Alla inlägg den 14 mars 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 mars 2009 13:22


Här är ful-matte bortopererad :-).

Här kan man se hur kompakt han blir om han inte länger halsen. "Hamsterbullen" förstärker intrycket.





ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 14 mars 2009 00:09


Efter en inte helt lång natts sömn var det dags att stiga upp igen och ge sig av. Emelie som har en helt annan dygnsrytm än jag, studsade förvånansvärt lätt upp. (Jag hade sett scenariot att jag och Peter skulle bära in henne och lägga henne i bilen ;-).

Under min lilla korta sömn hade jag växelvis drömt om att Milou åkte med och Milou stannade hemma. Det var otrevligt vilket som... I första scenariot blev Junge helgalen, staketvandrade, var löddrig av stress och rev ner staketet till Loke och de tu sprang ute på bygden med stackars Peter efter sig i ett desperat försök att få tag på dem. I det andra scenariot var Milou hemma hos en fridfull Junge medans jag å andra sidan stod i Skåne med en galen hingst som inte ville gå ombord på transporten. Jag blev tvungen att lämna honom där nere.... När jag nyss drömt det ena och vaknade till var jag säker på att; Milou ska med! Milou ska vara hemma! Milou ska med! Milou ska vara hemma! SUCK!!!!!


Det löste sig per automatik. Jag fick inte extrabommen till transporten att fungera så mao HAN FICK STANNA HEMMA. I förlängningen visade det sig att det var helt rätt. Ibland griper ödet in och hjälper en på traven.


Jag hade haft för avsikt att ut och träningsköra med Cazal någon månad innan, både öva miljö och transport. Tyvärr har det varit så eländigt med snö och isgata på vägarna här, så det har legat nere. Den sista veckan blev de ju lite fint, men då var jag orolig att det skulle hända något negativt som jag inte skulle hinna hämta hem eftersom det var så nära "skarpt läge". Att kliva ombord hur som helst har vi ju tränat en del och det har aldrig varit något problem. Han tom knör sig in när jag kommer med hösilage. Ibland hoppar han in i transporten även fast det är en bal kvar i den :-). Däremot har vi inte åkt något. Det har bara inte blivit av. Dumma mig. I fjol höst kändes han lite ostadig, lite som han var i en känslig fas så då blev det inte heller.


DESSA FANTASTISKA HÄSTAR.

Den glade optimisten (jag) hämtar dock hästen och stoppar i honom. Det gick busbra. Han gjorde en liten protest efter ca 100 meter och sen stod han som ett ljus både ner till Skåne och hem. Han gick lätt ombord i Skåne också. Egentligen är det ofattbart, otroligt. Jag och Emelie pratade om det i bilen. En häst som inte åkt transport på typ två år och som dessutom går på lösdrift och alltid är "fri" om inte matte är med honom. Sällan uppbunden. Att en sådan häst bara accepterar att kliva in i ett litet fack i en liten låda som gungar och hoppar. Att sitta fast där i timmar, medans det kränger och svänger och lastbilar dånar förbi......Han inte bara stod ut utan verkade helt ok med det. Konstigt men ok. Helt otroligt. Eller så fyndigt och klokt som Emelie formulerade det; Tänk vad djuren gör för oss. Vi måste sluta ta det för givet och börja uppskatta det mer. (Ungefärligt. Hon sa det så skitbra och så glömde vi ordalydelsen....)



Helt superbra!!! Kamera i transporten borde naturligtvis vara en obligatorisk detalj. Här har man koll om någon inte mår bra eller det har hänt något annat... SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra. (Nu sitter min på ena sidan (lille-ponnysidan för att minska risken för att den ska bli uppäten :-) )


HALLANDSÅSEN

Det rullade ner mot Skåne. I stort sett E6:an hela vägen så det gick snabbt, lätt och bekvämt..... tills Hallandsåsen! Backen är ju så lång, seg och brant. Mitt i backen tackade bilen för sig.....och det var med nöd och näppe vi tog oss upp. Plattan i botten på tvåan, 30 km i timmen, lågt varv, varningsblinkers, svordomar och "kom igen", "Det måste gå", Fan" och "Aaargh!". Det hade inte varit trevligt att få stopp mitt i backen. Helt omöjligt att komma åt sidan, trefilig väg upp med långtradare tuggande i vår fil. Vi nådde dock krönet och kunde svänga av mot mack och rastplats där. Bilen verkade repa på sig och efter lite konsultande med Emelies Christian, så växte en teori fram. Bromsarna låg säkert på kärran. I denna enorma backe blev det ännu tyngre och bilens antispinn gick in. Ett fel, men vi skulle kanske kunna ta oss vidare.

Bilen fick vila, Emelie kissa och jag ringa till Ann-Britt Bolinder och berätta att vi stod på åsen och ev skulle bli sena.


Vila av ekipage på Hallandsåsen...


VILSE I PANNKAKAN

Vi kommer ner mot Bjuv och mot Åstorp. Nu är det nog snart sa jag. Vi får hålla ögonen på husen och leta hästtransporter. Inget napp. Vi hamnade i en rondell i Åstorp. Bäst att ringa. Vi tog ett varv till och ett till. Fick svar; Pprata med mannen han hittar bättre..." Några varv till. När mannen fick telefonen blev min respons: -Hej vi hittar inte. Vi är vilse i pannkakan!!!! Uuuups var fick jag det ifrån?  Bara så till en vilt främmande man. Han var dock duktig att förklara så vi hamnade rätt. (Kom sen på att hela Skåne är ju platt, med små hus plus att rondellen såg ut som tallriken i Vilse i pannkakan.  :-) Jag väntade på att Storpotäten skulle komma pött, pött, PÖTT. Skrämmande! )


Vi var väldans nära och det var inte utan att vi med en lättnadens suck parkerade ekipaget på Gustavsborgs gård. Nu var vi här i alla fall! Jag tänkte ta ut Cazal ganska snart och stoppa honom i en box. Emelie den kloka undrade om vi inte borde gå och orientera oss lite. Det gjorde vi. Vi träffade Sara och Mats och när vi stod där uppe; Hämta hästen. Det är din tur. Vi måste få lite ruljans. Oj oj. Ner hämat häst och pass. Det blev så bråttom. Jag skulle ha bytt brallor eftersom de är lite för stora och kanar ner, men hann inte. Glömde bort det, men när man sen hade en studsande häst bredvid märkte man det. Det gick inte att ha koll på dem så de fick hänga "i knävecken". Typiskt mig!!! Noll koll.


Avlastningen gick i alla fall fint, men han var gôtt förvånad när han kom ut. Var är jag? En häst där! En hingst!!!! Ett sto!!! Gnägg, gnägg, snurr, snurr..... Jag satte en kedja på honom i reserv och hade dubbla grimskaft. Jag tyckte att han skötte sig helt ok. Han hade dock ett ofog för sig och det var att gnugga och putta huvudet mot mig. Säkert någon stressak eftersom han ALDRIG gör det hemma. Lite pinsamt var det att stå där med en häst som stångar runt en och att tillsynes inget göra. Att säga; "såhär gör han aldrig annars", skulle göra saken änn värre. Det är ju ingen som tror på det. Det skulle bara framstå som pinsamma bortförklaringar.


Man kanske skulle tycka att jag skulle "hötta" till honom. Det gjorde jag inte av två anledningar; jag kan inte straffa honom för att jag har tränat för lite plus att han kan bli ännu mer stressad av det om han tar det fel. Lite aajjajj blev det dock när han blev fördjälvig men mest för att freda mig lite. Nå, så illa var det inte, men tillräckligt för att man skulle bli lite besvärad gentemot andra. Jag tycker det är pinsamt när hästar lever rövare, medans man kan se andra som tycker att det är fräckt. Så olika det kan vara..... Nu är jag dock så inspirerad så jag redan under veckan ska åka till Ängens gård (Trollhättans fältrittklubb) och kolla läget.


HAN ÄR FÖR TJOCK OCH SER UT SOM ETT UTEGÅNGSFÅR..... 

var den hårda kommentaren från Sara. Först blev jag förvånad.- Men han är väl inte tjock, tyckte jag väl lite förorättad.  Lite välmatad kanske....men TJOCK. 70 kg ned späddes det på. Hmf! Sen insåg jag förståss...Sara har rätt. Hon är ju proffs på rasen och på att visa. Jag är hemmablind!


Salle blir väl som han umgås. Jag och Salle får väl skriva in oss på viktväktarna. I övrigt var han fin. Sen ådrog sig Salles hamsterficka  (Lokebett som inte gått tillbaka än) på halsen en del uppmärksamhet. Den förstärkte halsens grovhet och med ett huvud rakt upp när han blev uppspelt verkar han ännu mer kompakt. Rådet blev att få honom att visa sin hals, som eg är lång, med att han sträcker den framåt,  lite nedåt.

Han ska m.a.o inte visas på våren utan på sensommar när han är korthårig och fin och när han sprungit av sig lite i sommarhagen.


Ja, ja viktigast är att Cazal blev godkänd så får vi jobba på detaljerna sen.

Här är några bilder som Emelie tog.


Det blev lite lugnare när han kom in i stallet.


Här mäts det.... Det var inga som helst problem för Salle. Jag tror det svåraste var alla hästar som han ville interagera med.


Allt är klart. Jag och mysiga Malin Kihl är på väg.


Här skötte han sig väldans bra. Ston på ena sidan och hingst på andra.


Tillbaka på parkeringen



När allt var klart stoppade vi in Cazal i transporten och gick och tog en fika. Han gick på jätte bra igen. Otroligt. Jag hade lite ont i hjärtat. 30 min stress och in i transporten igen. Hmmm inte så bra va!?!!? Nä, nu blir det hem och träna av.


Man kunde köpa värsta goda sockerkakan, mackor och kaffe.  Det var 10 grader varmt och vi kunde sitta ute. Kan ni tänka vilken känsla!?!!! Allt var klart. Hästen var ombord igen. Godkänd var han. Härligt!


Hemresan gick bättre. Inget totalhaveri. Däremot hade vi varma bromsar som vi fick stanna och låta svalna emellanåt.


EN DÅRES FÖRSVARSTAL?

Funderade lite... Jag var gôtt inspirerad att fixa lite extra. Kanske skulle man ändå dela hästarna. Det var ju synd detta med "hamsterpåsen". Det är ju lite lurigt med att pojkarna går ihop. Det kan blir skavanker här och där när de springer och leker. Vore lättare att hålla honom ren om han var täckad mer och gick i en annan typ av hage. Kanske skulle man fixa ett stall för att hålla ordning på pälsen.... Fri tillgång på hösilag kanske är dumt. Borde portionera lite mer. När han åker transport borde jag ha svanskydd så den inte blir bajsig. Kanske ett litet täcke också...och benskydd....


Nämen va fan håller jag på med!?!?! Jag kom på mig själv. Jag var på väg ned i träsket (som jag ser det)! Jag höll på att sugas i väg i tanken till "Strömsholmshästhållning".....

Varför har jag häst och hur är mina ideal? Jag har häst för att jag gillar djuret. Det är min vän, min vapendragare. Jag har dem främst för min egen skull och inte för någon annans.  Mitt ideal är att de ska vara ute mycket som möjligt. De ska ha polare att leka med. Den sociala närheten anser jag vara viktigt. Kuperat och buskiga hagar. Fri tillgång på hösilag! Vill jag ha en vit fin häst med lång vit man och utan skavanker, för att visa andra, så får jag köpa en Barbiehäst. Mina får vara håriga, skitiga, ärrade och mulliga för det är så jag vill ha dem (och jag tror de tycker det är helt ok också.). Däremot ska jag kanske passa energivärdet i hösilaget, för de får ju inte bli tjocka så det blir hälsovådligt.

Vad gäller utställning så får jag väl försöka den tid som han är minst ful på året och hoppas på gudskelov...annars är det väl skit samma :-). Jag har ändå den bästa och finaste hästen i världen och han är min vän!


Emelie kollar läget....


Min älsklingskille och jag på fast mark igen.

ANNONS

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se