Då så, då har man gått en kursdag för australiensaren Andrew McLean. Han var inbjuden av Ohr till Stockholm. Här kommer några tankar om dagens bravader. Tänk på att detta är vad JAG lade fokus på och som JAG uppfattade det. Någon annan uppfattade det kanske helt annorlunda....

Jag visste inte så mycket om Andrew Mc Lean, förutom att han var australiensare, etolog och jobbade med inlärning. När jag kom på teorin var den jättebra. (Med jättebra menar jag naturligtvis att han pratade i de banor som jag tror på ;-) ).

Bl.a pratade han om att rädslor stannar kvar och kan dyka upp i andra situationer än där den uppkom. Hästen blir oberäknelig. Därför ska man skydda hästarna från fysisk och psykisk stress för vi blir aldrig trovärdiga igen.

Han pratade om det olämpliga att straffa och gjorde bl.a liknelsen med att ett barn som blir straffat för att räkna fel inte vanligtvis blir någon matematiker.

Han pratade om detta med dominans och undergivelse. Att man skulle skrota det. Han pratade om ledarskap i flock var en myt. Att teorin kommer från vårt hierarkiska sammhälle och att det är mer frågan om motivation som driver vem som gör vad. Plus en annan massa bra saker. Han pratade om att man alltid ska ge en hjälp i taget och att samma hjälp alltid ska betyda samma sak. Han pratade om vikten av betingad förstärkare och  pos. förstärkning.  Han pratade godisbelöning och kli. Han menade att hästen aldrig blev "mätt" på kli och att kliande vid manken sänkte hjärtfrekvensen hos hästar. Det hade man sett i vetenskapliga studier.

Jag tyckte han var busbra. Jag var så glad och kände att man kanske skulle åka ned till Australien och gå någon längre kurs för honom. Så kul att det fanns så vettiga människor!!!

Sen var det dags för praktik. Då blev jag helt paff!

Det var ett gäng hästar som var otränade i hans arbetssätt och skulle börja från marken. De fick börja med att träna in ett backa på signal. Ett tag med tygeln bakåt, följde inte hästen lätt med på det så pickade han på benet med ökad kraft tills hästen reagerade rätt. Viktigt var att svara på signalen och inte att gå på människans kroppsspråk/ben.

Framåt var det tyglar/grimskaft fram och om hästen inte svarade på det, så var det spö i skänkelläge. Så far så good.

Att stanna, parkera, var - ett ryckande i bettet!!!! I lugn setting så var det inte jättehårt, men analogt med ovanstående att öka tills man fick respons blev det rejäla ryck. Jag kan förstå att en VIBRATION gör att hästen inte hänger i tränsbettet eller grimman, men vad som hände var att det blev frågan om RYCK.  En del hästar fick också ganska rejäla rapp på frambenen.

JAG uppfattade det så och blev faktiskt mäkta upprörd. Pos. straff i munnen!!! I inlärningssituation som grädde på moset, eller kanske jag skulle säga "spiken i kistan"! Det var inte trevligt. Stundtals var jag nära tårar och en gång fick jag gå ut.

Nu ska man ju ha klart att jag är EXTREMT känslig också. Kanske inga andra reagerade på detta. Jag vet att inte alla tänker som mig och "de med mig", men praktiken gick inte ihop med teorin tyckte jag. Jag upplevde att hästar både blev stressade, nervösa och såsmåning om passiva. (I och för sig är det väl passiva de flesta vill att hästarna ska vara...)

En annan bieffekt av hans upplägg fruktar jag blir att det blir rättfärdigt att rycka hästen i munnen. Det var lite Cesar Milan - varning. Istället för "schhhhhhh" så var det "ryck, ryck, ryck, ryck, nappa, nappa, nappa". Detta kommer med stor risk att utdelas i tid och otid med taskig timing. SUCK!!!!! SUCK!!!!

Precis som med Cesar ser de flesta bara det yttre paketet som verkar så himla bra, och funderar inte djupare..... Djuret slutar upp med att "bete sig illa" och står istället "lydigt" vid sidan. Detta till priset av, som jag ser det, välbefinnande, trygghet, självsäkerhet och engagemang. Så blir det i bästa fallet när "coachen" gör det. Sen ska gemene man hem och "träna" med taskig timing, dåliga kriterier och allmänt oredigt, med fokus som det oftast blir på korrigeringen, resulterar det ofta i stress, nervositet, aggressivitet eller inlärd hjälplöshet.

Hästar som kommer till ny plats, med nya människor får nya krav och konsekvensen när man inte förstår blir att man blir ryckt i munnen. Kriterierna är alldeles för höga. Tex skulle dessa hästar helt plötsligt klara att han backade eller sprang ifrån dem efter "stoppsignal", om hästen följde med då blev det ryck i munnen eller pisk på frambenen. Hästen skulle backas tillbaka till samma plats där den stod från början. Visst förstod de efter ett tag, i alla fall en del, men det var ju inte frimodigt utan de vaggade osäkert.

Den positiva förstärkningen han pratat om på teorin i form av kli som skulle sänka hjärtrytmen blev intet/litet. Han tog på manken  med handflatan en sekund och sen var det klart..... Majoriteten av tiden bestod, som jag ser det av pos. straff och neg. förstärkning. Jag tror att han inte kopplade behovet av pos. straff för att kunna använda neg. förstärkning. (Sen kan man undra om det var det, eller bara våld, eftersom jag såg ingen eg. förändring av beteendet.)

Jag förstår att alla inte vill köra klickerträning. Jag förstår att vissa vill använda pos. straff. Visst, men då får man göra det så "bra" som möjligt. En korrigering och mycket belöning. Bra upplagd träning för att minimera korrigeringarna o.s.v

Han har säkert pedagogiska svar på vad han gjorde och varför, även om jag inte tror att jag kommer att bli nöjd med dem. Tyvärr kan jag inte vara med i morgon. Hela Stockholm-Uppsala området var fullbokat vad gällde hotell så det var Västerås el. Enköping som gällde. Lika bra att köra hem och klura över dagens bravader. Dessutom hoppas jag få referat från morgondagen.....

(Med tanke på min kritik av Susan Garrett och hennes burhållning i Ruff Love blev avfärdad med att "man har hundar i bur  i U.S.A.", Cesar Milan och hanss schhhh och småryck är också barn av sin kultur( det ifrågasättandet har i och för sig ingen klagat på.....), så borde jag säkert inte ifrågasätta att hästarna rycktes i munnen eftersom det säkert är kulturellt från Australien, men jag kan inte låta bli ;-) . Jag tycker dock att det är berättigat att kritisera saker som man inte tycker om även om det är sprunget ur en annan bakgrund. )

Här kommer några bilder. Dessa är tagna under en längre tid. Det är alltså INTE ett enstaka tillfälle/en sekvens ni ser...  Hästen flydde, backade undan då han gick närmre för att klappa, försökte sticka till matte. "Training without conflict" som var hans måtto på affischen stämde dåligt tycker jag.... Att han sen frågade matten om hästen var rädd för sargen tog ju priset. Matten bara -Nääää, det har han aldrig varit.....  Jag tyckte dock att det var solklart att det var TRÄNAREN hästen flydde från. ;

(bilderna är borttagna)