Alla inlägg under mars 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 31 mars 2009 20:07


Johan den lille stackaren är hemma och har vattkoppor. Stackars liten. Å andra sidan verkar han ganska fräsch ändå, speciellt i dag. Han var sämre igår. I dag har han t.o.m varit ute och fått luft en sväng i solskenet. Hittade då bland annat tussilago. Den goe killen plockade en bukett till mig med tussilago och några (snart utblommade) snödroppar. Underbart!



Hästarna fick sig en vända i paddocken i dag också. Flitens lampa lyser sedan våren började göra sitt intåg. Ljuset kommer och orken kommer.

Loke och Salle har börjat "springa i lina".... Mer bilder kommer i morgon, men här är några....


 

Matte, skynda dig jag är redo....


Mot sol...skit samma!


Sjätte gången på lina....


 

Vi provar oss fram....
 

Loke kör runt i mitt hår med sin tapir-mule. Killar något otroligt...

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 29 mars 2009 22:04


I dag var Gubben hemma och tog några bilder på mig och Cazal i paddocken. Vi busade lite innan vi knäppte på linor och försökte vara lite seriösa..... Många bilder.....    Ni får stå ut...































.

 

.

.

.


-

.



ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 28 mars 2009 22:57


Då ska ni åka till Forshems gästgiveri. Sveriges äldsta gästgiveri. Årsmötet för Svenska avelsföreningen för P.R.E avlöpte där i år. Nära och bra :-).

Efter mötet stannade en del av oss kvar och käkade en magnifik måltid. Maten var enastående med tonvikt på råvaror från orten samt 10 mils radie. Vad sägs om rapphönsmousse, med vänersikrom och andra tillbehör? En ostsoppa med sufflé och löjrom?! Baconinlindat andbröst med murkelsås, grillade rotfrukter och andra goda tillbehör. Allt toppat med råmjölkspannkaka med halloncoulis och kardemummaglass. Därtill egetbryggt färsköl ur kanna!

Mmmmmmm!!!!!!

Av Ann-Louise Ryrvik - 26 mars 2009 17:37


I dag hade jag lite kort om tid och beslöt mig för att jag bara skulle ta Cazal en vända. När jag går in genom huvudingången i hagen (ej personalingången ;-) ) höjer hästarna förväntansfullt huvudena och sätter fart bort till mig. Så även denna gång.


Jag släppte in Cazal och Loke fick vara kvar på utsidan. Där stod han och kikade medans jag och Cazal höll på som vi brukar.  När vi var klara släppte jag in Cazal i hagen via en annan ingång. (Paddocken ligger alltså i anslutning till hagen.)

Loke är kvar vid den andre. Jag tänkte att han kommer när han ser att vi lämnat paddocken. Jag gick bort och fyllde på hö i höhäcken och till de andra hästarna, och när jag vände mig om så ser jag att Loke fortfarande står kvar vid grinden. Förväntansfull.


Nääää men halledudanedej! Det knep till i hjärtat.

Han vill också ha sin lilla stund. Han brukar ju alltid få gå in efter Cazal. Vad gör man???? Trots tidspress kände jag att jag måste prioritera gossen.  Jag kunde inte bara lämna honom där. Jag fick gå tillbaka in i paddocken, öppna och släppa in honom. Det blev en stunds träning och Loke var nöjd.


Jag kände mig otroligt smickrad! :-) Och det var nästan med "hoppsa-steg" jag lämnade hästarna....


Av Ann-Louise Ryrvik - 25 mars 2009 19:57


 Idag har jag börjat i skolan igen. Jag ska läsa några enstaka kurser. Kul. Det var ett tag sedan sist.


Trots att pluggpiskan hänger över mig så fick det blir lite hästar idag ändå. Caroline kom för att rida på Junge. Junge har verkat fräschare det sista och eftersom Caroline inte väger så mycket så tänkte jag att det kunde vara en bra kombination.


Eftersom Junge inte har blivit riden på ett tag, tog jag med mig Salle och vi gick en liten tur. Det avlöpte mycket bra. Väl hemkommna tog Caroline en sväng till själv. Junge var väl lite tveksam till att ge sig ut en sväng till, men ställde upp efter lite övertalning.


Junge, den lille hårbollen, och Caroline....


Ganske ok väder ändå.....


På väg hem igen....


Sen var det till att in och plugga ett tag igen. När det blev dags för kvällsfodring fick Cazal och Loke varsin sväng i paddocken. Passen blev sådär perfekt som det bara blir ibland. När man lämnar hästarna och man känner att varenda steg var perfekt, träningen blev pedagogiskt upplagd, lagom lång och hästarna riktigt sugna på mer. Oftast är det alltid någon detalj som man känner att man borde gjort annorluda. Men som sagt - idag är jag bäst ;-) he he he


Och nu tillbaka till böckerna....


Buspojkar

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 mars 2009 08:55


Appropå diskussionen så tänkte jag bara nämna Loke. Ni som följt bloggen vet ju lite om honom.

Loke köpte jag som 4 åring, hingst ohanterad från Norges västkust bland fjordar och glaciärer. Pga olyckliga omständigheter hade han blivit stående. Allvarlig sjukdom, död.... Han hade blivit ärvd av mannen jag köpte honom från.


När Loke kom hit var han först stillsam ett tag. Sedan var det som om han hamnade i puberteten eller vågade kolla av mig. Det var ett ständigt ruskande och knöende. Så fort man vände ryggen så hade han en tendens att ruska och gå upp tätt inpå ryggen och "trycka". Han stod ofta och blängde på mig under lugg...


Här skulle nog de flesta tyckt att jag skulle "höttat" honom. Han får inte kliva in i mitt space. Inte provocera.

 Visst, ibland (ganska ofta faktiskt) kände jag att jag kanske var ute och cyklade som valde att inte ge någon som helst respons på beteendet. Inte agera, inte vika undan. För att inte få honom helt kloss an tog jag en pinne eller något som jag höll ut rakt bakom mig så att det blev ett utrymme. Då gick han där bak och ruskade och grejade.


I paddocken var han så skrämmande så "Gubben" hoppade upp på grävskopan som stod där. Han vågade inte vara på marken. Samma sak där. Ruskade, for, boga de och slet.

Gång tre i paddocken vände det. Loke var lös. Han sprang, bockade, ruskade och for. Sen tittade han till på mig och sprang rakt emot. Jag stod kvar. Han nitade framför mig. -Nämen hej är du här? Sa jag, klappade honom och gav honom en snask. Han stack iväg igen. Upprepade proceduren ett par gånger till. Sen var det som om luften gick ur honom. Han suckade, kroppen slappnade av och efter den stunden har det inte varit något som helst. Ingenting.


Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag gått på honom... Kanske hade det blivit bra. Risken hade väl varit att om jag tagit i "för lite" hade han trappat upp konflikten, han kunde ha blivit aggressiv på riktigt, eller också hade jag tagit i så att han blivit "avstängd". Han hade "gett upp" utan att egentligen ändra inställning till mig. Inte vet jag.


I vilket fall så går det mycket bra idag. Utan att jag gjort något. När Salle hade varit borta hela dan och jag släppte in honom, så hälsade  de på varandra. Sen sprang Cazal bort till de andra hästarna. Loke sprang med 10-15 m, stannade och vände sedan tillbaka till mig. Då blev jag glad. Han vill vara hos mig och han är lugn och avslappnad med mig.


Så här känns det just nu. Å andra sidan kanske jag får ångra mig längre fram. Jag får väl återkomma om några år när jag vet vart det tagit vägen.....


Av Ann-Louise Ryrvik - 24 mars 2009 08:23


Jag är inte samma person som jag var för en sekund sedan.... Hela tiden är man stadd i utveckling tack gode gud för det. Vad tråkigt allt skulle vara annars. Hur trögt utveckling skulle gå.


Jag tycker att det är viktigt att det jag tyckte för tio år sedan, inte är samma som jag tycker idag. Det jag trodde var sant i går kanske jag tvivlar på idag, men i morgon är jag säker igen.....


För att kunna utvecklas och vara dynamisk måste det vara högt i tak. Man måste kunna ha åsikter och yttra dem utan att man måste stå för dem hela sitt liv. Om det inte är ok tvingas man tillbaka och får knipa som en mussla.

(Sen kan jag tycka att det är tråkigt och irriterande med dem som inte står för att de tyckt/tänkt/gjort annorlunda och ändrat sig. "Har jag aldrig gjort!" Jag har alltid tänkt såhär!)


Jag har tvångsapporterat. Jag har tyckt i koppel. Jag har vänt upp och ned på hundar. Jag har lärt ut ledarskap och förbudsövningar. Jag har lockat och tjoat. Jag gör annorlunda idag, för jag tycker mig ha hittat bättre sätt med trevligare konsekvenser och bättre effektivitet för alla....


Det är tråkigt att klickerträning associeras med undfallenhet, korvmatning och "gör vad du vill" mentalitet. Så är det verkligen inte. Jag tror tyvärr att det kan vara så att många som gillar det förhållningssättet har köpt klicker, men inte klickerträningsprinciperna.


Samtidigt kan jag också tycka att så länge alla är nöjda; människan; djuret och närmast sörjande är nöjda, må det väl vara hänt. För vad är uppfostran? För en kanske det är att hästen "står där man ställt den", hunden inte hoppar upp i soffan, medans för andra kanske det räcker att hästen vill vara där man är (frivilligt), och att det räcker att hunden inte jagar rådjur o.s.v


En diskussion med högt i tak i ämnet pågår på Ylles blogg; http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se/ . Gå in och blanda er i :-D!!!!!


Av Ann-Louise Ryrvik - 23 mars 2009 05:33


Här kommer några våriga bilder;


 

Johan passade på att cyklar och hundarna  hängde med.


T.o.m Inka som man inte ser mycket av under vinterhalvåret hade tinat fram.


Uh, va kul det var att tävla....


My boys.

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se