I morgon smäller det. Hoppas inte ordagrannt ;-). Jag och Loke ska börja lite mer ordnat och fokuserat arbete. Fram tills nu har vi bara känt in varandra. Han är en intressant liten prick.
Liten och liten, vet jag inte. Han är ju inte hög men desto grövre. Han är hårig som få och har ett sätt att titta på mig som är svårt att bedöma.
Varje gång jag är hos honom känner jag mig studerad, iakttagen, med ett sorts stillsam reservation. Han står där lugnt och tittar under allt hårburr och det enda jag får för mig är att han rannsakar mig. Han mönstrar mig uppifrån och ned och jag vet inte riktigt om han gillar det han ser.
Det är stor skillnad på mina fyra andra och på denne norske herre. De andra pojkarna kommer rakt fram med öppen blick och säger; - HEJ! Vad ska vi göra? Med dem behöver man inte frukta att vända ryggen åt, krypa under magen på dem, hänga över dem eller lägga sig ner på marken. Det skulle jag INTE göra hos Loke (än). Kanske beror det på att han är ohanterad? Att han är ganska ny hos mig? Att han är 4-årig hingst? Att han går ensam (även om han kan mula de andra hästarna, och äter hö tillsammans med dem)? Att han har ett annat kynne?
Jag tror att han gillar mig på något sätt och han ser nöjd ut när jag kliar och grejar med honom. Får dock fortfarande känslan att det är så länge det passar honom. Passar det honom inte tror jag det kan smälla.
What ever, intressant ska det bli! (Jag får väl passa på att skriva ett testamente innan jag ger mig i kast med mörkrets furste ;-) ).
Mörkrets furste? Nej mammas lille snutt....
Caroline Kj
9 december 2008 21:21
Jätte fin bild på lilla hårbollen :D.
Lin
9 december 2008 22:11
Ja, jag tror du kommer få en mysig träningstid med honom:)
Att han inte känns som de andra, det har jag ju bevisat att jag tycker;)
Bloggblistraren
9 december 2008 22:53
Ja, nu väntar vi med spänning på vad som komma skall! En sån fin kille kommer att bli intressant att följa. När ska han visas? :-)
Sophia
9 december 2008 23:24
är rätt dålig på häst raser, men är han en friser?
ylle
10 december 2008 06:00
Ja varje häst är ju en ny personlighet. Litet spännande också, att inte riktigt veta? Lycka till, jag är övertygad om att Du grejar det! kram Ylle
Ann-Louise
10 december 2008 06:50
Caroline Kj; Jag har hittat en knapp till på bildbehandlingen ;-).
AK; Tror du inte jag blir överkörd av tåget då?!?? Nejdå, jag tror allt det också. Tror att det är en stor fördel att man har klickerträningstänket och förhoppningsvis kan minska konflikterna.
Lin; Ironi :-)!?! Ja du har ju sett hur cool han är men samtidigt att det känns som det finns en liten fan där.
Bloggblistraren; Ironi igen!?! Vi får väl se hur det går. Han måste ju vara inkörd då... Det bror väl på om jag först får tummen ur och sedan fixar det eller ej.
Dessutom måste jag kontakta A.Y.på Nordsvenska hästen eftersom han hamnade i grupp 2 pga något travarinslag långt bak i bak. Kanske ingen ide´.... Fast han ska ju ändå köras in.
Sophia; Nej det är en dölehäst. Norskt kallblod. Han blir nordsvensk när han registreras här. (Men det sägs väl, om jag inte missminner mig, att det finns en del dölehäst i friesern....)
Ylle; Tack för att du tror på mig. Jag ger en förstarapport under dagen. Fniss fniss.
Maria Y
10 december 2008 09:45
Du, det där sättet att titta, det beror inte helt enkelt på att han har lite svårt att se ordentligt där under pannlurvet? ;-)
Att han måste fokusera som bara den för att skymta något, liksom?
Glöm nu inte att uppdatera bloggen ofta så vi slipper oroa oss för att du blivit mos!
Lin
10 december 2008 10:52
Jag var lite självironisk, det kändes ju fånigt att jag tyckte han var lite "farlig" när han rörde sig snabbare än en snigel;)
Evis
10 december 2008 11:42
Det är ju så otroligt stor skillnad på om de hanterats mycket från början eller inte. Min erfarenhet är att skillnaden kommer sitta i, MEN de där hästarna som är hanterade väldigt lite (som jag förstått att han är?) blir ofta ruskigt bra när de förstår och får förtroende och tillit till sin människa.
Jag tycker det låter som en riktigt givande häst att jobba med! Många kallblod har ju rätt höga krav på sina människor, rannsakar sin människa och är rätt hårda med vilka drag som de tycker om och inte, tycker jag? Särskilt ston, men kanske också en del hingstar...?
Jag följer ditt arbete med honom med intresse, ska bli kul med en första rapport!
Ann-Louise
10 december 2008 12:24
Maria Y; Fniss fniss bidrar säkert. Faktum är att även när han har mittbena och håret bakom öronen - ser ut som en pappillon - så har han en slags avvaktande, stillsam blick. Han verkar så lugn på ytan och så känner man att det bara kan smälla till. Han har ju faktiskt haft de fasonerna mot de andra hästarna också. Tror dock att det ska gå finemang. Vägen till mannens hjärta går via magen och vad kan inte lite morötter åstadkomma :-). Nu på förmiddagen har jag bäddat åt honom i hans nya hus. Återkommer om jag inte ligger på akuten, i eftermiddag ;-). Nädå, skojar bara. Så farlig är han inte.
Lin; hi hi... Fast faktiskt det är något svart som väger där inne om jag inte missbedömmer....
Evis; Ja, det finns ju ett talessätt som säger att "nordsvenskar är inget för kvinnor och barn" hi hi. Vi får väl se vad han tycker att jag duger...
Hanna
10 december 2008 20:19
Var han helt ohanterad när du köpte honom? Hade inte den förra ägaren som mål att få honom godkänd? Att dom inte kört in honom kan jag förstå men ohanterad. Kommer nog gå bra för dig att få ordning på honom.
Ann-Louise
10 december 2008 21:00
Hanna; Hans ägare hade fått cancer och var väl sjuk ett bra tag, sedan dog han och då ärvde mannens bror hästen. Brodern hade försökt leda honom någon gång men då hade han slitit om kull honom och stuckit. Han kunde/orkade inte ha honom kvar.
När jag köpte honom så var han klassad som ohanterad och de var inte säkra om han hade varit ledd. Jag vet att han har stått uppbunden i allfall.
Kanske hann mannen göra lite med honom innan han blev sjuk men jag misstänker att det är något år sedan. Han har blivit vänligt hanterad och mannen som ärvde honom var urmysig och jättego men klarade inte av honom sa han.
Ann-Louise
10 december 2008 21:20
De två första gångerna jag ledde honom hemma försökte han kasta sig frammåt och knö mig med bogen, men jag hade geografin med mig så jag kunde ta mig runt och framför honom så jag fick stopp. Tredje gången gick det finemang och då försökte han inte. Detta är ett tag sedan och jag känner att jag vill börja i paddocken för säkerhets skull....
