'Puppis' och Kiro - två goda vänner!

Det enda vettiga man kan göra nu i november....

I dag var vädret underbart och Johans fritids hade stängt så jag hämtade honom direkt efter skolan. Vi käkade när vi kom hem och sedan gick vi ut på en promenad. Johan tog cykeln (bäst att passa på innan snön kommer)  och jag tog med Salle och Puppis. Det blev en härlig promenad. Det var ett tag sedan vi gick på grusvägen bort och förbi grannens hästar. Jag visste att de gick alldeles bredvid vägen nu och det är ju alltid lite spännande.  Deras hösilagebal är alldeles bredvid staketet och hela gänget hänger där.

Sallemannen gnäggade och kikade lite, men traskade snällt med förbi, trots raden av små mular som hängde ut på vägen ;-).  Han fick lite snask när vi precis gått förbi. Grannpojken hängde med på promenaden så det var en brokig skara som vandrade på vägarna i Björred.

Intressant var att när vi gick åt ett håll som vi säkert inte gått på ett år började Salle stissa, ruska och hingsta sig. Han såg faktiskt ganska"gapig" ut, och brötig, men jag gjorde förståss ingen större affär av det. Matade godis då han var mer stilla :-). ( Det är inte utan att man börjar fundera om man skulle haft mer verktyg än grimma, grimmskaft och ett spö med sig :-). Kanske en hjälm och en väst).  Nädå det var inte så farligt men däremot ganska intressant. När vi sedan närmade oss hemmet igen så blev han lugnare och lugnare. När vi passerade stona och hingsten igen så sa han ingenting, gjorde ingenting utan traskade snällt med mig.

Det intressanta var, som jag också märkt tidigare, att det verkar vara så att han spelar tuff när han är orolig, om nu en häst kan spela...  Det jag menar är att stress och oro verkar ta sig uttryck i mer show, i mer hingstighet... Om man då tänker sig att man bråkar med hästen, ryar och rycker i den lär det ju inte minska "hingstigheten".

Vad är det man säger!? Tomma tunnor skramlar mest.... mycket buller från liten fabrik... rädda hundar skäller mest...Vad tror ni? Någon annan som har sett detta?

Sedan blev det paddock och långtygel för Junge som skötte sig alldeles eminent! Lugn fin och känslig. Märks att han tycker att det är roligt att komma igång igen. Milou fick också gå några vändor med långa snören. Även han skötte sig fint. Komiskt var att när han var avklädd så gick han själv ned på en långsida, i riktning mot där jag hade target för någon månad sedan. Han går ut på spåret. Jag ber honom trava, han gör det. Jag ber honom sakta av igen och han gör det också och fotsätter sedan fram till staketet där targeten satt för två månader sedan. Allt medans jag står på andra sidan ridbanan!!!! Snacka om fjärrstyrd liten ponny. Jag fick springa ner till honom med lite snask :-).

Loke fick lite klickerick. Han gillar det verkligen!