Alla inlägg under januari 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 30 januari 2009 19:02


I dag har jag varit till Karlstad och röntgat höfter och armbågar på Puppis. Jag är ju alltid på Solstadens smådjursklinik, vilken jag tycker är helt fantastisk och då speciellt Jörgen Junkergård. Väl värd att åka bortåt 40 mil för ett besök :-). Jag har varit hos dem i snart 20 år och har alltid varit supernöjd.


Puppis är ju som han är. Förra gången vi var inne var han typ bindgalen i väntsalen. Det är inte lätt att vara lugn, tålmodig och bara mata snask. Det var inte utan en viss nyfikenhet som jag plockade Pupp ur bilen och gjorde mig redo för att gå in. Jag hade laddat fickan full av Mamma Scans köttbullar.


Kikade in genom fönstret och såg att det satt en mängd hundar till höger innanför dörren. Såg därför till att ha Puppis på vänstersidan om mig när jag öppnade dörren. Jag hade fullt fokus åt höger för att kolla hundarna som var där. Missade att det var en hund till vänster också. Puppis gjorde en liten lov på ca en meter åt det hållet. Där var en westie i flexikoppel en bit från sin matte. Ett skräckslaget och fördömmande grymtande hördes från matten som halade in westien.


Jag och Puppis bara fortsatte rakt fram. Han brydde sig inte speciellt om den och var absolut inte grinig. Kände kvinnans sura och överlägsna blickar. Puppis la ifrån sig ett par rejäla schäfer pipgny - ni vet sådana som skär genom märg och ben. Någonting mellan "en kniv i magen" och ett skall.  Jag bara matade på lugnt med köttbullar. Efter  10 sekunder var allt lugnt. Han började bjuda på ingångar och på sitt och ligg. Struntade fullkomligen (nja kanske inte, för om jag hade gjort något annat hade han säkert spanat in dem, men han var inte blockerad) Vilket fall framåt. Trots många hundar i väntrummet så höll han ihop, var tyst och gjorde inga frammascher mot dem.


Tänkte att det kan inte vara lätt att vara förstagångshundägare och ha en ystertass, med andra människors blickar på en. Människor som inte har någon koll på vad de gör, men råkar ha en "handväska" till vovve. Vad lätt det måste vara att bli stressad och ta tag i sin hund, vilket kommer att resultera i en ännu galnare hund. Det krävs is i magen och att skita i omgivningen, när man ger hunden godis och inte gör någon affär av ev. stökiga beteenden.


Vi fick blanketter att fylla i och gick in till operationsavdelningen för att fylla i dem. Där gick en beardis runt lös. Pupp gjorde ett hejgnäll men sedan kunde han lägga sig och klarade att beardisen passerade honom  en halvmeter undan. Otroligt. 


Sedan blev det till att väga Puppis. 37 kg väger han trots att han är ganska smärt och gänglig. Det är en del. (Jag har ju aldrig haft någon som varit tyngre än 32 - 34 kg i färdig storlek.)


Puppis röntgades och det blev bra bilder. Nu är det bara att vänta en vecka och höra domen. Det är inte utan att man är lite orolig, men det ska nog gå bra. Jag har ju svårt att se sådant själv. Han hade i alla fall kulor och de låg i sina skålar vad jag kunde se. Det spörs.


På hemvägen passade jag på att besöka en liten bra hundaffär där jag vet att de har mina favoritbollar och annat smått och gott. Det är gummibollar med ganska kort snöre, från Gappay, som håller för allt (tror jag. I alla fall klarar de mer än de flesta andra). Jag tycker att de är busbra. Bra gummi, bra hållbarhet och smidiga. Puppis älskar dem.



Nu är jag hemma i Vänersborg igen och ska förbereda mig inför helgens sökläger.

Trevlig helg på er alla!!!!!


 

Av Ann-Louise Ryrvik - 28 januari 2009 14:36


Glädje och sorg, sorg och glädje.... Det är väl så livet är.


I dag har hovis varit här och gjort en storräd bland hästarnas hovar. De skötte sig så bra mina små pojkar.


Salle blev skodd för första gången i livet. "Mamma" (jag alltså) blev lite rörd av att se sin "lille" kille bli så stor så han fått skor fram. Det blir lite som att se sin son, med skolväska i hand, börja ettan :-). Det var inga problem att sätta skor på honom och han tyckte att det var ok att ha dem på. Att han fått skor fast han inte rids beror på att hagen är hårdgjord och gruset sliter hårt på hovarna. Salle är ju så stor nu så att framhovarna nöts ned för mycket och han går på sulan.


Mest fantastisk var nog Loke. Jag har ju redan skrivit om att Loke var lite brötig och avvaktande till en början, men att han sedan en dag plötsligt vände och ändrade sig helt. Hans ögon blev "mjuka". I dag fick jag verkligen se förändringen. Jag gick och hämtade honom i hagen. På med grimma. Han följde som en hund. Stod lugnt och väntade när jag stängde grindar och följde med mig ner på gården mellan hovis bil och stenmuren. In i carporten. Blev verkad. Tillbaka till hagen. Blev insläppt och avklädd. Gnäggade efter mig när jag gick. Inte en ruskning. Inte ett knô försök. Bara lugnt, stilla, tryggt som en gammal valack.


Det känns verkligen som han bestämde sig där i paddocken den där dagen.

-Du är ok. -Jag litar på dig!

Han har gett mig förtroendet och det är en ynnest. Jag tror att det är en stor skillnad att FÅ förtroende mot att TA kontrollen över en häst. Jag var nästan euforisk. Vilken känsla!


Casino är dock risig.  Han ligger mycket och han går väldigt dåligt. Bredbent och med dubbelslag. Det finns nog inget hopp där tyvärr. Sorg. Ska kolla med veterinär i morgon vad vi ska ta oss för....



Här är några nostalgibilder på lille Cazal.


Första mötet med Cazal. Detta var hos Sara och Mats på Pepino P.R.E där mamma Adivina var på ombetäckning.


Sicken liten pålle.


 

Salle busar med mamma Adivina. Här hos uppfödaren Eva Holmér i Askersund.


Spindel-Cazal. Så liten han var.... - Honom ska vi ha! sa jag.



Jag och Cazal på hösten hemma hos Eva Holmér. Här skrev vi papper och han var min. Underbart.


Cazal liten.

Av Ann-Louise Ryrvik - 27 januari 2009 19:00


Guuud va´sleten jag är! I dag har det varit sökträning på Orust. Sååå kul! Banan var (som sig bör på Orust) bergig och brant, fylld av stenhällar, ljung, stenrösen och förvridna tallar. Dagens bana var svår men mycket bra. Puppis jobbade fint.

Jag har också varit lite bloggtrött också, så jag har inte skrivit något på ett tag. Snart kommer nog inspirationen att krypa på igen, så håll ut någon dag :-).


Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2009 22:05


Det är fortfarande lugnt i pojkhagen. De leker men det känns som det leks på samma nivå. Ibland retar Salle Loke och ibland Loke Salle. Det är mest de som rör med varandra. Det är mycket pet och pill på varandra och inga hårda ord.


Junge ser ut att må ypperligt med att gå med bara Casino. Han har faktiskt inte sett helt nöjd ut på sista tiden i den andra konstellationen. En aning sammanbiten och spänd. Jag tror han har gamla hingsttrauman som gör att han blir nervös av att Salle börjar bli stor. Salle gjorde inget men Junge drog sig ändå undan en aning. Inte farligt men såpass att en annan ser det. Nu ser man mjuk och avslappnad ut i kroppen och väldans tillfreds. Det samma gäller Casino. Detta var alldeles super. Tur att Loke tog tag i detta själv för jag vet inte om jag med berått mod hade släppt ihop pojkarna men nu blev det ju lyckat. ÄN måste jag tillägga.


Lokes man ligger pyrt till nu. Salle ÄLSKAR att dra i den! Suck.

Strunt samma huvudsaken de trivs.



Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2009 17:29


Pistillen på en amaryllis var det på föregående bild.. . .

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2009 01:41



Kanske solklart, men jag tycker ändå det är fräckt.... 


Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards