I dag har jag varit hos Marie Eiram för att hämta årets julkort. De var busfina! Marie grejade lite med Maja och jag passade på att ta några bilder. De såg så glada och lyckliga ut så jag har svårt att begränsa mig i antal bilder, så här kommer en väldans hög. Håll till godo eller scrolla förbi :-9.
.
.
.
.
.
.
DET KOMMER FLER!!!!!!
Lin
15 december 2008 19:48
Trevligt med vänner som gör julkort :)
Väldigt vacker häst!!!
Anna
15 december 2008 19:50
Nu måste jag fråga eftersom jag ser att hon använder ett typ av hävstångsbett. Varför använder, skulle nog vilja säga alla som rider akademiskt på den typ av bett? Nästan så man skulle kunna tro att dom gärna vill ha sina hästar på "tygeln" men klarar inte av det utan hävstång. Vet inte om du kan svara men du kanske kan ta reda på det iaf.
/Anna
Anna
15 december 2008 21:17
Ville inte att det skulle låta så negativt som jag fick det att låta. Är bara intresserad av att lära mig mer om den akademiska ridningen. Hoppas nån kan ge mig ett bra svar :)
Eiram
15 december 2008 23:34
Ha Ha Ha Min flygande köttbulle gjorde sig ju bra på bild!!!Synd...öh att man inte har det minsta stil och etikett, tänk om jag ändå inte hade knäppt kepan under hakan...att man kan se så suspekt ut och inte ana nåt...inte ens oråd..he he. Men underbara kort på Maja!!!!TACK TACK TACK
http://marie-bergstrom.bloggagratis.se
Ann-Louise
15 december 2008 23:50
Ja, nu är ju inte jag någon stjärna på detta och kan kanske varken uttrycka mig förståeligt eller rätt, men då får någon bättre korrigera mig eller förtydliga.
Men kort..
Stångbett och tränsbett har olika verkan och det är väl "don efter person" och efter utbildningsgrad och ev. uppkomman problem.
Om hästen går lågt med huvudet kan man med ett tränsbett be hästen att lyfta huvudet vilket inte går med en stång. Stångbettet inverkar på ett sådant sätt att det bjuder hästen att skjuta fram pannan och länga överlinjen.
Eftersom man inom den akademiska ridkonsten strävar efter högre samlingsgrad, kräver det att hästen länger överlinjen och ett tränsbett verkar kortande, därför tror jag att många rider på stång. De flesta börjar nog med tränsbett eller bara kapson.
Sen finns det väl tusen anledningar till. Jag har hört att Eva Jälmbrant har olika stångbett beroende på vilken kota i halsen hon vill tilltala .
Som en parantes kan jag nämna att jag rider (när jag kunde rida på honom) Junge på stångbett och kapson. Det räckte med att få ett akademiskt stångbett i munnen så längde han överlinjen och blev dessutom väldans tillfreds.
Oftast tar man inte ens i stången utan tygelns tyngd är tillräcklig. Det är minimala, minimala ändringar som behövs. Minsta lilla för lite häng i tyglen säger Junge att jag "rider med handbromsen i" :-).
Hävstångseffekten är alltså inte för att "bända ner hästen" med utan för att ge inpulser och bjuda hästen länga överöverlinjen.
Jag tror generellt att vi är okunniga om olika bett och deras inverkan. Här i Sverige rider ”alla” med tränsbett utan att fundera över varför och om det är rätt verktyg på just den hästen man rider. Jag tycker att väldans många använder tränsbettet till att dra in munnen och skrynkla ihop hästen så den går bakom lodplanet och att många tycker att hästen går "på tyglen" då, fast den bara knäppt av.
Tränsbettet är inte snällare än stångbettet. Felaktigt hanterat är bägge lika illa fast på olika sätt.
Ann-Louise
16 december 2008 07:35
Sen är det klart... akademisk ridkonst har sin inspiration/källa i praktisk ridning.
I all praktisk ridning där man måste ha en hand fri till att hålla vapen/lasso/garrocha o.s.v är väl stången valet. Tränsbett pläga två händer.
Ann-Louise
16 december 2008 08:59
Eiram; jag har några hundra till. Om du vill kan du kika på dem (låna minneskortet) om det är någon du vill ha.... Hojt i så fall.
Anna
16 december 2008 15:34
Tack för bra svar. Håller till fullo med om att många orutinerade inte rider med framåtbjudning och lösgjordhet även om det är målet i den vanliga ridningen. Att använda ett bett som passar individen tycker jag nog att många gör och det var det jag menade med den klassiska ridningen. Dom rider bara på stång och det är inte så stor variation. Varför används inte andra bett på lie rutinerade hästar. Är det så många som inte gillar delade bett? Det kanske är som du säger att det var det man använde i praktiskt syfte och det har följt med.
Eiram
16 december 2008 16:13
Satans bra skrivet ang förfrågan om Varför stångbett! Helt riktigt i min värld. (ps försökte skriva nåt ang det igår som inlägg hos dig, men det blev så långt och invecklat så jag radera ilskt hela dreten. Tack för att Du e så bra på å formulera Dig-så att man kan förklara på ett kort och koncist sätt!
Ska våga mig på ett tillägg ang stång ändå(nu när Du gjort grovjobbet)
Rätt använd skolar stången ryttarens hand oxå.Du kan inte ha samma "tunga och ohyfsade häng och fulsågande" i en stång, som du kan ha med ett tränbett och hästen upplever därmed stången som positivt pg att "äntligen finns det nåt som e still i alla fall". Men om man tjyvhänger i stången får man handbroms i,som Ann-Louise menar på här ovan. Men jag vill tillägga att även stången kan ge en avkortning av halsen fel använd. Därför används ridkapson eller bridong i kombination med stång, för att kunna variera kommunikationen optimalt i hästens mun.
http://marie-bergstrom.bloggagratis.se
Ann-Louise
16 december 2008 16:50
Anna; Jag tror att de flesta kanske har rätt anpassade (i storlek) tränsbett, men använder det inte med tanke. Jag tycker att man ser mycket sågande och dragande. Det är nästan förmätet i Sverige att rida på stång. ALLA ska rida med tränsbett oavsett om det är tränsbettets verkan som behövs på just den hästen eller ej.
(Sen ser man många som tjuvhåller i stången också och är frustrerade över att hästen inte går fram.)
Tror det är nyttigt att diskussionen kommer upp för det är lika illa att rida på stångbett för att det är kultur som att rida på tränsbett för att det är det.
Min erfarenhet av ridskoleverksamheten (som jag tillbringade några decennier i) var att jag inte fick lära mig vad jag hade för utrustning, varför jag hade den och hur jag skulle använda den. Det var bara sätt på tränset och en sadel. Kanske var det jag som inte lyssnade eller förstod, men jag har hört fler med samma erfarenhet. Det var faktiskt i samband med kontakten med den akademiska ridningen som jag börjar förstå mer. Jag tror att upplägget är mer pedagogiskt.
Nu tycker jag mig börja se hästars rörelser, avslappning, böjning, ställning. Då såg jag bara att hästen böjde halsen och fick mulen mot bringan - det var "rätt". Jag börjar förstå lite mer hjälperna, deras inverkan. Detta med att ge impuls till rätt bakben, det att ge en hjälp i taget, sitsens inverkan o.s.v
Jag har dock LÅÅÅÅÅÅÅNG väg kvar, men jag känner att jag har fått lite mer ledsyn i alla fall ;-).
(Och då måste jag bara tillägga att jag red ganska ok, hade väl lärt mig "intuitivt" men hade inte förstått med hjärnan.)
Ann-Louise
16 december 2008 16:54
Eiram; Tack kära du.
Måste bara förtydliga att jag inte "hänger i stången" på Junge. Det är det att om tyglen inte har tillräckligt stor båge så tar stången ändå, och då säger han till.
Ann-Louise
16 december 2008 17:08
Måste bara skriva en sak till....
Bent Branderup sa vid någon kurs att "det spelar ingen roll efter vilken lära man inte kan rida". Det ligger mycket i det.
