Denne fagre fåle ska nu få genomlida grooming och så ska han få börja i skolan.....

I dag var jag i Karlstad för att kolla av helgens kursområde samt kolla hur Kiro mådde. Precis när jag skulle åka fick jag se att Loke hade gått över ravinen och stod och pratade med Milou och Salle. Attans. Jag kan inte vara borta hela dagen och dessa står med bara en tråd mellan sig, om någon skulle slå med ett ben och fastna. Det var till att flytta de fyras gäng och stänga undan dem en bit bort.

 Jag tycker att Kiro haft grund andning och var lite orolig. Jörgen var på älgjakt så jag fick hålla till godo med en annan veterinär, men det var ok. Hon lyssnade och kände på honom och hittade inget konstigt. Hjärtat lät också bra. Det var en glad matte som lämnade Värmland!

Väl hemma var det dags att göra Loke-flytten. Jag satte de fyras gäng i paddocken och satte av för att hämta Loke. Då hade han dragit över ravinen igen. SUUUCK! (Till historien hör att han är så ohanterad, har vad jag vet inte blivit ledd mer än någon gång när jag köpte honom och att han då släpade med sig gubben.) att jag inte vågar mig på att leda honom på vägen hem eftersom jag då passerar både brunstiga ston och andra hingstar. Att gå ravinvägen och leda vet jag inte heller. Det är alldeles för brant och halkigt. Att få honom före skulle vara dumt att få honom efter på nedväg vore ännu värre..;-) ) Nu behövde jag bara påkalla hans uppmärksamhet raka vägen över ravinen.

Loke nere i ravinen.

Han följde mig hem genom slussen och genom skogen.  Väl framme var det ett glatt återseende. T.o.m Junge verkade ok med att träffa honom igen.

Nyfikna

Milou och Loke

Efter en massa nosande och gullande fick jag krokat på honom grimma och grimmskaft. Han stod som ett ljus. Jag ledde honom till nya hagen och han följde med väldans snällt. När jag skulle stoppa in honom i tillfälliga grinden sa han -Det går inte att gå in där och jag går hellre bort till de andra. Då ruskade han lite på sig, knödde med bogen och tänkte dra. Jag ser att han försöker få en lite bakom sig för då är man lost när ängloket drar på. Jag parerade honom så jag hamnade före honom. Fick stopp och koncentration, en snask och så försökte jag igen. Ok jag går väl in där då.

Började med att smaka lite sly.

Nya hagen.

Det blev lyckat. Han kan stå helt nära de andra och äta och de kan nosa på varandra på ett ställe. Jag ska jobba vidare på möjligheterna till kontakt eller lösa det på annat sätt. Jag vill ju att han ska ha en polare i hagen.