I går begav jag och Puppis oss till Eskilstuna där Midälvalands J-kull skulle mentalbeskrivas. Oh, vilket härligt gäng det var där och vilken trevlig stämning OCH vilka hundar!!!! Härliga, orädda hundar med mycket go och det var inte bara jag som blev runtsläpad av en ivrig vovve mellan stationerna :-).

Det började med KONTAKT hälsning, samarbete och hantering. Det gick fint förutom att jag skulle dunka kamptrasan i marken ett par gånger. Jag håller Puppis i vänsterhanden och  dunkar trasan och vad tror ni händer?? Puppis kastar sig förståss fram och slår huvudet i min haka. En riktig käftsmäll blev det. Käken är fortfarande öm och det krasade lite där bak. Läppen är lite svullen, men det blödde mest inne i munnen.

The show must go on och det gjorde den. Puppis trodde nog att han kommit till himmelriket. Kastade kamptrasor och kamp vid kontakten och sedan lilla jakten. Där sprang han på bra och gjorde precis som de andra Midälvalandarna bromsgropar borta vid trasan och drog den sedan in.

När detta var gjort var det dags för aktiviteten och som förväntat var Puppis på. Tyvärr är det väl så att skogen betyder aktivitet. Det är sällan (aldrig) som jag går och ställer mig i skogen bara för att. Hade jag satt mig så hade det varit en annan femma. Han provade att gå åt olika håll, gnällde lite, traskade runt, kollade på mig och tillslut gick han in och ställde sig fot. Vad är det hon vill att jag ska göra? Om jag bjuder en frivillig ingång, blir det någon träning då???

Avståndsleken gick förståss som en dans. Han stod stilla och kollade på figgen och när jag släppte var det raka vägen bort till legan och sedan lekte han, även med passiv figurant, tills jag ropade på honom när allt var klart. Kanske hade jag förväntat mig uppfodrandeskall också, men de var det ju skönt att vi slapp. Ett undslapp honom dock. Han tryckte upp transan mot den passive figuranten och provade också att släppa den framför. Hur får jag igång denne gubbe???

På dumpen stoppade han och jag och sedan blev han stående typ. Och? Nu såg jag inte så mycket av honom, men jag fick känsla av att det var bara... ska vi stå här. Jag fick gå halva sträckan. Då gick han fram typ ointresserad. Inget visade han heller på passagerna. Redan nu hade han dock fått nos på spökena och hela hans intresse låg ju borta hos dem. han vädrade hela tiden bortöver.

Samma på skrammlet. Det lät, vi stannade och han gick fram i förbigående till skrammlet men det var spökena som var det som han fokuserade på. 

Dags för spökena. Där ville han jättegärna fram och var mest konfunderad. Han gjorde några kraftiga försök att ta sig frammåt och snurrade sen runt några vändor i kopplet. Blev stående med lite pip och gnäll. Gick fram direkt sedan han blev släppt.

Han lekte som han gjorde i början av testaet och hade ingen reaktion på skott. (Det är ju det viktigaste.)

Om någon vill läsa MH protokollet så kommer det att finnas på www.ryrvik.se .