Kiro har varit jättedålig i ett bakben sedan helgen. Det har bara hängt. Han har haft svårt att resa sig eftersom han måste lägga all tyngd på sitt andra bakben, som säkert inte heller är alltför bra. Jag stod i redoläge för att åka in till veterinärkliniken och han skulle få somna in. Å andra sidan så såg han SÅÅÅÅÅ pigg ut i blicker och i anden. Både godishungrig och kelsjuk. Jag kände att jag måste ge honom lite, lite tid till....

SÅ det var bara att ge sig iväg och köpa ut Metacam. Han fick ju det förra gången som han var risig och sedan har jag kunnat trappa ned och ta bort medicinen.  Han har varit fräsch fram till nu. I går gick han på benet, gjorde några skutt ute för att leka med Puppis och när vi skulle lägga oss hoppade han upp i sängen och låg där hela natten.

 Det är så man vill gråta av lycka! Det hade varit så roligt om han fått en sommar till med sol, värme och öppna dörrar där han kan strosa runt som han vill och ligga i gräset och må gott....

Här kommer några bilder från i somras, då Kiro var 13,5 år. De har nog redan varit på bloggen, men nu kommer de igen.

Mammas älskling.

Aha....detta kommer jag ihåg!

Fritt följ

Fjärr

Gammal man gör så gott han kan....

Trött och nöjd kille med sin boll.