Maria&Hera

15 juni 2009 15:14

Nu har jag hunnit kolla runt lite i din blogg och såg att ni inte har Kiro kvar längre:(Måste kännas tungt att inte ha kvar en kompis som man har haft äran att få leva med så länge.
Jag såg också att Johan har fått sin egna vovve att träna och mysa med, mysigt och hoppas att det går bra.
Jag förstår dina frustrationer, att inte veta exakt vilken väg du vill ta i din hästträning men jag tror att om du lyssnar till ditt hjärta(lätt klyschigt;)) så hittar du såsmåningom rätt inom hästeriet också.
Lycka till!

Caroline cc

15 juni 2009 19:30

Haha, vi har två(!)sådan förettningar mitt uti ingenstans men i närheten av ett köpcentrum, vid Svinesund...Hönan Agda & Kattan =)

Ann-Louise

15 juni 2009 19:48

Maria; Jo, det har varit tufft, men sånt är livets gång....
Jodå tror jag redan är beredd att börja jobba mot målet....

Caroline cc; Hur fasen får de kunder!???! ÅKER folk dit från mils håll? Antagligen annars hade de väl inte funnits.... och att det finns kundunderlag. I stora städer kan man väl annars förstå...