Väl i vår superfina stuga i Hemsedal blev det grilla av, samt ostar och vin. Det var jättemysigt att sitta där och titta ut över bergen. En liten bergsbestigning blev det också. Emma hade nämligen ideligen kommenterat att hon ville klättra i bergen så fort hon såg en brant. Vi provade att gå upp bakom stugan och kom väl ungefär i takhöjd. Då fick det räcka med strapatser och vi gick ner igen... ;-P

Av Ann-Louise Ryrvik - 1 juli 2008 22:18

.....låter som en film eller en barnbok.


I dag sken solen och humöret var på topp. Aningens träningsvärk efter gårdagens bergsbestigning men det var marginellt. Även mina små känsliga hälar har klarat sig från skavsår hittills. Total lycka ;-) .


Första banan var väldans trixig men spännande. Motionsspår som skulle korsas och andra egenheter. Efter gårdagens pass, som gick superduper, gapade jag upp mig och ville ha en figge på vänster sida, så han fick gå över vägen. Han gick ju djupt och fint igår. Dessutom kom det rejäl vind från den sidan. På andra sidan stoppade jag en figge i en dold lega (men åtkomlig) och sedan en ny och sista på vänstersidan.  Jag såg framför mig hur fint det skulle gå och hur bra min plan var....


Glad i hågen hämtade jag Puppis och startade åt vänster. Vinden var inte så tydlig, så jag gick lite framåt utåt i rutan. Så fick han lite vind verkade det som och jag släppte honom. Han sprang lite fram och tillbaka. Uppe på bergskanten, men när han var nedanför var det som bortblåst. När jag kom dit ned sedan blåste det åt andra hållet.  Efter många om och med så kom han ut till sin figge.

Andra sidan gick bra. Där gick jag på linjen ut och han fick på vägen. Tydlig vindmarkering och sprang sedan rakt till figgen utan prob.

Så över på andra sidan där dert skulle bli en plättlätt med tanke på strulet. Det blev samma visa där. Vinden snurrade och från det som man tyckte var en motvind när man stod på stigen,  var en medvind en bit in. Vi fick gå runt figgen för att få.


Förmiddagens pass kändes inte så lyckat. Det blev för mycket traskande i banan fram och tillbaka. Till råga på allt hade jag tänt grillen (vi skulle grilla korv i dag) för tidigt och det fanns varken värme eller kol när det blev dags att grilla. Det var alla grillkol som fanns och det stod bilar ivägen så det gick inte och hämta/köpa heller. Som tur var var Johanna rådig. Här samlades kottar in, på med tändvätska och sedan tända. Tada! De brann och glödde jättebra. Vem behöver grillkol?

Jag klarade mig ur denna pinsamma situation något sånär i alla fall.


Eftermiddagens pass hoppades jag på bättre och stadigare vind. Det gick bättre också. Det snurrade inte lika mycket och Puppis var jättesugen. Han verkligen drog mig fram till starten. Här blev det fyra lyckadefiggar.


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13
14 15 16 17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se