Alla inlägg den 24 mars 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 24 mars 2009 08:55


Appropå diskussionen så tänkte jag bara nämna Loke. Ni som följt bloggen vet ju lite om honom.

Loke köpte jag som 4 åring, hingst ohanterad från Norges västkust bland fjordar och glaciärer. Pga olyckliga omständigheter hade han blivit stående. Allvarlig sjukdom, död.... Han hade blivit ärvd av mannen jag köpte honom från.


När Loke kom hit var han först stillsam ett tag. Sedan var det som om han hamnade i puberteten eller vågade kolla av mig. Det var ett ständigt ruskande och knöende. Så fort man vände ryggen så hade han en tendens att ruska och gå upp tätt inpå ryggen och "trycka". Han stod ofta och blängde på mig under lugg...


Här skulle nog de flesta tyckt att jag skulle "höttat" honom. Han får inte kliva in i mitt space. Inte provocera.

 Visst, ibland (ganska ofta faktiskt) kände jag att jag kanske var ute och cyklade som valde att inte ge någon som helst respons på beteendet. Inte agera, inte vika undan. För att inte få honom helt kloss an tog jag en pinne eller något som jag höll ut rakt bakom mig så att det blev ett utrymme. Då gick han där bak och ruskade och grejade.


I paddocken var han så skrämmande så "Gubben" hoppade upp på grävskopan som stod där. Han vågade inte vara på marken. Samma sak där. Ruskade, for, boga de och slet.

Gång tre i paddocken vände det. Loke var lös. Han sprang, bockade, ruskade och for. Sen tittade han till på mig och sprang rakt emot. Jag stod kvar. Han nitade framför mig. -Nämen hej är du här? Sa jag, klappade honom och gav honom en snask. Han stack iväg igen. Upprepade proceduren ett par gånger till. Sen var det som om luften gick ur honom. Han suckade, kroppen slappnade av och efter den stunden har det inte varit något som helst. Ingenting.


Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag gått på honom... Kanske hade det blivit bra. Risken hade väl varit att om jag tagit i "för lite" hade han trappat upp konflikten, han kunde ha blivit aggressiv på riktigt, eller också hade jag tagit i så att han blivit "avstängd". Han hade "gett upp" utan att egentligen ändra inställning till mig. Inte vet jag.


I vilket fall så går det mycket bra idag. Utan att jag gjort något. När Salle hade varit borta hela dan och jag släppte in honom, så hälsade  de på varandra. Sen sprang Cazal bort till de andra hästarna. Loke sprang med 10-15 m, stannade och vände sedan tillbaka till mig. Då blev jag glad. Han vill vara hos mig och han är lugn och avslappnad med mig.


Så här känns det just nu. Å andra sidan kanske jag får ångra mig längre fram. Jag får väl återkomma om några år när jag vet vart det tagit vägen.....


ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 24 mars 2009 08:23


Jag är inte samma person som jag var för en sekund sedan.... Hela tiden är man stadd i utveckling tack gode gud för det. Vad tråkigt allt skulle vara annars. Hur trögt utveckling skulle gå.


Jag tycker att det är viktigt att det jag tyckte för tio år sedan, inte är samma som jag tycker idag. Det jag trodde var sant i går kanske jag tvivlar på idag, men i morgon är jag säker igen.....


För att kunna utvecklas och vara dynamisk måste det vara högt i tak. Man måste kunna ha åsikter och yttra dem utan att man måste stå för dem hela sitt liv. Om det inte är ok tvingas man tillbaka och får knipa som en mussla.

(Sen kan jag tycka att det är tråkigt och irriterande med dem som inte står för att de tyckt/tänkt/gjort annorlunda och ändrat sig. "Har jag aldrig gjort!" Jag har alltid tänkt såhär!)


Jag har tvångsapporterat. Jag har tyckt i koppel. Jag har vänt upp och ned på hundar. Jag har lärt ut ledarskap och förbudsövningar. Jag har lockat och tjoat. Jag gör annorlunda idag, för jag tycker mig ha hittat bättre sätt med trevligare konsekvenser och bättre effektivitet för alla....


Det är tråkigt att klickerträning associeras med undfallenhet, korvmatning och "gör vad du vill" mentalitet. Så är det verkligen inte. Jag tror tyvärr att det kan vara så att många som gillar det förhållningssättet har köpt klicker, men inte klickerträningsprinciperna.


Samtidigt kan jag också tycka att så länge alla är nöjda; människan; djuret och närmast sörjande är nöjda, må det väl vara hänt. För vad är uppfostran? För en kanske det är att hästen "står där man ställt den", hunden inte hoppar upp i soffan, medans för andra kanske det räcker att hästen vill vara där man är (frivilligt), och att det räcker att hunden inte jagar rådjur o.s.v


En diskussion med högt i tak i ämnet pågår på Ylles blogg; http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se/ . Gå in och blanda er i :-D!!!!!


ANNONS

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se