(Nu kommer jag väl att få hela hästsverige på mig, men det får gå. Jag vill betona att jag inte vill åt den enskilde hästägaren som kanske känner sig träffad, utan bara ifrågasätta den hästhållning som man ser ibland. En hästhållning som ser fin ut på ytan och som man kanske inte har reflekterat över (enda förmildrande omständigheten tycker jag) utan bara gör. Jag vill också påpeka att jag kanske är fördomsfull och oförstående och att det kanske inte alls är så det fungerar. Detta är dock min bild och mina reflektioner.)
I somras var jag iväg till hästsportens Mekka - Strömsholm. Jag hade varit där förut, men hade då bara varit i ett ridhus och kikat på P.R.E utställning. Denna gång hade jag Caroline Kj med mig och vi beslöt oss för att ta en titt på denna fantastiska anläggning.
Faktum är att det, ur min synvinkel, snarare blev en skräckfärd. Konstigt hur olika man kan se på saker och ting. ...
Först slogs jag av hur bländande rent, välsopat och polerat allt var. Hur breda och fina stallgångar var, och hur luftigt och ljust det var med högt i tak och vackra lampor! Inte ett strå på fel plats. Wow! Gamla ridhuset - fräckt!!! Stor fin ridbana i mitten av stallarna. Spolspiltor. Tänk om man hade haft tillgång till alla dessa faciliteter hemmavid! Hästarna var lika blankputsade och ansade. Ojdå, tänkte jag. Jag borde vara lite ordentligare med mitt ryktande, mina är ju faktiskt både dammiga och långhåriga och dessa är så fina.....
Sen fick började jag fundera på hästarna och deras liv. Men.... men.... detta är ju tragiskt. Här var hästar som jag upplevde som fråntagna ALLT arttypiskt liv.
Hästarna stod i sina boxar eller spiltor och stirrade tomt framför sig. (Det är inget som jag gillar, men det må väl vara hänt att ha hästarna i box om natten om de får vara ute i kuperade hagar från morgon till kväll tillsammans med hästkompisar.) Jag antar att inte rasthagarna räckte åt alla, utan de fick gå ut i skift. Dock tror jag att skillnaden för de som var inne och de som var ute var marginell eftersom rasthagarna bara var i dryg boxstorlek. Där stod också hästarna och stirrade tomt framför sig. Det fanns inte en enda sak hästen kunde göra förutom att just stirra. Det växte ju förståss inget på marken, underlaget var grus. Man såg att hästarna hade bitit på trästaketen och för att förhindra det hade man satt eltrådar. Tänk att förhindra DET ENDA hästen kan göra - med eltråd. Snyft! Det gjorde så ONT i mitt hjärta. Här stod dessa vackra djur "avstängda" i sina täcken, i varsitt fack utan någonting att göra. Det var som bilar på en parkering eller cyklar i cykelställ. Stor förtvivlan! Tårarna rann.
Fast det är klart någon "lycklig" häst fick väl gå i skrittmaskinen ( dvs. en enskild box som flyttar på sig runt, runt, runt.)
Vad skiljer denna hästhållning mot minkar i bur? Jo, möjligtvis den timme eller i bästa fall två som hästen rids per dag. Frågan är om det en fördel att bli riden... Jag tittade på de som tränades på ridbanan. De hästsr jag såg hade inspänningstyglar och reds, reds, reds i krumelurer i högt tempo. Tygeltagen var hårda, nosremmarna hårt åtdragna, saliven rann, näsborrarna utspärrade och spöt användes inte riktigt som pekpinne utan som bestraffning när hästen försökte bryta av. Kanske jag hade otur som råkade se just dessa ekipag eller är det så det är? Mer regel än undantag eller mer undantag än regel? Är detta hjärtat av hästsportssverige? Är det så här vårt ideala förhållningssätt är till hästar?!
Vad skulle hända om vi hade hundar under samma förhållanden? Om vi förvarade dem en och en i en frysboxstor låda med i bästa fall galler på sidorna. Då kunde de i alla fall se andra hundar. Där skulle de vara i minst 18 timmar per dygn. Vi skulle sedan ta ut dem till en frysboxstor låda utomhus där de fick stå i 4 timmar. Det skulle inte gå att gräva och det skulle inte gå att springa utan bara vanka runt lite. Skulle hunden börja gnaga på kanterna så skulle vi sätta eltrådar för att hindra det. De skulle aldrig få hälsa eller leka med någon annan artfrände.
Sedan skulle det var dags för den"fina, proffsiga träningen". Då skulle vi sätta bett i munnen på hunden, sätta tyngd på ryggen och snören mellan bett och rygg för att den skulle hålla huvudet på ett speciellt sätt. Om hunden skulle ha svårt att gå fot i den ställningen och skulle försöka göra sig fri, skulle vi spänna åt mer eller spöa den för att "den jävlas". Om den skulle gapa för att bettet tryckte mot tänder, tandkött eller gom för att vi hade fel bett eller för hård hand skulle vi dragit åt en rem hårt över nosen för att hunden "inte ska gå och gapa sådär" "Den försöker bara komma undan!".
Hade vi tyckt att det skulle vara konstigt om hunden fick beteendeproblem???? Antagligen inte. Det får hästar också. Endera stänger de av och blir introverta, "döda". Andra får stereotypa beteenden, väver och krubbiter. Vad gör man då????? Sätter på remmar som hindrar krubbitningen och sätter upp boxgaller som förhindrar vävningen!!!! "Den är bara dum!" Att man inte reflekterar över hur hästen mår istället!??!
Är inte världen IDIOTISK eller är det bara jag som är dum???????
Ps. Det finns säkert massor av ursäkter som att "en tävlingshäst inte kan gå i en större hage och/eller tillsammans med andra hästar pga skaderisken". Att "en tävlingshäst måste ha täcke för att den inte ska sätta päls" o.s.v Ja, ja, jag tror att det skulle gå att lösa på något sätt och skulle det inte gå att lösa så är det frågan om tävlandet är etiskt försvarbart?
I vilket fall skulle en lättarrangerad, ofarlig mickroåtgärd som eventuellt skulle berika hästarna en aning väl vara att lägga in något träd i varje "bur" . Då kunde de i alla fall kanske gnaga på något och kanske käka löv och bark dvs sysselsätta sig lite..... Ds.
Några bilder från i våras får illustrera hur jag vill att de ska ha det....
Kuperad hage....
både bete, skog och kullar.....
Träd att klia sig på....
något att gnaga på....
vänner att gosa med...
Scrollan
6 oktober 2008 10:51
Ja fy...det är inte alltid det "fina" är bäst! Lite känsla för att det är djur man handskas med kanske inte vore fel?
Mvh en hästälskare! (dock utan häst!):-)
http://www.scrollan.bloggagratis.se
Lin
6 oktober 2008 11:09
Håller som vanligt med i dina tankar!!
Madde
6 oktober 2008 11:39
Ja, du är då i alla fall inte rädd för att sticka ut hakan! :D
Mycket intressanta tankar!
ari
6 oktober 2008 11:55
VÄLDIGT BRA INLÄGG!! Hoppas att MÅNGA får sig en tankeställare om relation häst-människa..hästen är kanske ett av de mest plågade djuren på jorden. Se också: www.hauteecole.ru/en/
Tina
6 oktober 2008 16:08
Blir ledsen när jag läser det du skriver och inser att jag sett detta men inte reflekterat för att det "alltid" varit så. Skäms på mig. Jag åker förbi en ridskola några gånger i veckan och ser ledsna hästar som står i en liten rasthage med lera upp till knäna och undrar om detta kan vara bra. Täcke har dom också fast det är 10 plusgrader ute. Eloge (eller klick) till dig som väcker frågan!
Tina
http://workinglabs.wordpress.com
kari-anne&heidi
6 oktober 2008 23:38
Så trist lesning :o(
Jeg kom til å tenke på dette med "lært hjelpeløshet"... Kan man trekke karakteristikken av denne typen hestehold så langt som til å kalle det "lært hjelpeløshet"?
Hva skjer med disse dyrenes evne til å lære? Men det er kanskje ikke noe tema så lenge man bruker aversive metoder...?
Bra du tør tenke høyt omkring dette, Ann Louise!
http://karia-belgerbloggen.blogspot.com
Åsa
7 oktober 2008 08:09
Har haft häst på ridskola och jobbat i olika försäljningsstall, och jag kan bara hålla med om att livet ofta blir sämre för en häst ju duktigare den är...
Inlärd hjälplöshet har jag bara sett på ett ställe (mycket duktig hoppryttare i tyskland). I det fallet var det just de aversiva metoderna som användes i all hantering och ridning som "knäckte" hästarna. Jag flydde efter två veckor...
Annars tycker jag överlag att hästarna blir uttråkade, hämmade, men väl mottagliga för att lära sig och tänka själva när tillfälle ges. Det är precis som att de ställer in sig på "off" när de är i boxen, och "on" när man tar ut dem.
Jag tror att vi människor har väldigt lätt för att ta på rosa glasögon och hitta ursäkter när vi egentligen vet att det vi gör inte är bra för djuren. Tradition, en ovilja att tänka i "obehagliga" banor (för de allra flesta älskar ju sina djur) och ren hemmablindhet måste bekämpas!
http://www.asashundar.bloggagratis.se
Maria Y
7 oktober 2008 09:46
Hästar är så ruggigt anpassningsbara, det är det som är så sorgligt ibland.
I vårt stall finns även tillfälliga träningshästar som stannar 1-3 mån för in- och tillridning. De står en och en i lite mindre hagar. De hästarna blir snabbt väldigt tillgivna och kommer direkt när man visslar. Sin egen får man ju vandra i väg minst en halv km för att hämta. Inte tusan kommmer hon springandes över ängarna när hon står med polarna upp till knäna i gräs! Däremot kommer hon mig till mötes de sista 20 m, det är värt en morot tycker hon :-)
AK
7 oktober 2008 22:31
Jag var på strömsholm för massor av år sen och chockades och berördes av exakt samma saker som du. Fruktansvärt!
Min släkting är en tjej som ganska fort närmar sig de där "fina" hästmänniskorna, det går nämligen bra för henne på tävlingsbanorna. Hon blir mer och mer som "dem" Anammar mer och mer av dessa ideer, täcken, små hagar, kortare tid i hagen, konstigare mat, konstigare tyglar osv. Jag har ofrivilligt blivit utropstecknet i hennes hästliv, den som utropar -Men så kan du väl inte tänka! Göra! Säga! Hantera! Det hjälper väldigt sällan, argumenten för att göra som "alla andra" är starka, önskan att lyckas är så stor. Det är sorgligt, men jag fortsätter att utropa!
http://bacillen.wordpress.com
Marie
8 oktober 2008 09:33
Gillar diskussionen runt detta, tyvärr mer utbrett än vad som syns. Ridskolor, tävlingstall och större privatstall, ja, överallt finner man denna hemska tortyr och långsamt dödande av hästarnas själar. Hoppas bara att fler och fler får upp ögonen på att det finns mer och att även hästar och djur har en själ, tycker, tänker, planerar, funderar och lever precis som vi människor.
Ett steg i rätt riktning kan vara Perry Wood clinicen som Anneli fått, den 1-2/11!
Kram på dig, gumman!
Marie
Lin
9 oktober 2008 06:58
MER tankar behövs;)
Evis
12 oktober 2008 22:19
Väldigt bra inlägg, jag instämmer i allt och känner ju samma "panik" när jag åker in till större anläggningar, eller bara förbi alla stallar häromkring. Tycker ditt inlägg är så bra att jag skulle vilja länka till det från min blogg...
/Evelina
http://ceridwen2.bloggagratis.se
Carro
12 oktober 2008 22:20
Varje gång jag läser din blogg förundras jag över alla kloka tankar. Det är ju vi som har valt djuren och sen begär vi helt kallt att de ska anpassa sig efter oss. De är helt fantastiska som gör det egentligen. Fler som du behövs, fortsätt inspirera folk!
Kramar Carro och Ebba (som har intresseanmält schäfervalp :D)
http://www.kontrollek.dinstudio.se
Ann-Louise
13 oktober 2008 08:27
Tack alla för glada tillrop!
Evis: Välkommen att länka om du vill!!!
Carro; Daaaa så spännande, varifrån? Måste skutta in på din sida och kika om du har några ledtrådar där :-)!
Charlotte Björge
15 oktober 2008 17:02
Hej kära Du!
Läser Dina rader och blir uppriktigt ledsen.
Varför är vi människor så trångsynta att vi inte kan se hästen utifrån deras perspektiv, utan nyttjar deras ömsinthet och godhet för egen vinnings skull.
Glänsande stallgångar låter underbart.....men vem vill inte ha en lycklig pålle? Har inte alla hästmänniskor såpass till kunskap att de vet att hästar är en mkt utpräglad flockvarelse med stort behöv av social samvaro och rörelse!!! Hur kan det komma sig att man tycker det är ok att ta ifrån dem allt detta?
Vad skulle lite damm på korset efter en dags underbar lek i hagen vara......i jämförelse med den stackare som inte fått se solen, röra sig - eller ens fått träffa andra hästar!!
Jag lyckoönskar Dig med Din sunda hästhållning och tycker det är ett beklämmande intryck Du fått inom "Den lite finare" hästvärlden - så sorgligt & skamligt för alla ansvariga.
Sverige o världen är full av olyckliga hästar och har du lyckats väcka sunda tankar hos någon med Dina rader tycker jag Du gjort mer än de flesta, tack!
Vänliga hälsningar Charlotte
...som har lite dammiga pållar & hundar, men Gud vad de njuter av livet vill jag lova:)
http://www.niccelias.se
Jenny
15 oktober 2008 22:42
Självklart önskar jag att alla djur ska få leva så naturligt som möjligt. Tyvärr går inte detta alltid men så länge vi gör vårt bästa och dom inte lider så kanske man får vara nöjd? Alla har inte möjlighet till eget stall men vill ändå ha en häst. Tycker vi har ganska så bra hästhållning i Sverige. Värre är det med våra kor o grisar som vi har endast för att äta. Dom borde vi kunna ta hand om bättre. Står inne större delen av livet utan en riktig bädd att ligga i. Så man kanske inte ska döma dom som inte kan släppa sina hästar "fria" när man stödjer hanteringen av kor mm.
Ann-Louise
16 oktober 2008 08:11
Charlotte Björge; Tack :-D! Och tack det samma!
Jenny; Å så roligt med ett kritiskt inlägg. Det gillar jag. Då får man tänka vidare :-).
Jag är inte säker på att alla ser om deras hästar lider. Ta tex vävning och krubbitning som man istället för inse hur illa djuret mår istället sätter på krubbitarremmar och upp galler som hindrar vävning. Sedan finns det förståss grader.
Jag förstår att alla inte har möjlighet till att ha eget stall men det jag vill väcka tanken på är att vi kanske kan förbättra NÅGOT för hästen. Kanske kan den vara ute längre på dagarna, kanske kan den få gå tillsammans med några hästar istället för själv, kanske kan man dra hagen lite annorlunda så det blir lite kuperat, buskigt eller så, kanske kan man lägga in något till dem att gnaga på i alla fall. Inte ens det hade man tex på Strömsholm. INGENTING! Vete fan om inte grisarna som går i grupp har det bättre..... Kanske också korna. De köttdjursbönder som jag känner (inte så många) har i alla fall ren bädd hos sina, lösdrift med andra och djuren kan gå både ute och inne... Sen till syven och sist handlar det väl heller inte om att ställa olika djurs plåga eller ev. välbefinnande mot varandra.
Noriskhäst
6 december 2008 11:21
VILKEN underbar syn på hästar! Alltså Wow. Jaghar alltid undrat vad dom lär sig "där nere" i meckat och jag blir gråt färdig när jag hör vad. Men enlig vissa så ska ju hästen vara deras maskin så de kan visa hur fina deras hästar är och hur duktig de har varit på att totera hästen ( i mina ögon). Ta av hästen alla bett rid på vanlig enkelt och gärna barbacka då blir jag imponerad om du får hästen att jobba med dig. Men nej de ska spännas in slås och sporras. Tittade på Kuren nu från Globen och mådde ILLA! På tävlning ryck slit och dessa sporrar hel atiden.
Jag som du älskar just din häst hållning och jag tror på att hästarna blir friskare och starkare och mer samarbets villiga med oss om vi ger dem så mycket av natur vi nu kan.
Tack för välskivet inlägg!
http://www.oskyldig.net
Ann-Louise Ryrvik
9 mars 2011 10:37
Jag säger som Fylking; ÄNTLIGEN!!!!
Dessa anläggningar som dessutom är en förebild kan man tro bland många hästägare och ska vara kronan i hästsverige får i alla fall inte vara värre än de flesta andra ställen...
SUPER!!!
