Alla inlägg under mars 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 22 mars 2009 20:31


Idag var Lin och Ia här och vi skulle köra lite spår och upplet. Det var en härlig dag. Ia var duktig som vanligt. Puppis skötte sig också strålande. Bäst tyckte jag nog var att han fixade att springa i uppletet och jobba efter en höglöpande tik. Det är super att få chans att öva såna svårigheter.


Här kommer några bilder på Lin och Ia;


Skick.


Här har vi hittat och är på ingång :-).


Som belöning - lite kamp i ny fin dutt....


Vackraste Ia. Puppis stora kärlek.


Ia har bara ögon för sin älskade matte.


Vackra flickor i vårsolen.


Ia spårade fint.

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 mars 2009 21:00


Gav mig ut för att "monstermocka" i det fina vädret. Hästarna har dock andra förväntingar och prioriteringar. Så fort jag visar mig så ska det klias. Det är inte bara jag som ska klia utan det lustiga är att de börjar klia varandra. Många gånger hinner jag knappt innanför staketet förrän de ställer upp sig i kliställning bredvid varandra och börjar klia. Det är innan jag är framme:-). Kan jag vara ett betingat stimulus? (Kanske en titel på en framtida bok; Jag - ett betingat stimulus?)


Kan nog vara ganska positivt med tanke på vad Andrew McLean sa om att det sänkte hjärtfrekvensen. Det funkar i alla fall på mig. När jag är där ute med hästarna och gosar... fortsätter det med att vi bara "hänger med varandra". Vi bara står. Jag håller mule. Vi andas djupt. Vi gör ingenting. Och ändå är det då jag känner att vi har som mest kontakt. Vi lär känna varandra.


Konstigt. Vi människor har inte tid att göra ingenting, och ändå är det genom att göra ingenting  som vi verkligen gör någonting.


Fyra timmar förflöt och inte många grepar blev mockade, men vi hade det skönt i vårsolen mina pojkar och jag.


Noshälsning av Loke.


Två gosiga pungpojkar.


Tur man har två händer....


Mmmmmmys


Mycket päls som ska skavas av.


Hästarna vet rätta stället....


Tänk att Loke blivit en sån gosing.


Fjärran är hans pushiga och misstänksamma attityd.


Å så gudomlige Cazal förståss.

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 mars 2009 01:47

Okey, nu är jag uppretad, frustrerad och ledsen igen..... Ni får väl ta det jag skriver med en nypa salt och lite chilli ;-). Massor kommer att känna sig utpekade. Jag kan inte ge en kvantitet i fråga om hur många, hur ofta, vilka o.s.v Låter det oseriöst, strunta i att läsa det. Nu dök det bara upp lite skit i mitt huvud och det måste ut. Helt utan statestik, snarare empiriska studier.....------------------------------------------------------------------------------

Råkade slå på ett "snällt" program på TV och ändå...är det dolda hotet om våld och våldet där. SUCK!


Vilket program man än tittar på, vilken hästviskare, hästlyssnare, hundcoach och guru så går allt i stort sett ut på att förtrycka. "Den ska inte få bestämma", "kravfas", "dominant", "submissiv", "ledarskap", "den får inte ta över", "timeouter" o.s.v.


Ibland är skiljer sig vad man säger och vad man gör också markant.

- Vi ska skydda dem från fysisk och psykisk stress! Och så rycker tränaren hästen i munnen i inlärningssituation med för hög svårihetsgrad.

-Jag tränar så djurvänligt och mjukt! Och så halar man upp kopplet bakom öronen på hunden och rycker hunden med sig!

-Man ska behålla sitt lugn alltid och vara mjuk! Men om den tar tag i kopplet som slänger,  löser tränaren denna alvarliga situation med att trycka in kopplet i munnen på hunden och sedan rycka snett nedåt. Gång på gång.

- Jag använder aldrig korrigeringar! Och så kommer morret; Hrmmmmm!!!! A-ah!! Hunden kryper ihop.

Varför ska det vara så väldans svårt att spänna av? På en av föreläsningarna i Linköping pratades det om att det är ett arttypiskt beteende för människan att hålla husdjur. Så sant så. Idag är det många som har djur utan att egentligen vara tvungna att ha det för sin överlevnad. Det mesta kan köpas på Konsum och Ica, vi har andra transportmedel och det finns råttfällor o.s.v


Ibland undrar jag om det också är det ett arttypiskt beteende att vilja dominera och att dela in i rangordning!?!! I guess så. Modern forskning tyder på att det är ointressant bland djuren. Det verkar inte existera. Snarare handlar det om motivation att utföra vissa handlingar och att det varierar från situation till situation. Så ter det sig även om man som amatör kollar på sina flocker. "Hackordningen" är en mänsklig företeelse som vi försöker applicera efter bästa förmåga på andra arter. Vi tittar och tolkar på det som händer utifrån denna vinkel. Vi lägger med fokus på ev. aggressioner inom djurgrupper och förstorar dessa, samt ser förbi den regerande tiden med avslappning, kel och samvaro.


Varför vill vi så gärna styra och få andra att lyda? Vilka behov uppfyller det för oss? Varför mår vi bra av att få djur att lyda oss och det räcker inte med att de lyder för att få en boll, godis, kel . Beteenden som sen blir en vana utan vi måste lägga stort fokus på straffsidan (pos.straff / neg. straff) med? Inte pålitliga beteenden? Antagligen tillräckligt pålitliga till de "seriösa" och "viktiga" situationer och arbeten vi nyttjar våra djur i. Ironi.


I Linköping pratades det också om berikning. Jag funderar.... Kanske är det så att vi har ett arttypiskt beteende att vilja dominera, att vara boss, antagligen mot andra människor från början. Då inte alla kan bossa andra människor så berikar man sin situation med att i alla fall dominera husdjuret som så lägligt finns där...


Jag har i alla fall många gånger funderat över varför människor som har djur som hobby, och säger sig älska sina djur, ändå vill rycka i dem, slå till dem, isolera dem från social samvaro, få dem att misslyckas, skrika åt dem o.s.v. Kan det ha sin bas i ett mänskligt behov att styra? Vad tror ni?  

Antagligen är jag ute och cyklar. Men det är ändå en spännande tanke eller hur?!?? Jag får ta och fråga Per Jensen...


Jag undrar varför jag inte känner av det här behovet att styra gentemot mina djur - och så kom jag på.... Jag får antagligen utlopp för mitt eventuella arttypiska beteende gentemot "gubben" :-D ha, ha, ha!


Av Ann-Louise Ryrvik - 20 mars 2009 19:43


Kan du (heller) inte tala?      (Ser lite ut som den gamla statyn....)


Lokesiluett


Milou- näste man till tvagning


Av Ann-Louise Ryrvik - 20 mars 2009 19:10


Idag har Caroline varit här och storstädat Junge. Han fäller som jag vet inte vad och har lyckats tova till sig, så först blev det avspolning och shamponering och sedan gick Caroline på honom med ryktsten, skrapor och borstar. Han gick nog ner många kilo på allt hår :-).


Vackraste pojken


Vänligaste själen!


Vad gör du?


Intressant.... 


Puss på dig Carolin, för du gör mig så fin....


Kråmningar brukar ge snask.


Sedan gick de på en promenad och Junge var riktigt vårpigg. Nästa gång blir det nog läge att rida för Caroline. Junge känns fräsch och dessutom väger ju Caroline typ ingenting.



Jag passade på att städa bilen, bl.a hade lite havre ramlat ut och då passade vi på att använda Junge som dammsugare.


Miljövänlig.....


En del hade hamnat bredvid också....


Innan det var dags att gå in till de andra igen så var det lite pusskalas....


Puss, puss!


Vink, vink!

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2009 19:14


Detta blev ju en extradag vilken var ren och tom i almanackan. Härligt. Vad gör vi då? Tar en massa bilder, lägger upp på bloggen, tränar vovve, tvättar, pysslar lite extra med hästarna o.s.v Puppis var lite understimulerad efter gårdagens vistelse i bilen. Han fick lite extra. Först ett upplet som gick finemang. Han hade faktiskt gott tempo, var målmedveten och allt lämnades av i hand. Fint.


 Känner, men var?


Här kommer jag!


Jag hade en stor kamprulle i garaget som legat sedan något år tillbaka. Den fick Puppis efter fjärde föremålet. Tjohooooo! Det var uppskattat!!! Där ser man storleken har betydelse ;-)!


Denna var rejäl.


He he


När jag hämtat Johan på skolan fick han lägga spår åt Puppis. Det var senast Jesus gick i sandaler som Puppis fick gå ett spår. Han fick prova någon gång som halvåring men inget mer. Jag kände idag att han behövde mer än ett upplet, lite lydnad och promenad. Det fick alltså bli ett spår. Jag skickade in Johan i skogen bredvid vägen. Sedan gick vi med lite kontakt bortöver. Johan är ju Johan, så det blev lite vinklar, snurrar och annat smått och gott. Han la två pinnar och en grej på slutet. Jag tänkte för mig själv att detta kommer aldrig att gå! Torrt i marken var det också, vinklar och krumbukter, gömda pinnar och nybörjarhund.



Så efter en timme eller så var det dags att ta med sig vovven ut och prova. Han fick låna Kiros gamla sele som låg lite illa, men det funkade. Han gjorde spårupptag självmant, gick hela spåret inkl krumbukter och tog både pinnar och slutet. Det i lagom tempo och intensitet!!!! Trots att vi bägge klampade, pratade och tog bilder. Fantastiskt!!! Vilken vovve. Sååååå.... det kanske blir lite spår också. Kul tyckte vi i alla fall att det var alla tre :-).


Spårupptag


Pinne


Snygging


Puppis-profil

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards