Alla inlägg under oktober 2008

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 oktober 2008 07:13


Denne fagre fåle ska nu få genomlida grooming och så ska han få börja i skolan.....

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 oktober 2008 06:44


I dag var jag i Karlstad för att kolla av helgens kursområde samt kolla hur Kiro mådde. Precis när jag skulle åka fick jag se att Loke hade gått över ravinen och stod och pratade med Milou och Salle. Attans. Jag kan inte vara borta hela dagen och dessa står med bara en tråd mellan sig, om någon skulle slå med ett ben och fastna. Det var till att flytta de fyras gäng och stänga undan dem en bit bort.


 Jag tycker att Kiro haft grund andning och var lite orolig. Jörgen var på älgjakt så jag fick hålla till godo med en annan veterinär, men det var ok. Hon lyssnade och kände på honom och hittade inget konstigt. Hjärtat lät också bra. Det var en glad matte som lämnade Värmland!


Väl hemma var det dags att göra Loke-flytten. Jag satte de fyras gäng i paddocken och satte av för att hämta Loke. Då hade han dragit över ravinen igen. SUUUCK! (Till historien hör att han är så ohanterad, har vad jag vet inte blivit ledd mer än någon gång när jag köpte honom och att han då släpade med sig gubben.) att jag inte vågar mig på att leda honom på vägen hem eftersom jag då passerar både brunstiga ston och andra hingstar. Att gå ravinvägen och leda vet jag inte heller. Det är alldeles för brant och halkigt. Att få honom före skulle vara dumt att få honom efter på nedväg vore ännu värre..;-) ) Nu behövde jag bara påkalla hans uppmärksamhet raka vägen över ravinen.



Loke nere i ravinen.


Han följde mig hem genom slussen och genom skogen.  Väl framme var det ett glatt återseende. T.o.m Junge verkade ok med att träffa honom igen.


 

Nyfikna


Milou och Loke


Efter en massa nosande och gullande fick jag krokat på honom grimma och grimmskaft. Han stod som ett ljus. Jag ledde honom till nya hagen och han följde med väldans snällt. När jag skulle stoppa in honom i tillfälliga grinden sa han -Det går inte att gå in där och jag går hellre bort till de andra. Då ruskade han lite på sig, knödde med bogen och tänkte dra. Jag ser att han försöker få en lite bakom sig för då är man lost när ängloket drar på. Jag parerade honom så jag hamnade före honom. Fick stopp och koncentration, en snask och så försökte jag igen. Ok jag går väl in där då.



Började med att smaka lite sly.


Nya hagen.


 


Det blev lyckat. Han kan stå helt nära de andra och äta och de kan nosa på varandra på ett ställe. Jag ska jobba vidare på möjligheterna till kontakt eller lösa det på annat sätt. Jag vill ju att han ska ha en polare i hagen.

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 oktober 2008 16:01



Que?


Pinnar är kul.


Blommor och bin. Svårt att tänka sig att det är oktober....

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 oktober 2008 15:43


Lin har varit hos mig i två dagar och staketat i hopp om att hon också skulle få se påsläppet. (Tack så hemskt mycket, Lin!!!! ) Nu när alla isolatorer, alla stolpar, alla snören och alla trådskarvar sitter där de ska och vi skulle släppa på Loke så ville han inte komma. Han var mer intresserad av grannens brunstiga sto och valde att stå där och flema. Ja ja han kommer när han kommer. Det kanske t.o.m var lite bra med tanke på hur halkig ravinen kan vara av allt regn som fallit.

Tills jag får ta några bilder på Loke i nya hagen får ni hålla till godo med bilder på Puppis och Ia som rumlar om  i höstfärgerna :-). De är från igår då det inte hällregnade.


Puppis och Ia på strövtåg.


- Ska vi leka?


Ibland är det svårt att få med hela hundarna ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 15 oktober 2008 09:00


Hmmmm jag måste förklara mig bättre hur jag tänker...


Vad jag far efter är detta med engagemang. Kanske är jag yrkesskadad, men det är viktigt för mig.


Det finns ju många sätt att träna hund. Alltifrån helt korrigeringsbaserad träning där ”slippa stryk är belöning nog”, till att ”hunden ska jobba för att jag blir glad”, till "locka&leda" vidare till klickerträning...... Alla metoder fungerar. Det som skiljer mycket är hundens välbefinnande, frimodighet och engagemang. (Sen har vi detta med etik men det får bli nästa diskussion;-)   .)


De flesta av oss har träffat en kommandostyrd, duktig hund. Hunden kan göra alla elitmoment med bravur och höga poäng. Om man inte ger denna hund kommandon så gör den just ingenting och får den välja helt fritt utan ett hindrande ”kom här” gör den hellre något annat. Den vill inte mer om den slipper utan tycker det är helt ok med en paus. Å andra sidan är den heller inte ovillig att följa kommandona för den är trygg och bekväm i det. Det är inget fel i detta, men som klickertränare strävar jag efter mer.


Som klickertränare tycker jag att det finns en dimension till och det är där engagemanget kommer in. Eftersom vi i klickerträningen låter djuret själv bjuda beteenden frivilligt och vi förstärker de vi vill ha samt ignorerar de vi inte vill ha gör att, som jag upplever det, vi får mer engagerade hundar. De är ivriga att jobba. De driver beteendena framåt. De tigger om att få arbeta. När vi gjort en sak och förbereder oss på nästa eller pausar, har vi hundens uppmärksamhet; När kör vi igen? Vad ska vi göra nu? Det är det jag personligen saknar i hästträning, för även i den mesta hästvänliga träningen är det fortfarande inte hästens engagemang i centrum. Vi förhåller oss som tränare av ett djur och inte som samarbetare med ett djur. Och i ordet samarbete lägger jag lika mycket engagemang och lika mycket makt hos bägge parter. Därför föredrar jag lösa hästar, när jag kan, som har valmöjligheten om de vill vara med och leka. Det är en bra värdemätare på TKFF. Ansvaret ligger alltså lika fördelat på bägge individer.


 Någon frågade hur man kan se/veta om hästen är engagerad. Jag tycker att ett sätt är att se hur de ser ut om man kommer till hagen. Jag uppskattar att de står i kö för att få komma ut. Att de trängs och vill smita med när någon annan av hästarna får går in på ridbanan och att de efter träning helst inte vill gå ut. Att de emellan två moment/belöningar har uppmärksamheten på mig och inte passar på att ”sova lite” i väntan på nytt kommando. Om  jag släpper hästen och går ifrån den.... att den följer efter mig med intresse.


Jag tror dock att de flesta hästägare tycker att det är bekvämt med en häst som ”står där man ställt den” och som väntar in kommando innan den försöker företa sig något. Detta tror jag både är just bekvämlighet men kanske också en gnutta rädsla. En rädsla att man kanske inte kan hämta hem vad man släppt fram. Om jag låter hästen välja själv kanske den väljer bort mig! Om den får ta initiativ så kanske den ”tar över”!


Jag har öppnat Pandoras box, och i alla fall inte ännu hittat något negativt med att låta hästen vara mer aktiv och delaktig. Tvärtom, det är då jag tycker att man ser vidden av hästens gudomliga väsen och deras exceptionella intelligens!


(Det är där i min grund till att jag vill göra min resa "på eget sätt" ligger, även om inte resultatet blir lika bländande.  Jag kommer att försöka dra lärdom och få kunskap av de som är bättre vetande, men sedan försöka stöpa om tänket till mer klickerskt. Det är också därför jag lider av att jag inte är en skicklig ryttare, tränare i grunden för då hade det varit plättlätt. Nu måste jag först ta in information och sedan forma om den på ett nytt sätt.... Det kommer ta tid J, men det är väl som man säger inte målet som är resan värd.)


Av Ann-Louise Ryrvik - 14 oktober 2008 08:06

Medan jag körde pojken till skolan, tänkte jag...

Jag tänkte än hit och än dit och så fick jag korn på något...

Jag tänkte på Anja Beran filmen vi såg i går. Det var ju magnifikt. Hästarna stolta, avslappnade och ståtliga. Öronen var avslappnade och det syntes hur bra de trivdes i denna situation.


Jag sa till flickorna att "- det är fantastiskt att hästarna gör detta utan piska eller morot... Vad driver dem?" Funderingen blev hängande i luften och idag när jag har börjat fundera över vad jag såg, så erinrade jag mig den igen.


Det jag slogs av i bilen i morse (och som kanske är helt oriktigt) är att jag fick känslan att hästarna "blev gjorda med". Förstår ni hur jag tänker? Att hästen arbetades med, förvisso superduper bra och trevligt, men att man inte arbetade tillsammans med varandra. Hästen är eg. inte så aktiv mer än observant på hjälper och fysiskt aktiv.


Jag får känsla i alla filmer och böcker att man tittar på hästen, tränar hästen, rider hästen men var kommer HÄSTEN in? Antagligen är jag supervelour och naiv, men jag saknar det... Det borde gå och det är kanske det som är ens mission att se hur man kan samarbeta fram saker med engagerade hästar. Hästar som själva driver träningen framåt. Jag kommer dock aldrig att kunna göra dessa fina rörelser. Jag kommer aldrig att kunna få en sådan sits. Jag kommer aldrig att få så vältränade hästar. Problemen är min egen brist på kunskap, men jag ska försöka göra det bästa av det lilla jag kan och utvecklas efter förmåga.


Kanske, och antagligen, har jag helt fel. Det var bara en tanke som jag inte är färdig med än.... men det var en ny tanke för mig och jag säger som Nalle Puh; "Jag vet vad jag tycker när jag sagt vad jag tänker!"



Av Ann-Louise Ryrvik - 13 oktober 2008 07:09

Regn,grått, dis... Inget blev gjort med djuren mer än matutdelning och en och annan klapp.

På eftermiddagen träffade jag Emma på Sopemaden, Marie på Långebo och Anja Beran hemma hos Emma. Tja inte Anja Beran in person, men Marie hade köpt hennes film och här skulle studeras. Emma hade bakat en äpplepaj som var helt gudomlig och som vi inmundigade medans vi kikade på filmen. Uuuuj vad den Anja rider fint och vilka hästar. Dreegel.


Naturligtvis avhandlades våra egna kusar och vår ridning (eller icke-ridning) också. Som pricken över iet gick vi och kikade på Emma och Peters fina fålar. Helt ljuvliga.


Den lille hingstungen Miramis hade växt. Söt!

Tyvärr gör inte mobilkameran honom rättvisa.

Av Ann-Louise Ryrvik - 12 oktober 2008 18:40

Nu har mörkret sänkt sig utanför och jag har gått in. Helt mör är jag för i dag har det staketats hela dagen. Vi har ju ett berg/kulle bakom lösdriftsstallet och detta har jag börjat hägna in åt Loke idag. Han ska få bo i lösdriftsstallets utbyggnad som jag ska sätta väggar på. Då går han nära de andra fast inte alldeles ihop.

Om jag kämpar på i samma takt i morgon så ska han nog får flytta in på tisdag. Det hade ju varit underbart. Då kommer han nära oss alla och jag kan börja greja med honom i paddocken.

Nä nu orkar jag inget mer idag. Nu blir det sängen, dum-TV och nana.

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6 7 8 9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards