Nu när jag efter nyårshelgen slog på datorn hade jag fått en kommentar med en frågeställning som jag tycker är såpass viktig att jag skriver svar här också. Oj så långt det blev... Ni får väl strunta i detta om ni inte orkar.... Så här löd undringen....

Sitter hemma hos en kompis och läser din intressanta och roliga blogg! När jag läser så uppfattar jag det som att du är emot all träning som inte är klickerskt? Att lockmetoder mm inte är tillräckligt snällt mot djuren. Är du alltid konsekvent med frivilliga beteende även när du har en dålig dag eller om djuren inte lyder fullt ut. Kan djuren må bra även om man tar tag i dom. Att man lockar fram beteende? Jag får känslan av du inte vill ha några regler utan bara frivillg i allt dom gör. Skulle vara kul om du ville svara för jag är ny hundägare och vill det bästa för min hund. Är jag är en dålig matte som inte klickar min hund utan använder mig av lock metoden som det kallas och även har regler.

Hälsningar Angelica

Gud så bra att du skrev Angelica!  Jag tror att det kan verka så när man läser, och det är klart att man tycker det sättet man själv gör är lite bättre för annars hade man ju inte tränat så, eller hur ;-). Det betyder dock INTE att andra skulle vara dåliga, onda eller så. Först; tack för att du tycker att bloggen är intressan och roligt! Det är alltid trevligt.

När jag läser så uppfattar jag det som att du är emot all träning som inte är klickerskt? Nej, jag är inte emot all träning som inte är klickersk. Jag är inte ens för klickerträning såsom den utförs ibland! Hoppsan hejsan ;-)! Begreppet klickerträning är så spretigt. Jag tror på att individer (de flesta) lär bäst genom glädje, lyckande, förtroende och självsäkerhet om inte annat är det det förhållningssättet som jag tycker passar mig och de hundar jag har och har träffat bäst. Jag tycker att många klickertränare jag sett jobbar med för mycket fokus på neg. straff. och time outer. Har en tendens att också bli väl ”mekaniskt” med djuret som ett djur som ska manipuleras till att utföra beteenden istället för som jag vill två jämbördiga parter som bägge tjänar på att samarbeta och vill söka samförstånd. Jag vet att klickerträningen inte var tänkt så men att den har blivit så i vissa lägen.   Jag vill kalla min träning "affirmativ träning" (t.o.m. sökt patent fniss, fniss). Bejakande och bekräftande träning, där två jämbördiga parter möts och söker samförstånd!   

Att lockmetoder mm inte är tillräckligt snällt mot djuren. Jag tycker att lockmetoder är väldans snällt. Min Kiro är helt tränad med locking och utan straff i träningen. Varför jag valt klickerträning är att det ger ytterligare en nivå av träning. Att kunna shejpa på ett bra sätt gör att man kan förfina rörelser som är svårt att få till med locking. Medvetenheten hos hunden/hästen är också större. De ”vet vad de gör” och lär sig på så sätt snabbare. Jag lockar själv ibland i vissa situationer och ser inga problem med det.   

Är du alltid konsekvent med frivilliga beteende även när du har en dålig dag eller om djuren inte lyder fullt ut. 

Jag försöker alltid utgå från frivilliga beteenden i största möjliga mån. Jag tycker att det blir en helt annat intresse och engagemang från djuret. Ett exempel; Jag har lagt min hand på nosryggen på mina unga hästar mycket lätt, med ett litet, litet tryck. När de tänkt bakåt har jag tagit bort trycket och belönat med godis till och med. De flesta nöjer sig ju med eftergift.  Detta har ju alltså varit ett tryck (om än superlätt) – reaktion - eftergift och sedan godisbelöning. Hästarna svarar på minitrycket på nosryggen nu genom att gå bakåt och de gör det inte motvilligt MEN andra beteenden som hästen först utfört frivilligt (utan tryck) och sedan fått ett ”tryck” påsatt som signal gör de med mer energi och ”glädje”. Hänger ni med? Tryck – beteende – belöning (eftergift och godis) är inte lika hett som beteende – ”tryck” (eg signal)  – belöning (eftergift och godis). Tryck är ju ett obehag som man blir kvitt ... Därför strävar jag efter frivilliga beteenden som jag sedan sätter signal på. Jag måste säkert träna med tryck eftergift, men ska försöka minimera. Jag tycker inte att andra som gör annorlunda är dåliga, men jag är såpass nördig så jag vill prova om det går på mitt sätt. Vägen är faktiskt viktigare och intressantare för mig än resultatet.

Jag är inte mer än människa så visst händer det att jag också tappar humöret men det är sällan, mycket sällan och jag bygger inte min träning på detta. Jag har fått träna självbehärskning eftersom jag har ett eldigt temperament, och det ska ju inte gå ut över vovven. Om hunden inte ”lyder” anser jag att det beror på att den inte vet vad jag vill att den ska göra, eller att den inte är tillräckligt motiverad. Bägge anledningarna är mitt ansvar. Jag kan inte straffa hunden för det. Jag skulle möjligen kunna tänka mig att använda korrigering för att freda mig själv och min mat. Det är naturligt men inte för att få den att komma fort på inkallning eller springa till en ruta....

Jag måste tillägga att jag hållt på med hundar i tjugo år så jag har varit med om att träna egen hund med korrigering rakt av utan belöning (”slippa stryk är belöning nog”),  jag har tränat med ”bra” – ”nej” – ”bra” – ”nej” och med att bara locka. Alla sätt fungerar fast det finns betydliga fördelar med klickerträning eller ska jag säga affirmativ träning ;-). Frimodighet, tempo, engagemang och inlärningsförmåga är det som är mest graverande. Många tror att man tränar klickerträning för att man är velour och vek men det har inget med det att göra. Jag tränar på det sätt som jag tycker har varit mest effektivt för mig och mina fyrfotingar och som jag tycker är mest etiskt försvarbart för mig.

Kan djuren må bra även om man tar tag i dom. Kanske. Det tror jag beror på hur och hur mycket. Mår andra bra av att man tar tag i dom? Barn, fruar och män för all del..... Späckhuggare? Skämt å sido, för detta är allvarligt, så tror jag att det är mindre bra och att det är onödigt också. Jag tror det skapar obehag, osäkerhet och att det inte behövs. Att det finns en risk att det kommer att komma något obehag lägger lite sordi på situation och träning. Jag tror heller inte att hunden glömmer hotet om obehag när den kliver in i träningssituation kontra ”vardagssituation” som många kör. Det är som om jag har en gubbe som slår mig hemma så mår jag skit på jobbet och om chefen är jävlig så får gubben en skopa när jag kommer hem... Det bryts inte för att man kliver över tröskeln.

Att man lockar fram beteende? Visst kan man göra det. Ofta får man lägga ner lite jobb på att få bort hjälpen, men visst.

Jag får känslan av du inte vill ha några regler utan bara frivillg i allt dom gör.Jag skulle nog tro att de flesta tycker att mina hundar är ”diciplinerade”. De löper inte vind för våg. De kommer när jag ropar, lägger sig när jag ber dem, stannar om jag vill det o.s.v skillnaden att det är intränat med belöningar. Om hunden tjänar tillräckligt på att göra det jag vill så gör de det. Sedan är olika hundar olika lätta. Men det går. Det är vårt ansvar att hitta belöningar, lägga upp träningen o.s.v Jag är nog ganska kontrollerande av mig.

(Förr var jag mer för ”kadaverlydnad” än jag är nu. Jag tror att det beror på att jag känner mig tryggare nu och vågar låta hunden vara hund och hästen vara häst. Jag var nog lite ”gestapo” förr. Nu lite mer ”go whit the flow”. Det är väldans skönt. Jag är förvissad om att jag klarar situationen och har kontroll utan att hela tiden vara på och styra.)

Skulle vara kul om du ville svara för jag är ny hundägare och vill det bästa för min hund. Är jag är en dålig matte som inte klickar min hund utan använder mig av lock metoden som det kallas och även har regler.

Naturligtvis är du inte dålig!!!! Jag har själv tränat så och var inte ond eller dålig. Hur man tränar beror mer på vilka input man fått och i vilken miljö man är i.

Det jag skulle vilja skicka med i alla fall är att verkligen reflektera över vad du gör, hur du gör det och varför o.s.v Många tränar på ett sätt för att någon instruktör gjort det eller för att typ Cesar Millan gjort det. Bara för att de har gjort det, behöver det inte vara enda  vägen. Bara för att de inte slår eller skriker åt sin hund betyder det inte att det är snällt.

Och så några klychor ;-)

Skjut inte över ansvar på din hund för dess beteende. Den är vad du gör den till.

Ha roligt tillsammans!!!

 Lita på att du styr över så många resurser så att hunden har ingen anledning att lämna dig eller vara din fiende. Du är busbra! Nyttja det till din fördel så slipper du korrigera.

 

Maria Y

2 januari 2009 19:43

Vilket bra brev att börja året med!
Det här med "inga regler" är ju en väldigt vanlig "missuppfattning" men jag vågar påstå att jag på ett sätt har fler regler som klickertränare än jag hade som traditionell tränare. Tidigare förlitade jag mig mycket på min förmåga att "NEJ:a" min hund om den gjorde något oönskat. Nu är jag ju så förbålt medveten om att jag får de beteenden som ger utdelning, så jag måste ha tänkt till mer i förväg om vad som kan få löna sig och inte i olika situationer. I gengäld får man hundar/hästar som är mer "medvetna" om vad som gäller istället för att ånga på i ullstrumporna i väntan på korrigering.
Och många fler glada skratt tillsammans dessutom när de försöker överträffa sig själva i att få matte att belöna!

Ang må bra eller inte av att "man tar tag" emellanåt så är det i princip omöjligt att enhetligt mäta "må bra". Det finns helt klickertränade hundar som har rätt miserabla liv för övrigt och traditionellt tränade hundar som får en hurril emellanåt men vars ägare i övrigt tar mycket väl hand om dem.

Viktigt att komma ihåg är att mycket av "ta tag i" åtgärder fyller funktionen lätta på trycket hos djurägaren. För att kanalisera egen frustration eller tillfredställa omgivningens förväntningar. Eftersom vi människor har väldigt svårt att stå ut med att handling och tanke inte stämmer överens så har vi starka tendenser att i efterhand ändra vår tanke så den passar bättre ihop med handlingen vi redan utfört...

Se t.ex Camillas inlägg:
http://www.blogtown.se/blog.php?date=2008-12-18&id=RastaHunden

Jag är så tacksam för mina karaktärsdanande lagottofröknar som låter mig betala dyrt för mina dåliga dagar. Klavertrampen syns så tydligt att det inte går att rättfärdiga dem på något vis. Bara att fortsätta jobba med sig själv, sitt temperament och sin stolthet.
So: I walk the line! Så gott jag kan...

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 

Carolina F

2 januari 2009 20:03

Vilket gööörbra blogginlägg! Tack för att du delade med dig av ditt svar till frågeställaren. Jag håller verkligen med om det du skriver. Måste säga att jag också gillar begreppet "affirmativ träning" väldigt mycket. Lycka till med patentet ;-)

http://www.klickerhastar.blogspot.com

 

Ann-Louise

2 januari 2009 20:19

Maria Y: Jo visst är det så!

De hundar som sett ut att må värst (hur de känner vet man ju inte) är de som förarna blandat hej vilt mellan locking, korrigering och klick i samma andretag. Då har hunden INGET att förhålla sig till.

Att blåsa ur och korrigera är absolut förstärkande för föraren. Ett sätt att hantera sin frustration och uppgivenhet. Man agerar i alla fall och slipper omgivningens onda öga för att man inte har koll på vovven. En klassiker.


Som schäferägare kommer man undan med korrigeringsträning på ett annat sätt tror jag....

Intressant är att det räcker att jag är irriterad innerst inne så får jag en reaktion hos hästarna. Nu är det så sällan men jag tänker på ett tillfälle då jag var som ett åskmoln inombords rent allmänt. Utan anledning (antagligen några kvinliga hormon som haft kollektivt utbrott ;-) ). Jag var naturligtvis tvungen att sköta hästarna som vanligt. Jag var inne och mockade hos Loke. Han kom fram och hälsade på mig. Jag avbröt mockandet och tänkte att jag ska vara trevlig mot honom trots att jag inte kände för det. Klappade honom lite. Då slog han med frambenen vilket han annars ALDRIG har gjort. Det går INTE att lura dem.

Jag är säker på att lagottofröknarna gör ett gott jobb med träningen av dig. hi hi!!!!

 

Ann-Louise

2 januari 2009 20:33

Carolina F;
Tack!

Ja, jag tyckte det begreppet kändes bra. Saknar lite i klickerträningsbegreppet för mig. Dessutom blir det lite prestige i principen och risken är att man blir associerad med "diktatorisk klickerträning" (som Morten uttryckte det i en Canisartikel).

Begreppet kändes rätt, men jag är inte säkert att så många är bekanta med ordet affirmativ....

 

Lin

2 januari 2009 21:17

Du beskriver så bra, också mina egna känslor och tankar kring hur djuren ( oftast) fungerar och hur det känns att träna och umgås med dem:)

 

Lena - den dumma

2 januari 2009 21:20

OK, det får väl bli jag som kliver ut ur garderoben här då - Jag har inte en aning om vad affirmativ betyder. Har aldrig hört ordet förut men däremot är jag ju väldigt bekant med dina träningsmetoder och VET att dom funkar så visst - vi döper det till affirmativ så kan du väl lära mig lite samtidigt som Cola nästa gång? Kram Lena

http://klingemaden.bloggagratis.se

 

Margareta

8 januari 2009 20:45

...sedan undrar jag (som är 50+) om inte den mer lekfulla attityden i bl.a hundträning kommer med ålder och mognad?
Det är inte så allvarligt; det vi presterar :-)

 

Ann-Louise

8 januari 2009 20:55

Lin; Tack ;-)

Lena; Nytt inlägg nu ;-)

Margareta; Kan så vara =D. Man blir förståndigare med åren om vad som är viktigt i livet. Det blir inte så betydelsefullt att hävda sig till vilket pris som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...