Här kommer ett litet inlägg av det mer personliga slaget. Ni får stå ut eller skrolla vidare....

I fredags morse drog jag förväntansfullt iväg till Stockholm. Det skulle bli värsta roliga helgen. Tre dagars Piet Bakker med Ohr som arrangör som vanligt och ett härligt bröllop...... Jag kom iväg lite senare än jag tänkt eftersom jag lämnade Johan på skolan innan plus att jag skulle ta sista diskussionen med paddockbyggarna m.m. Det var ju lugnt om jag kom kring lunchtid eftersom jag skulle vara där i tre dagar.....

Jag kom fram efter lunch och möts av en fantastisk Piet Bakker och ett undebart ekipage. Blev nästan tårögd när jag såg hans förhållningssätt till hästarna och ägarna. När man kände den avslappnade och vänliga andan. Så inspirerande, så positiv, så full av energi och så full av genuin kärlek till hästen som väsen. Vilken fantastisk man!

Engagerande och inspirerande.

Piet tog också tyglarna ibland. 

Harmoni.... 

Efter dagens slut begav jag mig till hotellet mycket nöjd och förväntansfull inför två dagar till med Piet Bakker och långa tyglar. Väl på hotellet väntade jag en stund på att "gubben" skulle anlända. Jag kikade runt i rummets informationsbroschyr och hittade värsta menyn.... Botaniserade där bland div. fantastiska rätter och fastnade mest för löjrom från Kalix till förrätt, smörstekt piggvar med skummad skaldjurssås serverad med morotsterrine och ramslöksmajonäs till varmrätt och en vaniljparfait med jordgubbar och karamellsmulor till efterrätt. Vi skulle passa på att käka lite gott och ta ett glas vin nu när vi var helt själva!

 När gubben kom var jag så hungrig att vi inte tänkte, utan skuttade ner i restaurangen. När menyn kom fram insåg jag att det naturligtvis var fel. Här var bara pubrätter(Dessutom var menyn felstavad på flera ställen.).. Ni vet någon typ av hamrad, friterad köttbit och med bearnaisesås och pommes. Strunt samma. Bukfylla. Vi var jättehungriga och hur fel kan det bli mer än tråkigt....Inte ens värsta korvmojen kan missa. Det blev fruktansvärt. Min köttbit var grillad i fänkål och hade fänkålssås.... Otippat och otrevligt och snudd på oätligt.  Samma med gubbens lövbiff. Ölen var dock go. Efter att ha ätit med visst våld, tog vi oss en promenad och hittade stället dit den härliga menyn kom ifrån. Värdshuset Lasse Majas! Attans vad irriterande. Nu var man mätt på otäck mat och så fanns värsta chansen att äta något riktigt gott.... Dessutom var inte prisskillnaden så stor trots kvalitetskillnaden....

På lördag började vi fundera över logestiken. Hur skulle det gå att fixa så jag var på Johannesberg, Peter på Hötorget och att vi på em skulle befinna oss på Lidingö med en bil. Till krångleriet tillkom också Stockholms maraton som stängde av stan hela dan... Det skulle bli en besvärlig sak att ta sig ut. Det slutade med att vi fick rodda om allt. Vi bytte hotell så vi bodde på samma ställe som alla andra ute på Lidingö och åkte ut dit tidigt på förmiddagen innan allt stängdes av. Nu var det till att piffa och puffa, drick öl, och förbereda sig. Dagen till ära hade jag klänning. Det var decennier sedan sist, men vad gör man inte. För att inte bli för "stiff" hade jag hittat såna remrskor med helkorkklack och en virkad sjal på Esprit.

Sen följde en fantastisk eftermiddag med buss till kyrkan, fint bröllop, båttur från den tillbaka till Brevik och sedan värsta middagen.  Allt var lovande frid och fröjd.

Här sägs det JA!

Stiligaste brudparet.

Påväg ombord på båten.

Grummeön typ....

Enda bilden "gubben" tog. Hmmmm... Fast bättre att han tog på mig än att han tog på någon annan ;-)

Kenneth alltmer lik Aschberg eller Il Duce....

Vad tror ni hände sen då? Bröllopsfesten började bra, med god stämning och trevligt sällskap. Jag satt och pratade med min bordskavaljer litegrann vilket innebar att jag vred på nacken en del. Jag fick också vrida mig för att lyssna på några tal....Strax efter förrätten var jag färdig! Jag tål inte att vrida på nacken och vet det ju, men tycker att det inte skulle vara så märkvärdigt. Men jag blir heldålig. Jag blir illamående, som åksjuk...och ledsen försåss. Fick byta plats och försökte hålla mig över varmrätten eftersom jag var hungrig som en varg (eftersom det inte blivit av att äta sedan frukost, bara en del champagne och tre snittar). Det var ändå kört. Klockan nio fick jag gå och lägga mig på mitt rum (tur att vi bytte hotell) och där låg jag sedan och kved och spydde. Gubben tittade till mig med jämna mellanrum med efterrätt och tårta, men jag kunde ju inte äta. Så höll jag på fram på söndagförmiddag, innan jag kunde samla ihop mig och ge mig av hemåt. Att ta sig ut till Johannesberg var kört. Jag mådde så illa även i bilen så det var guds försyn att jag tog mig hem.

Nu sitter jag här hemma, ledsen och snuvad på en intressan helg och en fantastisk bröllopsfest, med ond nacke och domnande armar och händer.

I morgon ska jag till farbror doktorn och se vad vi kan hitta på.....

I dag skulle hantverkare ha varit här....men se, sin hantverkarvana trogen så blev det inget. I stället kommer de i morgon. Jag stannade hemma från söket enkomes för detta.

Trummelitrum....frustration. Vad göra? Det fick bli ett lite längre spår. Det var faktiskt riktigt roligt. Jag är eg. ingen spårmänniska utan föredrar söket, men nu var det lite roligt att lägga spår ändå.

Jag lade lite finurligt... Kala hällar, gick längs stigar och hoppade av åt sidan, kluriga vinklar.... Tyckte jag ja, han spårade som om ingenting var något problem. Det märks inte att han gått väldigt få spår i sitt liv. Han bara rullar och löser det. Jag hade lagt fyra pinnar och han hämtade alla och lämnade av. Nöjd och glad är både han och jag.

Här kommer några bilder....

 

Det går allt bra att ta kort själv när man spårar också.....

Puppis var jätteduktig.

Nöjd och glad vovve med sin boll....

Guuud va vackert det är i skogen nu. Det är nu det är bästa tiden på året!

I dag var det klämdag, Johan var ledig från skolan, och vi tog en slappmorgon. Vi kikade på 'Chihuahuan från Beverly Hills'. Johan har den på blue ray men jag har inte sett den förut. Ganska kul och mycket beklämmande..... Även om det är på film så ligger det nog en del i detta att bli omkringburen i en märkesväska, i hela dräkter och med diamanter runt halsen. Suck!

Sen fick Johan åka till en kompis medans jag gav mig iväg för att sätta upp de sista appellspårs-markörerna. Det gick till en början bra men sen kom förståss värsta ösregnet och det fick bli en ofrivillig paus under kombiluckan med en kopp kaffe och lite telefonprat. Ganska snart klarnade det dock upp och jag fick ge mig på´t igen.

Frampå kom Lin och vi gick igenom spåren. Lin ska köra ut och dirigera de tävlande på söndag. Efter genomgång och lite planering av upplägg, åkte vi upp till klubben, träffade klubbkompisar och passade på att göra ett upplet. Både Puppis och Ia gick fint. Poletten har verkligen trillat ned på Puppis med tanke på hur trögt det har gått innan. Nu är han betydligt mer målmedveten och har ett högt tempo.

Ingen kamera var med denna gång, men jag skickar med ett par bilder från förra veckans upplet med Lin och Ia. 

Lin och Ia är koncentrerade utåt.

Ett redigt tempo in....

En inzoomning av bilden ovanför... Kolla va´hon flyger!

Mammas fölis har blivit en stor kille.... 

Tog en vända och tittade över staketen. Passade på att ta några bilder  i skymningen....

Puppis och Diva under ett av vildäppleträden i hagen.

Diva passade på att testa bäcken i ravinen... (Fick ta en där hon står stilla, alla hon rörde sig på blev jättesuddiga.)

Så, då var man hemma från sökträningen. Vi var på Herrestadsfjället och tränade. Puppis skötte sig eminent. Tre figgar, tomslag och så en figge till.

Väl hemkommen fick Diva (det får nog förbli Diva tror jag) prova på lite klickerträning. Jag testade lite vid ett tillfälle förra veckan, men det tog inte fart. Idag började jag med fingertarget och kastade snasket så hon fick upp på benen. Hon sätter sig gärna och väntar fint på godis. De sista repetitionerna hoppade hon över sättandet, vilket var bra. Sedan tog vi ett pass stå, och sittet suddades ut allt mer.

Avslutningsvis fick det bli lite ligg. En i mun och en bre´ve. Funkade bra. Hon var faktiskt riktigt alert och förstod snabbt vad som gav utdelning. Kul!

Jag fick ett mail av gubben som hade något litet tänkvärt i sig;

------------------------------------------------------------

När det känns för j-ligt, tänk så här.....

Jag är tacksam..

.... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

.....för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

.... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

.....för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

.... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

...för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

.... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

.... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

.... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig

.... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

.... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

 

Diva har mycket löst skinn vilket kan vara bra ;-)...

  

Är detta att munhuggas ;-9?

Kind emot kind....

I går begav jag och Puppis oss till Eskilstuna där Midälvalands J-kull skulle mentalbeskrivas. Oh, vilket härligt gäng det var där och vilken trevlig stämning OCH vilka hundar!!!! Härliga, orädda hundar med mycket go och det var inte bara jag som blev runtsläpad av en ivrig vovve mellan stationerna :-).

Det började med KONTAKT hälsning, samarbete och hantering. Det gick fint förutom att jag skulle dunka kamptrasan i marken ett par gånger. Jag håller Puppis i vänsterhanden och  dunkar trasan och vad tror ni händer?? Puppis kastar sig förståss fram och slår huvudet i min haka. En riktig käftsmäll blev det. Käken är fortfarande öm och det krasade lite där bak. Läppen är lite svullen, men det blödde mest inne i munnen.

The show must go on och det gjorde den. Puppis trodde nog att han kommit till himmelriket. Kastade kamptrasor och kamp vid kontakten och sedan lilla jakten. Där sprang han på bra och gjorde precis som de andra Midälvalandarna bromsgropar borta vid trasan och drog den sedan in.

När detta var gjort var det dags för aktiviteten och som förväntat var Puppis på. Tyvärr är det väl så att skogen betyder aktivitet. Det är sällan (aldrig) som jag går och ställer mig i skogen bara för att. Hade jag satt mig så hade det varit en annan femma. Han provade att gå åt olika håll, gnällde lite, traskade runt, kollade på mig och tillslut gick han in och ställde sig fot. Vad är det hon vill att jag ska göra? Om jag bjuder en frivillig ingång, blir det någon träning då???

Avståndsleken gick förståss som en dans. Han stod stilla och kollade på figgen och när jag släppte var det raka vägen bort till legan och sedan lekte han, även med passiv figurant, tills jag ropade på honom när allt var klart. Kanske hade jag förväntat mig uppfodrandeskall också, men de var det ju skönt att vi slapp. Ett undslapp honom dock. Han tryckte upp transan mot den passive figuranten och provade också att släppa den framför. Hur får jag igång denne gubbe???

På dumpen stoppade han och jag och sedan blev han stående typ. Och? Nu såg jag inte så mycket av honom, men jag fick känsla av att det var bara... ska vi stå här. Jag fick gå halva sträckan. Då gick han fram typ ointresserad. Inget visade han heller på passagerna. Redan nu hade han dock fått nos på spökena och hela hans intresse låg ju borta hos dem. han vädrade hela tiden bortöver.

Samma på skrammlet. Det lät, vi stannade och han gick fram i förbigående till skrammlet men det var spökena som var det som han fokuserade på. 

Dags för spökena. Där ville han jättegärna fram och var mest konfunderad. Han gjorde några kraftiga försök att ta sig frammåt och snurrade sen runt några vändor i kopplet. Blev stående med lite pip och gnäll. Gick fram direkt sedan han blev släppt.

Han lekte som han gjorde i början av testaet och hade ingen reaktion på skott. (Det är ju det viktigaste.)

Om någon vill läsa MH protokollet så kommer det att finnas på www.ryrvik.se .

Det gör så ont! Så ont att jag mår illa. Det är så tomt! Jag saknar honom så!

Nu springer Kiro tillsammans med Essie och Queenie i hundarnas himmel. Nu orkar han kampa, leka och skutta känguruhopp sådär som han kunde i sin ungdom.

Nu har han frid.

Puppis, Kiva/Diva och Kiro

Jag har inte klippt gräsmattan än. Det känns lite tråkigt eftersom jag har hungriga hästar som kommer åt i alla skrymslen. I dag tänkte jag skitsamma. Jag släpper Junge och Milou där en stund idag. Det var uppskattat. Några bilder kommer här. (Fler kommer sen!)

Milou ville in i köket och ställde sig mitt i rabatten som jag håller på att fixa med. Lyckades trycka ner en av rosorna till Kina.... Fast man får väl skylla sig själv.

Lite spring i benen

 

Lille Stjärnsunds Milou med Junge efter....

Vilken tur att vi har byggt ut köket. Det blir trångt ändå med tre vuxna schäfrar. Ibland är det helt crazy när det är hundar "överallt" och så kommer någon av katterna och spankulerar igenom benmängden. Hundarna går mycket bra ihop. Nu är det total frid och fröjd. Kiro har levt upp och är lite chevaleresk. Han stilar lite och är pigg och glad som en lärka trots sin skrala kropp. Hoppar upp i sängen (!!!!) och ligger där och vräker sig. Inka och Diva/Kiva funkar också, men Inka håller en låg profil. Hon som alltid är så gapig, vaktig och ettrig. Nu har hon fått sin uberkvinna i Diva/Kiva. Diva gör ingenting utan är bara som en stor trygg, och nyfiken, matrona.

Jag började lite smått introducera Diva/Kiva med klickern igår. Jag hade fått tillstånd av Johan att starta upp henne lite. För att inte få henne att bli passiv och sittande, började jag med (rudiment till) ställande. Godis bakom och klick för rörelse emot, o.s.v. Det ska nog bli bra. Jag tror hon är väldans kvick och smart, så det ska bli riktigt roligt.

Go och glá ha de bra!