Medan jag körde pojken till skolan, tänkte jag...

Jag tänkte än hit och än dit och så fick jag korn på något...

Jag tänkte på Anja Beran filmen vi såg i går. Det var ju magnifikt. Hästarna stolta, avslappnade och ståtliga. Öronen var avslappnade och det syntes hur bra de trivdes i denna situation.

Jag sa till flickorna att "- det är fantastiskt att hästarna gör detta utan piska eller morot... Vad driver dem?" Funderingen blev hängande i luften och idag när jag har börjat fundera över vad jag såg, så erinrade jag mig den igen.

Det jag slogs av i bilen i morse (och som kanske är helt oriktigt) är att jag fick känslan att hästarna "blev gjorda med". Förstår ni hur jag tänker? Att hästen arbetades med, förvisso superduper bra och trevligt, men att man inte arbetade tillsammans med varandra. Hästen är eg. inte så aktiv mer än observant på hjälper och fysiskt aktiv.

Jag får känsla i alla filmer och böcker att man tittar på hästen, tränar hästen, rider hästen men var kommer HÄSTEN in? Antagligen är jag supervelour och naiv, men jag saknar det... Det borde gå och det är kanske det som är ens mission att se hur man kan samarbeta fram saker med engagerade hästar. Hästar som själva driver träningen framåt. Jag kommer dock aldrig att kunna göra dessa fina rörelser. Jag kommer aldrig att kunna få en sådan sits. Jag kommer aldrig att få så vältränade hästar. Problemen är min egen brist på kunskap, men jag ska försöka göra det bästa av det lilla jag kan och utvecklas efter förmåga.

Kanske, och antagligen, har jag helt fel. Det var bara en tanke som jag inte är färdig med än.... men det var en ny tanke för mig och jag säger som Nalle Puh; "Jag vet vad jag tycker när jag sagt vad jag tänker!"