Alla inlägg under mars 2009

Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2009 11:24


Ni som gillar hundar i bus. Kika in på tisdagen. Jag har lagt in några bilder från tisdagens sökträning.....

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 19 mars 2009 09:29


Nu är jag JÄTTESUR för jag åkte hem. Det hade varit värt att bo i Västerås, för jag är nyfiken så jag håller på att spricka! Om jag inte hade varit så trött i morse hade jag nog gett mig iväg till Stockholm igen.

Som tur är så har jag i alla fall införskaffat hans bok och DVD så jag kan ju kika lite där. Jag tror att vissa delar kan vara väldigt bra och lärorika. Stöper man om tankarna så att den praktiska träningen utförs på ett annat sätt tror jag att det är nyttigt.


Ser i alla fall lovande ut till det yttre.....


Sen måste jag bara lägga in en bild på myse-Kiro. Han är så pigg och fräsch att han kan hoppa upp i sängen och ligga och gôtta sig.....


 

Dagens söting

ANNONS
Av Ann-Louise Ryrvik - 18 mars 2009 00:09


Då så, då har man gått en kursdag för australiensaren Andrew McLean. Han var inbjuden av Ohr till Stockholm. Här kommer några tankar om dagens bravader. Tänk på att detta är vad JAG lade fokus på och som JAG uppfattade det. Någon annan uppfattade det kanske helt annorlunda....


Jag visste inte så mycket om Andrew Mc Lean, förutom att han var australiensare, etolog och jobbade med inlärning. När jag kom på teorin var den jättebra. (Med jättebra menar jag naturligtvis att han pratade i de banor som jag tror på ;-) ).

Bl.a pratade han om att rädslor stannar kvar och kan dyka upp i andra situationer än där den uppkom. Hästen blir oberäknelig. Därför ska man skydda hästarna från fysisk och psykisk stress för vi blir aldrig trovärdiga igen.

Han pratade om det olämpliga att straffa och gjorde bl.a liknelsen med att ett barn som blir straffat för att räkna fel inte vanligtvis blir någon matematiker.

Han pratade om detta med dominans och undergivelse. Att man skulle skrota det. Han pratade om ledarskap i flock var en myt. Att teorin kommer från vårt hierarkiska sammhälle och att det är mer frågan om motivation som driver vem som gör vad. Plus en annan massa bra saker. Han pratade om att man alltid ska ge en hjälp i taget och att samma hjälp alltid ska betyda samma sak. Han pratade om vikten av betingad förstärkare och  pos. förstärkning.  Han pratade godisbelöning och kli. Han menade att hästen aldrig blev "mätt" på kli och att kliande vid manken sänkte hjärtfrekvensen hos hästar. Det hade man sett i vetenskapliga studier.

Jag tyckte han var busbra. Jag var så glad och kände att man kanske skulle åka ned till Australien och gå någon längre kurs för honom. Så kul att det fanns så vettiga människor!!!




Sen var det dags för praktik. Då blev jag helt paff!

Det var ett gäng hästar som var otränade i hans arbetssätt och skulle börja från marken. De fick börja med att träna in ett backa på signal. Ett tag med tygeln bakåt, följde inte hästen lätt med på det så pickade han på benet med ökad kraft tills hästen reagerade rätt. Viktigt var att svara på signalen och inte att gå på människans kroppsspråk/ben.

Framåt var det tyglar/grimskaft fram och om hästen inte svarade på det, så var det spö i skänkelläge. Så far så good.

Att stanna, parkera, var - ett ryckande i bettet!!!! I lugn setting så var det inte jättehårt, men analogt med ovanstående att öka tills man fick respons blev det rejäla ryck. Jag kan förstå att en VIBRATION gör att hästen inte hänger i tränsbettet eller grimman, men vad som hände var att det blev frågan om RYCK.  En del hästar fick också ganska rejäla rapp på frambenen.


JAG uppfattade det så och blev faktiskt mäkta upprörd. Pos. straff i munnen!!! I inlärningssituation som grädde på moset, eller kanske jag skulle säga "spiken i kistan"! Det var inte trevligt. Stundtals var jag nära tårar och en gång fick jag gå ut.


Nu ska man ju ha klart att jag är EXTREMT känslig också. Kanske inga andra reagerade på detta. Jag vet att inte alla tänker som mig och "de med mig", men praktiken gick inte ihop med teorin tyckte jag. Jag upplevde att hästar både blev stressade, nervösa och såsmåning om passiva. (I och för sig är det väl passiva de flesta vill att hästarna ska vara...)


En annan bieffekt av hans upplägg fruktar jag blir att det blir rättfärdigt att rycka hästen i munnen. Det var lite Cesar Milan - varning. Istället för "schhhhhhh" så var det "ryck, ryck, ryck, ryck, nappa, nappa, nappa". Detta kommer med stor risk att utdelas i tid och otid med taskig timing. SUCK!!!!! SUCK!!!!


Precis som med Cesar ser de flesta bara det yttre paketet som verkar så himla bra, och funderar inte djupare..... Djuret slutar upp med att "bete sig illa" och står istället "lydigt" vid sidan. Detta till priset av, som jag ser det, välbefinnande, trygghet, självsäkerhet och engagemang. Så blir det i bästa fallet när "coachen" gör det. Sen ska gemene man hem och "träna" med taskig timing, dåliga kriterier och allmänt oredigt, med fokus som det oftast blir på korrigeringen, resulterar det ofta i stress, nervositet, aggressivitet eller inlärd hjälplöshet.


Hästar som kommer till ny plats, med nya människor får nya krav och konsekvensen när man inte förstår blir att man blir ryckt i munnen. Kriterierna är alldeles för höga. Tex skulle dessa hästar helt plötsligt klara att han backade eller sprang ifrån dem efter "stoppsignal", om hästen följde med då blev det ryck i munnen eller pisk på frambenen. Hästen skulle backas tillbaka till samma plats där den stod från början. Visst förstod de efter ett tag, i alla fall en del, men det var ju inte frimodigt utan de vaggade osäkert.


Den positiva förstärkningen han pratat om på teorin i form av kli som skulle sänka hjärtrytmen blev intet/litet. Han tog på manken  med handflatan en sekund och sen var det klart..... Majoriteten av tiden bestod, som jag ser det av pos. straff och neg. förstärkning. Jag tror att han inte kopplade behovet av pos. straff för att kunna använda neg. förstärkning. (Sen kan man undra om det var det, eller bara våld, eftersom jag såg ingen eg. förändring av beteendet.)


Jag förstår att alla inte vill köra klickerträning. Jag förstår att vissa vill använda pos. straff. Visst, men då får man göra det så "bra" som möjligt. En korrigering och mycket belöning. Bra upplagd träning för att minimera korrigeringarna o.s.v

Han har säkert pedagogiska svar på vad han gjorde och varför, även om jag inte tror att jag kommer att bli nöjd med dem. Tyvärr kan jag inte vara med i morgon. Hela Stockholm-Uppsala området var fullbokat vad gällde hotell så det var Västerås el. Enköping som gällde. Lika bra att köra hem och klura över dagens bravader. Dessutom hoppas jag få referat från morgondagen.....


(Med tanke på min kritik av Susan Garrett och hennes burhållning i Ruff Love blev avfärdad med att "man har hundar i bur  i U.S.A.", Cesar Milan och hanss schhhh och småryck är också barn av sin kultur( det ifrågasättandet har i och för sig ingen klagat på.....), så borde jag säkert inte ifrågasätta att hästarna rycktes i munnen eftersom det säkert är kulturellt från Australien, men jag kan inte låta bli ;-) . Jag tycker dock att det är berättigat att kritisera saker som man inte tycker om även om det är sprunget ur en annan bakgrund. )


Här kommer några bilder. Dessa är tagna under en längre tid. Det är alltså INTE ett enstaka tillfälle/en sekvens ni ser...  Hästen flydde, backade undan då han gick närmre för att klappa, försökte sticka till matte. "Training without conflict" som var hans måtto på affischen stämde dåligt tycker jag.... Att han sen frågade matten om hästen var rädd för sargen tog ju priset. Matten bara -Nääää, det har han aldrig varit.....  Jag tyckte dock att det var solklart att det var TRÄNAREN hästen flydde från. ;


(bilderna är borttagna)

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 mars 2009 22:10


Jag tänkte att passa på att visa grönaste hösilaget. Nu ligger det i höhäcken och har torkat lite i vårsolen, men man ser ändå vad grönt det är. Är det fuktigt eller nyöppnat är det ännu grönare...

Kan förklara varför hästarna är extra trinda just nu.


 



 




 



 



Av Ann-Louise Ryrvik - 17 mars 2009 10:59


...eller snarare fikarasten :-). 


Njut!


Sökgänget.


Hundröra


Bus


Gänget


Stella och Hektor


Fyra på en pinne


Stella och Hektor


Jimmi


Godingar


Vackra Stella

Jimmi och Viking i full fart


Susanna och Hektor


Bengt och Håkan

Av Ann-Louise Ryrvik - 14 mars 2009 13:22


Här är ful-matte bortopererad :-).

Här kan man se hur kompakt han blir om han inte länger halsen. "Hamsterbullen" förstärker intrycket.





Av Ann-Louise Ryrvik - 14 mars 2009 00:09


Efter en inte helt lång natts sömn var det dags att stiga upp igen och ge sig av. Emelie som har en helt annan dygnsrytm än jag, studsade förvånansvärt lätt upp. (Jag hade sett scenariot att jag och Peter skulle bära in henne och lägga henne i bilen ;-).

Under min lilla korta sömn hade jag växelvis drömt om att Milou åkte med och Milou stannade hemma. Det var otrevligt vilket som... I första scenariot blev Junge helgalen, staketvandrade, var löddrig av stress och rev ner staketet till Loke och de tu sprang ute på bygden med stackars Peter efter sig i ett desperat försök att få tag på dem. I det andra scenariot var Milou hemma hos en fridfull Junge medans jag å andra sidan stod i Skåne med en galen hingst som inte ville gå ombord på transporten. Jag blev tvungen att lämna honom där nere.... När jag nyss drömt det ena och vaknade till var jag säker på att; Milou ska med! Milou ska vara hemma! Milou ska med! Milou ska vara hemma! SUCK!!!!!


Det löste sig per automatik. Jag fick inte extrabommen till transporten att fungera så mao HAN FICK STANNA HEMMA. I förlängningen visade det sig att det var helt rätt. Ibland griper ödet in och hjälper en på traven.


Jag hade haft för avsikt att ut och träningsköra med Cazal någon månad innan, både öva miljö och transport. Tyvärr har det varit så eländigt med snö och isgata på vägarna här, så det har legat nere. Den sista veckan blev de ju lite fint, men då var jag orolig att det skulle hända något negativt som jag inte skulle hinna hämta hem eftersom det var så nära "skarpt läge". Att kliva ombord hur som helst har vi ju tränat en del och det har aldrig varit något problem. Han tom knör sig in när jag kommer med hösilage. Ibland hoppar han in i transporten även fast det är en bal kvar i den :-). Däremot har vi inte åkt något. Det har bara inte blivit av. Dumma mig. I fjol höst kändes han lite ostadig, lite som han var i en känslig fas så då blev det inte heller.


DESSA FANTASTISKA HÄSTAR.

Den glade optimisten (jag) hämtar dock hästen och stoppar i honom. Det gick busbra. Han gjorde en liten protest efter ca 100 meter och sen stod han som ett ljus både ner till Skåne och hem. Han gick lätt ombord i Skåne också. Egentligen är det ofattbart, otroligt. Jag och Emelie pratade om det i bilen. En häst som inte åkt transport på typ två år och som dessutom går på lösdrift och alltid är "fri" om inte matte är med honom. Sällan uppbunden. Att en sådan häst bara accepterar att kliva in i ett litet fack i en liten låda som gungar och hoppar. Att sitta fast där i timmar, medans det kränger och svänger och lastbilar dånar förbi......Han inte bara stod ut utan verkade helt ok med det. Konstigt men ok. Helt otroligt. Eller så fyndigt och klokt som Emelie formulerade det; Tänk vad djuren gör för oss. Vi måste sluta ta det för givet och börja uppskatta det mer. (Ungefärligt. Hon sa det så skitbra och så glömde vi ordalydelsen....)



Helt superbra!!! Kamera i transporten borde naturligtvis vara en obligatorisk detalj. Här har man koll om någon inte mår bra eller det har hänt något annat... SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ bra. (Nu sitter min på ena sidan (lille-ponnysidan för att minska risken för att den ska bli uppäten :-) )


HALLANDSÅSEN

Det rullade ner mot Skåne. I stort sett E6:an hela vägen så det gick snabbt, lätt och bekvämt..... tills Hallandsåsen! Backen är ju så lång, seg och brant. Mitt i backen tackade bilen för sig.....och det var med nöd och näppe vi tog oss upp. Plattan i botten på tvåan, 30 km i timmen, lågt varv, varningsblinkers, svordomar och "kom igen", "Det måste gå", Fan" och "Aaargh!". Det hade inte varit trevligt att få stopp mitt i backen. Helt omöjligt att komma åt sidan, trefilig väg upp med långtradare tuggande i vår fil. Vi nådde dock krönet och kunde svänga av mot mack och rastplats där. Bilen verkade repa på sig och efter lite konsultande med Emelies Christian, så växte en teori fram. Bromsarna låg säkert på kärran. I denna enorma backe blev det ännu tyngre och bilens antispinn gick in. Ett fel, men vi skulle kanske kunna ta oss vidare.

Bilen fick vila, Emelie kissa och jag ringa till Ann-Britt Bolinder och berätta att vi stod på åsen och ev skulle bli sena.


Vila av ekipage på Hallandsåsen...


VILSE I PANNKAKAN

Vi kommer ner mot Bjuv och mot Åstorp. Nu är det nog snart sa jag. Vi får hålla ögonen på husen och leta hästtransporter. Inget napp. Vi hamnade i en rondell i Åstorp. Bäst att ringa. Vi tog ett varv till och ett till. Fick svar; Pprata med mannen han hittar bättre..." Några varv till. När mannen fick telefonen blev min respons: -Hej vi hittar inte. Vi är vilse i pannkakan!!!! Uuuups var fick jag det ifrån?  Bara så till en vilt främmande man. Han var dock duktig att förklara så vi hamnade rätt. (Kom sen på att hela Skåne är ju platt, med små hus plus att rondellen såg ut som tallriken i Vilse i pannkakan.  :-) Jag väntade på att Storpotäten skulle komma pött, pött, PÖTT. Skrämmande! )


Vi var väldans nära och det var inte utan att vi med en lättnadens suck parkerade ekipaget på Gustavsborgs gård. Nu var vi här i alla fall! Jag tänkte ta ut Cazal ganska snart och stoppa honom i en box. Emelie den kloka undrade om vi inte borde gå och orientera oss lite. Det gjorde vi. Vi träffade Sara och Mats och när vi stod där uppe; Hämta hästen. Det är din tur. Vi måste få lite ruljans. Oj oj. Ner hämat häst och pass. Det blev så bråttom. Jag skulle ha bytt brallor eftersom de är lite för stora och kanar ner, men hann inte. Glömde bort det, men när man sen hade en studsande häst bredvid märkte man det. Det gick inte att ha koll på dem så de fick hänga "i knävecken". Typiskt mig!!! Noll koll.


Avlastningen gick i alla fall fint, men han var gôtt förvånad när han kom ut. Var är jag? En häst där! En hingst!!!! Ett sto!!! Gnägg, gnägg, snurr, snurr..... Jag satte en kedja på honom i reserv och hade dubbla grimskaft. Jag tyckte att han skötte sig helt ok. Han hade dock ett ofog för sig och det var att gnugga och putta huvudet mot mig. Säkert någon stressak eftersom han ALDRIG gör det hemma. Lite pinsamt var det att stå där med en häst som stångar runt en och att tillsynes inget göra. Att säga; "såhär gör han aldrig annars", skulle göra saken änn värre. Det är ju ingen som tror på det. Det skulle bara framstå som pinsamma bortförklaringar.


Man kanske skulle tycka att jag skulle "hötta" till honom. Det gjorde jag inte av två anledningar; jag kan inte straffa honom för att jag har tränat för lite plus att han kan bli ännu mer stressad av det om han tar det fel. Lite aajjajj blev det dock när han blev fördjälvig men mest för att freda mig lite. Nå, så illa var det inte, men tillräckligt för att man skulle bli lite besvärad gentemot andra. Jag tycker det är pinsamt när hästar lever rövare, medans man kan se andra som tycker att det är fräckt. Så olika det kan vara..... Nu är jag dock så inspirerad så jag redan under veckan ska åka till Ängens gård (Trollhättans fältrittklubb) och kolla läget.


HAN ÄR FÖR TJOCK OCH SER UT SOM ETT UTEGÅNGSFÅR..... 

var den hårda kommentaren från Sara. Först blev jag förvånad.- Men han är väl inte tjock, tyckte jag väl lite förorättad.  Lite välmatad kanske....men TJOCK. 70 kg ned späddes det på. Hmf! Sen insåg jag förståss...Sara har rätt. Hon är ju proffs på rasen och på att visa. Jag är hemmablind!


Salle blir väl som han umgås. Jag och Salle får väl skriva in oss på viktväktarna. I övrigt var han fin. Sen ådrog sig Salles hamsterficka  (Lokebett som inte gått tillbaka än) på halsen en del uppmärksamhet. Den förstärkte halsens grovhet och med ett huvud rakt upp när han blev uppspelt verkar han ännu mer kompakt. Rådet blev att få honom att visa sin hals, som eg är lång, med att han sträcker den framåt,  lite nedåt.

Han ska m.a.o inte visas på våren utan på sensommar när han är korthårig och fin och när han sprungit av sig lite i sommarhagen.


Ja, ja viktigast är att Cazal blev godkänd så får vi jobba på detaljerna sen.

Här är några bilder som Emelie tog.


Det blev lite lugnare när han kom in i stallet.


Här mäts det.... Det var inga som helst problem för Salle. Jag tror det svåraste var alla hästar som han ville interagera med.


Allt är klart. Jag och mysiga Malin Kihl är på väg.


Här skötte han sig väldans bra. Ston på ena sidan och hingst på andra.


Tillbaka på parkeringen



När allt var klart stoppade vi in Cazal i transporten och gick och tog en fika. Han gick på jätte bra igen. Otroligt. Jag hade lite ont i hjärtat. 30 min stress och in i transporten igen. Hmmm inte så bra va!?!!? Nä, nu blir det hem och träna av.


Man kunde köpa värsta goda sockerkakan, mackor och kaffe.  Det var 10 grader varmt och vi kunde sitta ute. Kan ni tänka vilken känsla!?!!! Allt var klart. Hästen var ombord igen. Godkänd var han. Härligt!


Hemresan gick bättre. Inget totalhaveri. Däremot hade vi varma bromsar som vi fick stanna och låta svalna emellanåt.


EN DÅRES FÖRSVARSTAL?

Funderade lite... Jag var gôtt inspirerad att fixa lite extra. Kanske skulle man ändå dela hästarna. Det var ju synd detta med "hamsterpåsen". Det är ju lite lurigt med att pojkarna går ihop. Det kan blir skavanker här och där när de springer och leker. Vore lättare att hålla honom ren om han var täckad mer och gick i en annan typ av hage. Kanske skulle man fixa ett stall för att hålla ordning på pälsen.... Fri tillgång på hösilag kanske är dumt. Borde portionera lite mer. När han åker transport borde jag ha svanskydd så den inte blir bajsig. Kanske ett litet täcke också...och benskydd....


Nämen va fan håller jag på med!?!?! Jag kom på mig själv. Jag var på väg ned i träsket (som jag ser det)! Jag höll på att sugas i väg i tanken till "Strömsholmshästhållning".....

Varför har jag häst och hur är mina ideal? Jag har häst för att jag gillar djuret. Det är min vän, min vapendragare. Jag har dem främst för min egen skull och inte för någon annans.  Mitt ideal är att de ska vara ute mycket som möjligt. De ska ha polare att leka med. Den sociala närheten anser jag vara viktigt. Kuperat och buskiga hagar. Fri tillgång på hösilag! Vill jag ha en vit fin häst med lång vit man och utan skavanker, för att visa andra, så får jag köpa en Barbiehäst. Mina får vara håriga, skitiga, ärrade och mulliga för det är så jag vill ha dem (och jag tror de tycker det är helt ok också.). Däremot ska jag kanske passa energivärdet i hösilaget, för de får ju inte bli tjocka så det blir hälsovådligt.

Vad gäller utställning så får jag väl försöka den tid som han är minst ful på året och hoppas på gudskelov...annars är det väl skit samma :-). Jag har ändå den bästa och finaste hästen i världen och han är min vän!


Emelie kollar läget....


Min älsklingskille och jag på fast mark igen.

Av Ann-Louise Ryrvik - 13 mars 2009 22:11


Inte för att jag är skrockfull, men denna fredag (och lördag) var det en del strul. Eftersom jag och Cazal skulle till Skåne på lördag, så hade jag haft fullt upp i veckan att fixa med transporten. Den behövde fixas med efter vintern. In och justerat bromsar, besiktat, satt på dubbdäck... Nu var det dags att få en trailerCAM installerad. Detta för att kunna spana på Cazal och Milou under resan. Det skulle kännas så tryggt att snabbt kunna kika för att se att allt är ok i transporten.


Halv tolv skulle den vara klar. Tur var väl det eftersom det hade varit en bult som strulat vid torsdagens däckbyte och att det skulle fixas denna dag. Klart att det strulade! Först var det svårt att få till elförsörjningen till övervakningskameran. Det lyckades så småning om, men då hade det blivit något strul med taklampan, så säkringar gick. Tiden gick och efter mycket meklande så fick det vara nog. Mannen som installerade kameran fick lappa ihop så det skulle överleva helgen bara, och transporten blev utan taklampa! Å andra sidan är det inte så mörkt nu, hästar ser bättre än vi i mörker, samt att kameran är mörkerseende gjorde så att vi strundade i taklampan för stunden och tar tag i den till veckan.


Så till däckverkstan och lämnade in för reparation.Eftersom min tidsplan var helt spräckt lovade min "gubbe"  att hämta den och även åka och hämta ny halm + hösilage. Han är för go. Jag kunde åka hem, kavla upp ärmarna och ta tag i fixandet av Cazal. Jag är ju ingen groomer. Tycker att det är träligt att hålla på och borsta och piffa. Tråkigt och tröstlöst.... Ett sisyfosjobb...

Vad gör man då? Tar med sig en flaska whisky och sätter radion på hög volym med Rix FM och sedan skrida till verket :-).


Salle tyckte att det var helt ok, och stod tålmodigt och väntade medans jag efter bästa förmåga försökte göra honom, jag vill inte säga ren, utan snarare mindre skitig. Jag brukar tänka på Christina Drangels uttryck "hästar VILL vara skitiga!". Helt enig :-)


Nu var det kallt så bad var uteslutet. Jag spolade svansen med vattenslang, men resten fick man använda svamp på... Gnugga, gnugga, blöta, skölja, borsta, peta.... Gaaaaad. It´s so not me. Å andra sidan gjorde whiskyn, musiken och undebare Cazal att det blev roligare och roligare ju längre timmen led.


Så vände dagen till något riktigt positivt. Emelie kom med gott humör för att hålla mig sällskap. Det gjorde hon så bra så hon fick sova över och följa med till Skåne på lördagen. Ha ha.


 

Salle i ovanlig mundering


Hmmmm kanske man skulle smaka... Cazal har fått låna ett kort täcke i liten storlek av Milou, som är praktiskt när man ska komma åt, men ändå hålla varmt.


Tålmodige Cazal. (Ser ni Inka förresten? Inte helt lätt att se... )


Söting. Mammas lilla älskling.


Ett försök att få manen i ett renare skick...


Så fort jag är på trappen och hämtar något kliver Salle upp på trappen och sticker in huvudet. Här passar han på att kolla läget...


....fast det är snask han är ute efter. Kolla tiggmulen :-)



Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21 22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!

Följ bloggen

Följ Häst och hund med Blogkeen
Följ Häst och hund med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se