Om hon bara visste hur mycket vi saknar henne. Både vi tvåbenta och våra fyrbenta familjemedlemmar. Det är en stor frustration och uppgivenhet. Jag skulle vilja åka ned till Göteborg och skaka liv i henne igen, men jag får nöja mig med att gråta och slå på döda ting.

En lekkompis och god vän fattas oss......

Två vildsvin i förvirringen.                              Foto: Kristine Laudams

Grannen Lasse ringde och sa att två vildsvin var på väg emot oss. Om vi gick ut skulle vi möta dem. Naturligtvis gick vi ut. Såg dock inga. Spåren visade att de hade gått in i hästhagen. När vi kom dit var Milou där och luktade. Vi kikade på marken och där fanns små klövspår.  Det verkade dock som om Milou skrämt dem på flykten. Vi gav upp vårt hopp att få se dem. Vi gick in för att dricka kaffe. Då ringde Uldis och Kristine och sa att de stod ute vid asfaltsvägen. Vi kastade oss i bilen. Jag hade gjort något rafsande för att hitta kameran, men struntade i det.

När vi kom fram stod de tryne mot mule med grannhästarna. De stod någon meter isär och vi någon meter ifrån dem. J-la kamera!!!! Vilken bild det skulle ha blivit! Som tur var hade Kristine med sin mobil och tog några bilder (varav den ni ser) Som tur var tog hon bilden innan jag och Emelie stegade fram för då hade det blivit fyra grisar ;-).