Efter en inte helt lång natts sömn var det dags att stiga upp igen och ge sig av. Emelie som har en helt annan dygnsrytm än jag, studsade förvånansvärt lätt upp. (Jag hade sett scenariot att jag och Peter skulle bära in henne och lägga henne i bilen ;-).

Under min lilla korta sömn hade jag växelvis drömt om att Milou åkte med och Milou stannade hemma. Det var otrevligt vilket som... I första scenariot blev Junge helgalen, staketvandrade, var löddrig av stress och rev ner staketet till Loke och de tu sprang ute på bygden med stackars Peter efter sig i ett desperat försök att få tag på dem. I det andra scenariot var Milou hemma hos en fridfull Junge medans jag å andra sidan stod i Skåne med en galen hingst som inte ville gå ombord på transporten. Jag blev tvungen att lämna honom där nere.... När jag nyss drömt det ena och vaknade till var jag säker på att; Milou ska med! Milou ska vara hemma! Milou ska med! Milou ska vara hemma! SUCK!!!!!

Det löste sig per automatik. Jag fick inte extrabommen till transporten att fungera så mao HAN FICK STANNA HEMMA. I förlängningen visade det sig att det var helt rätt. Ibland griper ödet in och hjälper en på traven.

Jag hade haft för avsikt att ut och träningsköra med Cazal någon månad innan, både öva miljö och transport. Tyvärr har det varit så eländigt med snö och isgata på vägarna här, så det har legat nere. Den sista veckan blev de ju lite fint, men då var jag orolig att det skulle hända något negativt som jag inte skulle hinna hämta hem eftersom det var så nära "skarpt läge". Att kliva ombord hur som helst har vi ju tränat en del och det har aldrig varit något problem. Han tom knör sig in när jag kommer med hösilage. Ibland hoppar han in i transporten även fast det är en bal kvar i den :-). Däremot har vi inte åkt något. Det har bara inte blivit av. Dumma mig. I fjol höst kändes han lite ostadig, lite som han var i en känslig fas så då blev det inte heller.

DESSA FANTASTISKA HÄSTAR.

Den glade optimisten (jag) hämtar dock hästen och stoppar i honom. Det gick busbra. Han gjorde en liten protest efter ca 100 meter och sen stod han som ett ljus både ner till Skåne och hem. Han gick lätt ombord i Skåne också. Egentligen är det ofattbart, otroligt. Jag och Emelie pratade om det i bilen. En häst som inte åkt transport på typ två år och som dessutom går på lösdrift och alltid är "fri" om inte matte är med honom. Sällan uppbunden. Att en sådan häst bara accepterar att kliva in i ett litet fack i en liten låda som gungar och hoppar. Att sitta fast där i timmar, medans det kränger och svänger och lastbilar dånar förbi......Han inte bara stod ut utan verkade helt ok med det. Konstigt men ok. Helt otroligt. Eller så fyndigt och klokt som Emelie formulerade det; Tänk vad djuren gör för oss. Vi måste sluta ta det för givet och börja uppskatta det mer. (Ungefärligt. Hon sa det så skitbra och så glömde vi ordalydelsen....)

Helt superbra!!! Kamera i transporten borde naturligtvis vara en obligatorisk detalj. Här har man koll om någon inte mår bra eller det har hänt något annat... SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra. (Nu sitter min på ena sidan (lille-ponnysidan för att minska risken för att den ska bli uppäten :-) )

HALLANDSÅSEN

Det rullade ner mot Skåne. I stort sett E6:an hela vägen så det gick snabbt, lätt och bekvämt..... tills Hallandsåsen! Backen är ju så lång, seg och brant. Mitt i backen tackade bilen för sig.....och det var med nöd och näppe vi tog oss upp. Plattan i botten på tvåan, 30 km i timmen, lågt varv, varningsblinkers, svordomar och "kom igen", "Det måste gå", Fan" och "Aaargh!". Det hade inte varit trevligt att få stopp mitt i backen. Helt omöjligt att komma åt sidan, trefilig väg upp med långtradare tuggande i vår fil. Vi nådde dock krönet och kunde svänga av mot mack och rastplats där. Bilen verkade repa på sig och efter lite konsultande med Emelies Christian, så växte en teori fram. Bromsarna låg säkert på kärran. I denna enorma backe blev det ännu tyngre och bilens antispinn gick in. Ett fel, men vi skulle kanske kunna ta oss vidare.

Bilen fick vila, Emelie kissa och jag ringa till Ann-Britt Bolinder och berätta att vi stod på åsen och ev skulle bli sena.

Vila av ekipage på Hallandsåsen...

VILSE I PANNKAKAN

Vi kommer ner mot Bjuv och mot Åstorp. Nu är det nog snart sa jag. Vi får hålla ögonen på husen och leta hästtransporter. Inget napp. Vi hamnade i en rondell i Åstorp. Bäst att ringa. Vi tog ett varv till och ett till. Fick svar; Pprata med mannen han hittar bättre..." Några varv till. När mannen fick telefonen blev min respons: -Hej vi hittar inte. Vi är vilse i pannkakan!!!! Uuuups var fick jag det ifrån?  Bara så till en vilt främmande man. Han var dock duktig att förklara så vi hamnade rätt. (Kom sen på att hela Skåne är ju platt, med små hus plus att rondellen såg ut som tallriken i Vilse i pannkakan.  :-) Jag väntade på att Storpotäten skulle komma pött, pött, PÖTT. Skrämmande! )

Vi var väldans nära och det var inte utan att vi med en lättnadens suck parkerade ekipaget på Gustavsborgs gård. Nu var vi här i alla fall! Jag tänkte ta ut Cazal ganska snart och stoppa honom i en box. Emelie den kloka undrade om vi inte borde gå och orientera oss lite. Det gjorde vi. Vi träffade Sara och Mats och när vi stod där uppe; Hämta hästen. Det är din tur. Vi måste få lite ruljans. Oj oj. Ner hämat häst och pass. Det blev så bråttom. Jag skulle ha bytt brallor eftersom de är lite för stora och kanar ner, men hann inte. Glömde bort det, men när man sen hade en studsande häst bredvid märkte man det. Det gick inte att ha koll på dem så de fick hänga "i knävecken". Typiskt mig!!! Noll koll.

Avlastningen gick i alla fall fint, men han var gôtt förvånad när han kom ut. Var är jag? En häst där! En hingst!!!! Ett sto!!! Gnägg, gnägg, snurr, snurr..... Jag satte en kedja på honom i reserv och hade dubbla grimskaft. Jag tyckte att han skötte sig helt ok. Han hade dock ett ofog för sig och det var att gnugga och putta huvudet mot mig. Säkert någon stressak eftersom han ALDRIG gör det hemma. Lite pinsamt var det att stå där med en häst som stångar runt en och att tillsynes inget göra. Att säga; "såhär gör han aldrig annars", skulle göra saken änn värre. Det är ju ingen som tror på det. Det skulle bara framstå som pinsamma bortförklaringar.

Man kanske skulle tycka att jag skulle "hötta" till honom. Det gjorde jag inte av två anledningar; jag kan inte straffa honom för att jag har tränat för lite plus att han kan bli ännu mer stressad av det om han tar det fel. Lite aajjajj blev det dock när han blev fördjälvig men mest för att freda mig lite. Nå, så illa var det inte, men tillräckligt för att man skulle bli lite besvärad gentemot andra. Jag tycker det är pinsamt när hästar lever rövare, medans man kan se andra som tycker att det är fräckt. Så olika det kan vara..... Nu är jag dock så inspirerad så jag redan under veckan ska åka till Ängens gård (Trollhättans fältrittklubb) och kolla läget.

HAN ÄR FÖR TJOCK OCH SER UT SOM ETT UTEGÅNGSFÅR..... 

var den hårda kommentaren från Sara. Först blev jag förvånad.- Men han är väl inte tjock, tyckte jag väl lite förorättad.  Lite välmatad kanske....men TJOCK. 70 kg ned späddes det på. Hmf! Sen insåg jag förståss...Sara har rätt. Hon är ju proffs på rasen och på att visa. Jag är hemmablind!

Salle blir väl som han umgås. Jag och Salle får väl skriva in oss på viktväktarna. I övrigt var han fin. Sen ådrog sig Salles hamsterficka  (Lokebett som inte gått tillbaka än) på halsen en del uppmärksamhet. Den förstärkte halsens grovhet och med ett huvud rakt upp när han blev uppspelt verkar han ännu mer kompakt. Rådet blev att få honom att visa sin hals, som eg är lång, med att han sträcker den framåt,  lite nedåt.

Han ska m.a.o inte visas på våren utan på sensommar när han är korthårig och fin och när han sprungit av sig lite i sommarhagen.

Ja, ja viktigast är att Cazal blev godkänd så får vi jobba på detaljerna sen.

Här är några bilder som Emelie tog.

Det blev lite lugnare när han kom in i stallet.

Här mäts det.... Det var inga som helst problem för Salle. Jag tror det svåraste var alla hästar som han ville interagera med.

Allt är klart. Jag och mysiga Malin Kihl är på väg.

Här skötte han sig väldans bra. Ston på ena sidan och hingst på andra.

Tillbaka på parkeringen

När allt var klart stoppade vi in Cazal i transporten och gick och tog en fika. Han gick på jätte bra igen. Otroligt. Jag hade lite ont i hjärtat. 30 min stress och in i transporten igen. Hmmm inte så bra va!?!!? Nä, nu blir det hem och träna av.

Man kunde köpa värsta goda sockerkakan, mackor och kaffe.  Det var 10 grader varmt och vi kunde sitta ute. Kan ni tänka vilken känsla!?!!! Allt var klart. Hästen var ombord igen. Godkänd var han. Härligt!

Hemresan gick bättre. Inget totalhaveri. Däremot hade vi varma bromsar som vi fick stanna och låta svalna emellanåt.

EN DÅRES FÖRSVARSTAL?

Funderade lite... Jag var gôtt inspirerad att fixa lite extra. Kanske skulle man ändå dela hästarna. Det var ju synd detta med "hamsterpåsen". Det är ju lite lurigt med att pojkarna går ihop. Det kan blir skavanker här och där när de springer och leker. Vore lättare att hålla honom ren om han var täckad mer och gick i en annan typ av hage. Kanske skulle man fixa ett stall för att hålla ordning på pälsen.... Fri tillgång på hösilag kanske är dumt. Borde portionera lite mer. När han åker transport borde jag ha svanskydd så den inte blir bajsig. Kanske ett litet täcke också...och benskydd....

Nämen va fan håller jag på med!?!?! Jag kom på mig själv. Jag var på väg ned i träsket (som jag ser det)! Jag höll på att sugas i väg i tanken till "Strömsholmshästhållning".....

Varför har jag häst och hur är mina ideal? Jag har häst för att jag gillar djuret. Det är min vän, min vapendragare. Jag har dem främst för min egen skull och inte för någon annans.  Mitt ideal är att de ska vara ute mycket som möjligt. De ska ha polare att leka med. Den sociala närheten anser jag vara viktigt. Kuperat och buskiga hagar. Fri tillgång på hösilag! Vill jag ha en vit fin häst med lång vit man och utan skavanker, för att visa andra, så får jag köpa en Barbiehäst. Mina får vara håriga, skitiga, ärrade och mulliga för det är så jag vill ha dem (och jag tror de tycker det är helt ok också.). Däremot ska jag kanske passa energivärdet i hösilaget, för de får ju inte bli tjocka så det blir hälsovådligt.

Vad gäller utställning så får jag väl försöka den tid som han är minst ful på året och hoppas på gudskelov...annars är det väl skit samma :-). Jag har ändå den bästa och finaste hästen i världen och han är min vän!

Emelie kollar läget....

Min älsklingskille och jag på fast mark igen.

 

Bitten

15 mars 2009 08:11

Vad vacker han är. Ett jättestort GRATTIS!!!!!

 

ylle

15 mars 2009 09:01

GRATTIS!!!!!!!!!! Vilken lycka för er!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

 

Caroline cc

15 mars 2009 12:41

GRATTIS,grattis och grattis!

 

Ann-Louise

15 mars 2009 13:42

Tack hälsar Salle:). -Ingen big deal, men kanske kul konsekvenser i framtiden he he! gnäggar Cazal

 

Caroline Kj

15 mars 2009 14:38

GRATTIIIIIIIIIIIIIIIIIS!!!!!!!!! :). Gud vad kul! :D.

 

Lin

15 mars 2009 15:01

Stort GRATTIS!!!!!!!!!!!! Han är ju så fin och så himla trevlig, bra kombination !!!!

 

Jessica

15 mars 2009 15:07

Grattis, vad ståtlig han är.
Väntar fortfarande på diplom, kommer dom snart måntro ;)

http://www.sjobynshundpensionat.se

 

Ann-Louise

15 mars 2009 15:18

Veeet... :( Kolla posten på tisdag:):*

 

Sophia

15 mars 2009 16:34

Åh va kul =) Grattis!!! =D

Här hos oss är det vår idag! Hoppas det är det hos er med =)

 

emelie

15 mars 2009 16:54

SHIT VIKKEN SNYGG PRE ASSÅ !! "lilla" Cazal är på go väg å bli en riktig man :) en stor & ståtlig hingst med ett hjärta av guld !! Grattis Salle balle ;) hihi

http://www.kawa.bloggagratis.se

 

AK

15 mars 2009 19:13

Så roligt! Stort grattis till snyggingen, som så klart är urfin hur som helst! Och, som Lin skrev, himla trevlig också!

http://bacillen.wordpress.com

 

Caroline cc

16 mars 2009 12:49

Hej! Måste säga att jag INTE tycker Casal är tjock!!? Om man tittar på bilder på dem i Spanien när det är vinter ser de ju precis likadana ut!De har päls och står och äter dem med.Det vore väl mkt värre om han var smal och tunn!Sen kan det säga oops,så försvinner en 50kg på en hingst,det brukar gå snabbt!Tycker personligen att han tveklöst,på bilderna ser ut som en P.R.E ska göra!Mina grabbar är isåfall också tjocka GK P.R.E, hingstar! Fniss, låt dem äta för sjutton,det är vinter!

http://www.akupunkturochspanskahastar.bloggagratis.se

 

Malin m Birk & Mio

16 mars 2009 14:01

Det var kul att få se honom äntligen :-) och att få träffa dig igen också. Han är fin din pålle!

Utställningarna är ju i regel under sommarhalvåret så hårväxten ska väl inte vara något problem om du vill ställa ut honom och ja, spanjorerna tycker bättre om feta hästar (och det döljer oftast skavanker bra) än magra.

Jag tyckte han uppförde sig ungefär som de flesta brukar första gången de är ute på äventyr - dvs lite stressade och kontaktsökande. Strongt av dig att hålla på din linje, det är "bara" övning som behövs!

Apropå tvätt kan jag ju berätta att Lindas kritvite Jabeque bara är kritvit när han visas upp :-) övrig tid kamouflerar han sig så gott han kan :-D.

Hästarna ska ha ett gott liv tycker jag, det är det viktigaste. Jag tror också att Salle trivs bäst med att vara "utegångsfår". Jag är ju i o för sig van, mina pållar är ju också feta och lurviga...

 

Ann-Louise

16 mars 2009 14:54

Tack för glada tillrop!!! :-)

Caroline cc; Dina är ju fantastiska!! Bara så snygga :-)

Malin; Ha ha. Det är det jag satsar på. Bulla upp så att skavankerna inte syns:-) he he. Ja, det är ju orimliga prövningar man ställer på en stackars häst. DUMMA MIG! Det är frestande att "hötta" dem, men det är så orättvist. Det är jag som ska ha "hötten" i så fall ;-).
Ja, guuuuuud va vit och fin han var! OTROLIGT. Härligt att han också skitar ner sig hi hi.

 

Marie

17 mars 2009 14:38

Hej på er!!!

Stort grattis! Så klart att han uppför sig så bra, när han har en sådan matte som han har!!

Jag blev rädd ett tag i inlägget.... Uah
Han är inte det minsta tjock din snygge kille, skulle det vara ett par kilo till så är väl det ENDAST för att han känner att han behöver dem! Alltså, det kanske ska växa så det knakar, vem vet!? Nej, lyssna inte på allt, hälsovådligt blir det när han ser ut som mina!!
Stor kram

 

Caroline Kj

17 mars 2009 19:15

GRATTIIIIIIIIIIIIIS!!!!!! :):).

 

Linda & Jabeque

20 mars 2009 22:22

Grattis från oss med. Trevligt att få träffa dig och fina Cazal.Hoppas vi ses på någon tillställning igen.
P.S Jabeque har nu återgått till sin mer skäckbetonade "vardagslook" igen. D.S :-)

http://www.nordblick.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

  Kompis the Cat! <3

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...