och skriva lite mer om träningen.

Jag kan vara lite slapp med att skriva på bloggen vad jag gör/tränar med hästarna och hundarna men ska försöka skärpa mig. Nu ett tag har det varit mest bilder och och små kommentarer. Det tar dock mycket tid och eftertanke att skriva ner mer detaljerat och ibland känner jag att jag bara inte orkar. Mycket av tankarna ventilerar jag med träningskamrater och vänner, men jag ska ta mig i kragen. Om jag strular ur så får ni piska på mig. Hoppsan - oklickerskt! Nä, ni får ignorera mina slappa dagar och förstärka mina ansträngningar :-).

Kan bara nämna lite tokigheter som hände idag. Inte så mycket om träning, men ändå. Jag kan tänka mig att det handlar mer om trygghet, förtroende och tillit.

Jag har varit och hämtat hösilage idag. Två stora ägg får plats i min transport. Jag har hittat bra hösilage i Uddevalla och kör sedan några år dit och hämtar. Inte så miljövänligt, men det är i alla fall ekologiskt hö. På höst och vinter brukar jag ta hem med lastbil, annars blir det för mycket åkande.

Innan jag åkte stod fyra fålar och stirrade ut mig med menande blickar att det minsann var slut i höhäcken. De envisas med att vilja ha hö trots att det växer gott om gräs, om ej så näringsrikt i hagen. Inte är de magra heller, men hö det vill de ha.

När jag kom hem skulle jag köra in med bil och släp i hagen. Jag har byggt en sluss, men i den får inte hela ekipaget plats. När jag öppnat ena grinden och kört in så långt det gick och skulle öppna nästa kom hästarna kutandes. Ja, ja de stannar väl om jag kommer rullande med bilen tänkte jag. Icke då. Salle i spetsen och resten av fålarna knödde sig mellan bilen och grindstolpen för de skulle se vad för roligt som hände här. Jag fick hoppa ur bilen och "hötta" lite åt dem för att få dem att bromsa och gå in i hagen igen innan de passerade sista grinden. Tror ni de reagerade nämnvärt? Nejdå. De tittade på mig med en konfunderad blick. Vad gör du? Är det något vi missat? Speciellt Cazal såg förundrad ut. Så konstig matte ser ut! Denna tillitsfulla blick och trygghet vill man ju inte spräcka, men å andra sidan vill jag heller inte ha fyra hästar på språng i grannskapet så jag fick försöka få in dem längre i hagen. För att mota in dem igen tog jag ett par pinnar och försökte fösa dem. Uppmärksamma men utan rädsla fick jag väl petat tillbaka dem in i hagen. (Hade jag haft is i magen och bara kört in så hade de med 99 % sannolikhet följt med mig, men vem vågar det???)

Så medan jag kör så går hästarna kring och runt bil och släp. Det är då man är glad att man har en skruttig gammal volvo....  När jag stannar till för att backa har jag en häst som står framme vid motorhuven och nosar på vindrutetorkarna, en annan trycker mulen mot rutan och kikar på mig, en tredje kollar antennen på taken och så Cazal då..... Helt plötsligt kliver han över dragkroken/draget mellan bil och transport. Tror ni jag blev rädd??? Gaaad, om han fastnat på något sätt.... Jag kunde väl inte i min vildaste fantasi tänka mig att han skulle kliva över där! Helt oberörd var han. Nu gick det fint men ändå. Jag kunde inte göra annat än skratta så jag nästan fick kramp, de var så härligt nyfikna och orädda.

Så småningom fick jag backat på plats, mycket långsamt eftersom de fortfarande gick runt. Väl på plats fick jag assistans av Cazal att baxa ut första balen. I ärligheten var han mest ivägen. När sedan balen rullande ut och dunsade ner på marken var det inte ett öra som vickades. I ställe kliver Cazal in i transporten, men kommer inte helt in eftersom den andra balen står där, men får ändå såpass plats att han kan stå där och kika på väggar och tak.

Efter lite mer social samvaro körde jag ut ur hagen och kunde väl ute göra några konstateranden; Mina hästar är i alla fall inte rädda för bil och transport, inte rädda för mig heller och är pigga och nyfikna (in absurdum). Det känns som de är så trygga så inget bekymrar dem - de tror att inget ont kan hända. Jag tror att det är därför man aldrig känner någon form av aggressivitet eller konflikt mellan hästarna i gruppen (förutom när Loke var ny och han och Junge inte samsades) och inte heller riktad mot människor eller hundar. Bara "kärlek". (Gött flummigt va´!?!?)

En annan insikt var att; nästa gång jag ska in med bil och transport får de stängas in i paddocken för annars sitter väl någon häst på motorhuven och en annan häst kör ;-).

Vad jag gillar hos en häst - tillit och öppen, uppmärksam blick! Hoppas att jag kan förvalta detta förtroende.... 

Kiro har varit väldigt pigg på sista tiden. Sommaren har säkert gjort gott åt hans leder och han känns fräsch. Han är så pigg så han börjar pocka på träning.

Kiro 13,5 år ung.

I dag var det rise and shine i arla morgonstund. Jag skulle upp till en camping utanför Mellerud där en brukshundklubb hade läger.

Det blev en riktigt trevlig dag. Vi började med presentation och teori. Efter fika skulle jag visa några övningar med Puppis (eftersom vi inte har Essies assistans lägnre - snyft!) Han skötte sig fantastiskt bra. Han kan ju vara lite stissig när det är hundar omkring och han inget gör, men är han i arbete har han fullfokus. Vi visade lite fingertarget, musmatta, ingångar, kryp m.m och han funkade bra att visa på.

Lin kom och kikade och hjälpte till. Det är bra för man känner att man inte riktigt hinner med runt som man vill när gruppen är större.

Många glada skratt och intressanta diskussioner blev det och när det blev kväll och det var dags att bege sig hem tänkte jag i bilen att, - man är allt lyckligt lottad som får jobba med sådant man tycker är så roligt, möta trevliga människor och deras hundar samt varje gång lära sig något nytt..... 

Vi har sedan en vecka tillbaka en gäst i huset. Han har fyra ben och en låååååång svans. Han heter Blixten och är en råtta.

Råttägaren skulle åka utomlands och hade fått vakt till alla sina andra djur men INGEN ville passa Blixten. Och det pga hans hårlösa svans!!!!  Stackars råtta. Tänkt att väcka obehag bara genom sin uppsyn (kanske gäller en annan också ;-)  ).  Det var nästan så han var tvungen att mista livet för att ingen ville passa honom pga hans svans. Stackaren!

En kompis ringde till mig och frågade;

-Är du rädd för råttor?

-Nä, svarade jag.

-Klarar du av deras svansar också?

-Klart, tyckte jag.

-Kan du tänka dig att passa en råtta i två veckor? Jag trodde jag skulle klara det men kan bara inte titta på den och dess svans!

Sagt och gjort. Någon timme senare anlände Blixten och han var helt bedårande!!!! En social herre som skuttar runt på golven här på dagarna och följer efter en vart man än går. Han är t.o.m. med när jag damsuger och jag blir lite orolig för att jag ska suga upp honom ;-P.

Han älskar choklad och kakor så vi har mycket gemensamt. Johan älskar honom och kärleken är ömsesidig.

Blixten

Johan och Blixten

Hejsan svejsan du verkar vara en trevlig prick.

Råttis gillar ostbollar också.

Idag var det lydnadstävling på klubben. Jag var tävlingsledare. Det var inte så många anmälda och tur var väl det för det ösregnade. Verkligen HÄLLDE ned. Det är inte rolig att stå på planen i många timmar då.

Det var galonkläder och sydväst som gällde. Lin blev inlånad som paraplyhållare till skrivaren för vi iddes inte sätta upp tält (vi har stenålderstält som är svåra att hantera - i alla fall för mig) för nio hundar. Som tävlingsledare står man dock oskyddad och mina små minnesanteckningar klibbade ihop sig till ohanterbar gröt i fickorna, men det gick bra ändå.

Tävlingen avlöpte bra, men det var inte utan att man var trött och frusen när allt var över och det var dags att åka hem.

Ännu skiner solen....

Mycket skit (ursäkta språket) läggs ut på YouTube.

Denna däremot kan jag rekommendera. Se och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=foH4eTovuZU