Det var ett tag sedan jag visade några bilder på den snälle, gode, gentlemannen. Han är verkligen STENCOOL! 

Här kommer några och jag lovar att det kommer att komma fler under hösten.

Hårig

Va sa du?

Hmmm

Titt ut!

Idag kom Lin och Ia förbi och det blev upplet uppe i skogen. Det gick fint för de små vovvarna. Sedan fick de leka. Puppis var faktiskt inte så sexgalen som jag befarat. Det var nämligen så att förra gången Ia var här så höglöpte hon. Nu höglöper Inka och hon gör sitt yttersta för att Puppis skall göra sin uppgift. När han lägger sig för att vila kommer honom visar upp sig, backar intill och ger honom en demanding blick. Fast då får förståss matte gripa in...

Jag trodde att Pupp skulle vara väldigt sexuellt frustrerad och ta ut det på Ia, men det var lugnt. Nästan ännu lugnare än vanligt. Hmmmm... Det är väldans bra att han får ha dessa brudar kring sig i samband med deras löp.

Sedan blev det lite träning på sändande till rutande och början till inkallning med ställande för bägge vovvarna - fast en i taget förståss ;-). 

Hösten är en underbar årstid! Kanske t.o.m min favorit... så känns det i alla fall nu när vi har haft ett gäng varma, soliga, färgrika dagar :-).

I dag har jag varit med en kompis och hennes dotter till veterinären. Timmen var slagen för deras gamla flatcoated retriver. Daisy, som hunden hette, hade varit pigg ända till förra veckan, då hon började bete sig konstigt. Matte ringde mig och sa att hon trodde att det var slut nu. Det behöver det inte vara, tyckte jag. Hon kan repa på sig trots att hon hade uppnått en ansenlig ålder av 11,5 år. Veterinärtid beställdes för vård fast matte hade i värsta fall avlivning i tankarna. På någon dag blev hon sämre och natten innan veterinärbesöket kunde hon inte resa sig, gå eller stå över huvud taget.  

Vi begav oss ned till Distriktsveterinärstationen i Göta, Lilla Edet. Jag gick in och pratade med veterinären som var Lena Elovsson. Jag berättade hur läget var och att det var frågan om avlivning nu. Lena var helt suverän! Lugn, vänlig och respektfull både inför hundens avslut och inför de anhörigas sorg. Vi fick köra på baksidan där det var lugn och ro.  Hon kom först ut och gav insomningsspruta i bilen. Sedan gick hon in och gav matte och lill-matte tid att ta farväl. Tid att klappa. Tid att gråta. Tid att förstå.

Sedan kom hon ut med avlivningssprutan. Det gjordes lika lugnt, fint och värdigt. Nu fanns också tid att ensamma i lugn och ro ta farväl och klappa till sista andetaget drogs och till hjärtat slog sitt sista slag. Det blev ett värdigt slut för en älskad familjemedlem!

Hunden slapp bäras in i kliniken. Hunden slapp överhuvudtaget lyftas eller stressas. Hundägarna fick också den tid och enskildhet de behövde och allt sköttes helt proffisionellt! Ett stort tack till Distriktsveterinärstationen i Lilla Edet och till Lena Elovsson!

Nu när jag funderar på det... finns det något annat djur som vi har rätt att behandla så utan att bli anmälda för djurplågeri? Skulle väl vara burhöns då - fast de måste i alla fall ha sittpinne och sandbad vad jag vet....

(Nu kommer jag väl att få hela hästsverige på mig, men det får gå. Jag vill betona att jag inte vill åt den enskilde hästägaren som kanske känner sig träffad, utan bara ifrågasätta den hästhållning som man ser ibland.  En hästhållning som ser fin ut på ytan och som man kanske inte har reflekterat över (enda förmildrande omständigheten tycker jag) utan bara gör. Jag vill också påpeka att jag kanske är fördomsfull och oförstående och att det kanske inte alls är så det fungerar. Detta är dock min bild och mina reflektioner.)

I somras var jag iväg till hästsportens Mekka - Strömsholm. Jag hade varit där förut, men hade då bara varit i ett ridhus och kikat på P.R.E utställning. Denna gång hade jag Caroline Kj med mig och vi beslöt oss för att ta en titt på denna fantastiska anläggning.

Faktum är att det, ur min synvinkel, snarare blev en skräckfärd. Konstigt hur olika man kan se på saker och ting. ...

Först slogs jag av hur bländande rent, välsopat och polerat allt var. Hur breda och fina stallgångar var, och hur luftigt och ljust det var med högt i tak och vackra lampor! Inte ett strå på fel plats. Wow! Gamla ridhuset - fräckt!!! Stor fin ridbana i mitten av stallarna. Spolspiltor. Tänk om man hade haft tillgång till alla dessa faciliteter hemmavid! Hästarna var lika blankputsade och ansade. Ojdå, tänkte jag.  Jag borde vara lite ordentligare med mitt ryktande, mina är ju faktiskt både dammiga och långhåriga och dessa är så fina.....

Sen fick började jag fundera på hästarna och deras liv. Men.... men.... detta är ju tragiskt. Här var hästar som jag upplevde som fråntagna ALLT arttypiskt liv.

Hästarna stod i sina boxar eller spiltor och stirrade tomt framför sig. (Det är inget som jag gillar, men det må väl vara hänt att ha hästarna i box om natten om de får vara ute i kuperade hagar från morgon till kväll tillsammans med hästkompisar.)  Jag antar att inte rasthagarna räckte åt alla, utan de fick gå ut i skift. Dock tror jag att skillnaden för de som var inne och de som var ute var marginell eftersom rasthagarna bara var i dryg boxstorlek. Där stod också hästarna och stirrade tomt framför sig. Det fanns inte en enda sak hästen kunde göra förutom att just stirra. Det växte ju förståss inget på marken, underlaget var grus. Man såg att hästarna hade bitit på trästaketen och för att förhindra det hade man satt eltrådar. Tänk att förhindra DET ENDA hästen kan göra - med eltråd. Snyft! Det gjorde så ONT i mitt hjärta. Här stod dessa vackra djur "avstängda"  i sina täcken,  i varsitt fack utan någonting att göra. Det var som bilar på en parkering eller cyklar i cykelställ.  Stor förtvivlan! Tårarna rann.

Fast det är klart någon "lycklig" häst fick väl gå i skrittmaskinen ( dvs. en enskild box som flyttar på sig runt, runt, runt.)

Vad skiljer denna hästhållning mot minkar i bur? Jo, möjligtvis den timme eller i bästa fall två som hästen rids per dag. Frågan är om det en fördel att bli riden...  Jag tittade på de som tränades på ridbanan. De hästsr jag såg hade inspänningstyglar och reds, reds, reds i krumelurer i högt tempo. Tygeltagen var hårda, nosremmarna hårt åtdragna, saliven rann, näsborrarna utspärrade och spöt användes inte riktigt som pekpinne utan som bestraffning när hästen försökte bryta av. Kanske jag hade otur som råkade se just dessa ekipag eller är det så det är? Mer regel än undantag eller mer undantag än regel?  Är detta hjärtat av hästsportssverige?  Är det så här vårt ideala förhållningssätt är till hästar?!

Vad skulle hända om vi hade hundar under samma förhållanden? Om vi förvarade dem en och en i en frysboxstor låda med i bästa fall galler på sidorna. Då kunde de i alla fall se andra hundar.  Där skulle de vara i minst 18 timmar per dygn. Vi skulle sedan ta ut dem till en frysboxstor låda utomhus där de fick stå i 4 timmar. Det skulle inte gå att gräva och det skulle inte gå att springa utan bara vanka runt lite. Skulle hunden börja gnaga på kanterna så skulle vi sätta eltrådar för att hindra det. De skulle aldrig få hälsa eller leka med någon annan artfrände.

Sedan skulle det var dags för den"fina, proffsiga träningen". Då skulle vi sätta bett i munnen på hunden, sätta tyngd på ryggen och snören mellan bett och rygg för att den skulle hålla huvudet på ett speciellt sätt. Om hunden skulle ha svårt att gå fot i den ställningen och skulle försöka göra sig fri, skulle vi spänna åt mer eller spöa den för att "den jävlas". Om den skulle gapa för att bettet tryckte mot tänder, tandkött eller gom för att vi hade fel bett eller för hård hand skulle vi dragit åt en rem hårt över nosen för att hunden "inte ska gå och gapa sådär" "Den försöker bara komma undan!".

Hade vi tyckt att det skulle vara konstigt om hunden fick beteendeproblem???? Antagligen inte. Det får hästar också. Endera stänger de av och blir introverta, "döda". Andra får stereotypa beteenden, väver och krubbiter. Vad gör man då????? Sätter på remmar som hindrar krubbitningen och sätter upp boxgaller som förhindrar vävningen!!!! "Den är bara dum!" Att man inte reflekterar över hur hästen mår istället!??!

Är inte världen IDIOTISK eller är det bara jag som är dum???????

Ps.  Det finns säkert massor av ursäkter som att "en tävlingshäst inte kan gå i en större hage och/eller tillsammans med andra hästar pga skaderisken". Att "en tävlingshäst måste ha täcke för att den inte ska sätta päls" o.s.v Ja, ja, jag tror att det skulle gå att lösa på något sätt och skulle det inte gå att lösa så är det frågan om tävlandet är etiskt försvarbart?

I vilket fall skulle en lättarrangerad, ofarlig mickroåtgärd som eventuellt skulle berika hästarna en aning väl vara att lägga in något träd i varje "bur" . Då kunde de i alla fall kanske gnaga på något och kanske käka  löv och bark dvs sysselsätta sig lite.....  Ds.

Några bilder från i våras får illustrera hur jag vill att de ska ha det....

Kuperad hage....

både bete, skog och kullar.....

 Träd att klia sig på....

något att gnaga på....

vänner att gosa med...

Mitt i jobbet tog jag en paus och gick ut och körde ett uppletande med Puppis ett sk Pupplet :-).

Han tycker det är görsköj och har en finfin näsa. Tempot är bra in och han jobbar självständigt. Vad som står på programmet nu är att snäva till raka skick. Han går ut ganska rakt och med bra tempo nu också, men det finns alltid att göra.

Full fart in. En plånbok  - Bra!

Stilig herre.

Ni som har varit i kontakt med mig ang. klickerkurser..... Nu äntligen är kursplanen uppdaterad! Det är frågan om både grundkurser, tävlingskurser, trix å fix och klickerTRÄNARutbildningar.

Ni hittar dem på http://www.canis.se/hundeskolen/avdside.php?avdid=11&mid=243&s=1

Anmäl nu!

Det ska böjas i tid......Pytte-Puppis metallapporterar.

Här är Milou också.... Johans gröna tröja fick fungera som target.

Milou targetar

Trav

Huller om buller och experiment...

Stjärnsunds Milou har blivit en stor pojke!