Direktlänk till inlägg 20 november 2008

På promenad med Salle

Av Ann-Louise Ryrvik - 20 november 2008 17:23


I dag var vädret underbart och Johans fritids hade stängt så jag hämtade honom direkt efter skolan. Vi käkade när vi kom hem och sedan gick vi ut på en promenad. Johan tog cykeln (bäst att passa på innan snön kommer)  och jag tog med Salle och Puppis. Det blev en härlig promenad. Det var ett tag sedan vi gick på grusvägen bort och förbi grannens hästar. Jag visste att de gick alldeles bredvid vägen nu och det är ju alltid lite spännande.  Deras hösilagebal är alldeles bredvid staketet och hela gänget hänger där.


Sallemannen gnäggade och kikade lite, men traskade snällt med förbi, trots raden av små mular som hängde ut på vägen ;-).  Han fick lite snask när vi precis gått förbi. Grannpojken hängde med på promenaden så det var en brokig skara som vandrade på vägarna i Björred.

Intressant var att när vi gick åt ett håll som vi säkert inte gått på ett år började Salle stissa, ruska och hingsta sig. Han såg faktiskt ganska"gapig" ut, och brötig, men jag gjorde förståss ingen större affär av det. Matade godis då han var mer stilla :-). ( Det är inte utan att man börjar fundera om man skulle haft mer verktyg än grimma, grimmskaft och ett spö med sig :-). Kanske en hjälm och en väst).  Nädå det var inte så farligt men däremot ganska intressant. När vi sedan närmade oss hemmet igen så blev han lugnare och lugnare. När vi passerade stona och hingsten igen så sa han ingenting, gjorde ingenting utan traskade snällt med mig.


Det intressanta var, som jag också märkt tidigare, att det verkar vara så att han spelar tuff när han är orolig, om nu en häst kan spela...  Det jag menar är att stress och oro verkar ta sig uttryck i mer show, i mer hingstighet... Om man då tänker sig att man bråkar med hästen, ryar och rycker i den lär det ju inte minska "hingstigheten".


Vad är det man säger!? Tomma tunnor skramlar mest.... mycket buller från liten fabrik... rädda hundar skäller mest...Vad tror ni? Någon annan som har sett detta?


Sedan blev det paddock och långtygel för Junge som skötte sig alldeles eminent! Lugn fin och känslig. Märks att han tycker att det är roligt att komma igång igen. Milou fick också gå några vändor med långa snören. Även han skötte sig fint. Komiskt var att när han var avklädd så gick han själv ned på en långsida, i riktning mot där jag hade target för någon månad sedan. Han går ut på spåret. Jag ber honom trava, han gör det. Jag ber honom sakta av igen och han gör det också och fotsätter sedan fram till staketet där targeten satt för två månader sedan. Allt medans jag står på andra sidan ridbanan!!!! Snacka om fjärrstyrd liten ponny. Jag fick springa ner till honom med lite snask :-).


Loke fick lite klickerick. Han gillar det verkligen!

 
 
Ingen bild

Lin

20 november 2008 21:08

Kanske säger man också: Tomma hjärnor skramlar mest;)
Skönt för honom att du inte är en sån där ryckig och slitig person:)
Kramar

 
Ingen bild

ari

21 november 2008 07:28

Vi har upptäckt precis samma sak med hingstarna här hemma..det som hjälpte Hamar-hingsten bäst var hans favvo-övning (sänka huvudet). Med hjälp av den har vi till och med klarat oss på stora hästshowen på Örebros travbana (dit reste vi alldeles själv när gan var ung, annars brukade han har kompisar med sig ;-)). Med sänkt huvud kan man ju inte göra så mycket ofog, förutom att driva ston förstås :-).

 
Ingen bild

Ann-Louise

21 november 2008 07:51

Lin; ha ha ha


Ari; åhå såpass. Kul.

Jajemän, jag kör också sänka huvudet och visst är det bra. Jag tycker att det är intressant just att Salle var "hingstig" när han inte hade anledning ur imponeringssynpunkt och när han gick förbi sju ston med hingst sa han nada.... fräckt.

 
Åsa

Åsa

21 november 2008 08:35

Känner igen samma sak! Men jag har märkt det lika mycket på valackar, så visst ät det ett "Oj vad farligt, jag måste släppa ut lite ånga"-beteende. Eftersom jag oftast sitter på ryggen när det startar så är det svårt med "sänka huvudet", jag brukar sjunga små grodorna och träna lite enkla skolor för att ge något att fokusera på.

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ann-Louise

21 november 2008 08:47

Åsa; Aha! ha ha ha små grodorna :-D hi hi. Jag vet att jag sjungit "vi går över daggstänkta berg" för Salle någon gång ;-) eller snarare för att hålla min puls nere....

 
Eiram

Eiram

21 november 2008 12:34

Igår svor jag ve och förbannelse när jag sappa(under arbtid)på tv och hitta ett mycket intressant program om hästar...jag blev arg för det visa sig ju givetvis att jag kom in på SLUTET av dokumentären. För den handla om hästars beteenden...
Men jag fick nog se det viktigaste ändå tror jag. De hade gjort ett pulstest på några hästar som dom "skrämde"(Mycket milt dock-visande av paraply)Det mysko med undersökningen var att de MINST utåtagerande hästarna hade HÖGRE puls än de som "jålade"(såg mer rädda ut) när de fick se paraplyet...De fick en pulsstegring,men inte så hög, som de hästar som bara klippte med öronen och snällt gick förbi paraplyet. Snacka om intressant som tåls att grunna på...I filmen menade dom på det, att dessa hästar, som var lugna i alla lägen-var "modiga", och hade trots sin pulsstegring, faktiskt en lugnande inverkan på andra hästar. Hmmmm....mycket tänkvärt...
Sixpack gillar ju oxå å spela tuff...fniss!
(Han e ju en riktig fjoll-jean-pierre egentligen ;-) Idag har jag blånäve efter att Sixpack drabbades av taskig simultankapacitet vid insläppet. Han har nämligen lite svårt å slicka och gå samtidigt,,,ha ha!så han råka nypa till i stället och han blev så förskräckt över denna incident så jag hann inte ens säga AJ! för han visste ju direkt va han råkat göra, så jag fortsatte som om inget hänt..:-)) Ojj oj oj va han förökte betee sig bra sen och blev noggrannnare i sin slickning och precission på godisätandet.Oxå ganska intressant reaktion från hästens sida, då han själv valde att försöka bli mer noggrann UTAN att jag "talat om"(tillåtit mig att inte behärska mig, och därmed gett utlopp för diverse, hos människan "naturliga" reaktioner på att "jag blir anfallen")då jag som sagt lade band på mig och faktiskt stolt kan säga att jag inte blev så upprörd trots att det gjorde jävl.ont
(Kan det vara så att han i sekund kännde min smärta och min i samma ögonblick rädsla som i sin tur ger för någon sekund ett adrenalinpåslag som jag valde att skita i och att det räckte som signal att "jag har gjort fel-nu gäller det att göra rätt-och vad egentligen får honom att vilja göra rätt? Skulle vara väldigt intressant och veta hur en häst som ALDRIG fått/ även sett en "tillrättavisning" skulle reagerat. Skulle dom ha veta att det va fel, om man inte reagerat(vilket förvisso vår kropp vare sig vi vill eller ej,gör på smärta-och så även hästar, och jag är helt övertygad om att man inte kan dölja den koppsliga reaktionen-även om man inte gör något "utåtagerande" som kan ses med blotta ögat-ochjag tror faktiskt oxå att den reaktionen garanterat skulle kunna mätas via pulsen....) Bar lite flummiga tankar från en bohem i bushen ;-)

http://marie-bergstrom.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ann-Louise

21 november 2008 14:44

Eiram; Så intressant. Vilken kanal?

Allmänt; Måste bara förtydliga att Salle inte skyggar, fryser eller beter sig rädd för något konkret.

Det jag får en känsla av är att allmänna stressen går upp en anning. En uppspelthet, och kanske oro, som gör att han blir showig/brallig/yster.

Han är ju eg. inte egentligen rädd för något, vad jag vet, och han agerar inte när det är ston/hingst/bil/släpkärror/folk som dyker upp/hundar som springer/katter i busken/får i hagen/ kossor/brevlådor/husknutar....

 
Caroline Kj

Caroline Kj

21 november 2008 14:59

Då har du ju hunnit med mkt iaf !:).
Kram kram Carro

http://kjellberg.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Eiram

22 november 2008 17:39

TVÅN tror jag...och en grej till jag kom på från programmet var att häst som reagerade på paraplyet reagerade mer på det när det låg på marken än när en kvinna stod upp och höll i det och vecklade ut det. Jag tror man kan gå in på nätet på tvån och se programmet i efterskott, ska luska litte i det!

 
Maria Y

Maria Y

24 november 2008 19:05

Himla intressanta ämnen här!
A-L: Kan det inte vara så att Salle liksom blir blir mer stressad när han a) kommer långt hemifrån b) inte har nåt särskilt att fokusera på? Det blir lite ensamt? Tråkigt?
Eiram: Det där med bita/rätta sig är jag också nyfiken på. Vår Boogie har otrolig bithämning, har aldrig träffat en häst som haft det förut. När jag belönar från hästryggen petar jag in godis i hennes mun och ibland råkar fingret komma emellan. Hon känner det direkt och verkligen bromsar tuggrörelsen! Inget jag lärt henne, och hon var ju verkligen inte positivt tränad innan vi fick henne. Så hur är detta inlärt? Hon hade väl aldrig fått godis från handen innan vi fick henne. Hur skulle det vara om hon varit klickertränad från början undrar jag?
När hon en gång i början råkade "tappa" Ebba när hon skyggade för en uppflygande fasan, blev hästen helt olycklig, kröp ihop och backade undan. Det gjorde mer ont att se än blåmärkena från avsittningen, tyckte Ebba. Men nu har de busridit barbacka, hoppat och haft sig i ett års tid, så nu tror inte längre hästen att hon ska få smisk om Ebba halkar av :-)

Ari/Åsa: Borde det inte gå att lära in "sänka huvudet" även med ryttare på? Hade nämligen tänkt lära Boogie det nu, men med avsikt att få lite prydligare stoppar (ska ju vara med lågt huvud i western...)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ann-Louise

25 november 2008 08:36

Maria Y; Jodå, jag är helt säker på att han blir bekymrad när han kommer långtbort på ny väg när han inte varit på promenad på ett tag. Det har bara hänt vid tre tillfällen och då har det varit just när det varit så. Jag ville bara väcka tanken och se om andra sett det.
Jag tror att många tycker att de "är stökiga" och "jävlas/fjantar" när de börjar trycka med bogen, skrika, stå på bakbenen och kasta sig och blir då själva upprörda, vilket antagligen borde göra det hela ännu värre.
Med anl. av frågan till Marie tror jag som så. Hästarna vill lika ogärna bita oss. De vill ha sin snask och känner att det slinker in en finger i sin mun - inte gott. De gånger de nyper i oss tror jag det beror på stress el lek. Mina pojkar tar alla försiktigt (både klickertränade och oklickertränade från början) och även Loke (som vad jag vet aldrig blivit handmatad eller korrigerad).
Klart hästen kan sänka huvudet när du sitter på! Sätt signal på eller ha hantlangare från början. Skulle säkert bli jättebra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7 8 9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20 21 22 23
24
25 26 27 28 29 30
<<< November 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards