Så då var man hemkommen efter tre dagar i Timmele med Christina och ett gäng glada damer plus en herre. Det har varit riktigt trevliga dagar och det kommer både lite bilder och lite tankar från dagarna i morgon. Nu ska jag mysa lite med min försummade familj......

Är vi i fjällen.....

eller är stockholmare bara väldigt frusna? :-D

Några bilder på värdparet och deras fina hästar..... 

Kolla in sötnosen....

Vacker ros. Massor av blommor i en härlig gul färg. Mmmm

Härromdagen när "Gubben" tog bilder på mig och Cazal lekte, tog han även några på mig och Loke. Här kommer de..... Både sans och balans och totalt raggarspring.....

Påklädning av ett stycke köttbulle....

Han är värsta godingen.

Lokemannen

Kloke

Ibland tappar vi böjning och ställning...

Här bjuds Loke in...

Snaskstopp

Tjolahopp!

Hej å hå!

Va!?

...är alltid en källa till fundering och en källa till konflikt.

Just nu när jag är ny i detta med akademisk/klassisk dressyr så är det mycket funderande. Det skiljer sig en hel del mellan olika läror och mellan olika tränare. Och tur är väl det. Det vore ju hemskt om alla tyckte och gjorde likadant. Att tränarna också utvecklas och förändras över tiden är också naturligt.  Däremot är det svårt att, som ny, välja och se vad som kvalité och vad som inte är det. Vad som dessutom passar mej och mina hästar.... Vilka fördelar och vilka nackdelar som kommer med olika upplägg. För garanterat finns det  för och nackdelar med allt.

Vad ska jag göra? Hur ska jag lägga upp träningen och vad får det för konsekvenser i längden? Svårt att avgöra när man inte har hela bilden klar för sig. Så man trevar sig fram. Det hade varit skönt med en utstakad väg att följa, med en person, en guru, att hålla sig till som kunde leda en den smala vägen mot himlen.  Det är ganska frustrerande att inte ha en ”sanning” att följa rakt av.

Även om man kanske inte kan hitta en sanning, hade det varit skönt med någon som vägledde en förbi de värsta fallgroparna... Hur väljer man och hittar sina rådgivare och sina mentorer? Är det de fräckaste hemsidorna som avgör? Är det de finaste bilderna? Är det de som framhäver sig mest? Är det den som yttrar sig mest självklart eller är det den lågmälde, osäkre som kanske vet att det finns många vägar? Även om man går till de största, internationella tränarna så behöver inte heller det vara de bästa. Kanske bara bäst i att marknadsföra sig själva?

Det samma gäller säkert om man är ny inom hunderiet. Då har man kanske också svårt att greppa bilden. Svårt att välja vem man ska hitta ”sanningen” hos. Svårt att sålla och att värja sig från fräcka idéer som framlagts som sanningar och som inte provats tillräckligt, vilket sen kanske visar sig ge oönskade konsekvenser i längden o.s.v  Man ser inte helheten.

Inom hunderiet har jag varit med så länge, så där kan jag välja och sålla både bland tränare och idéer.  Där kan jag välja tankar och stöpa om dem till någonting som passar mig i just den stunden jag befinner mig i. Jag kan lyssna till tränare som tänker helt annorlunda i det mesta, men ändå hitta idéer som jag har nytta av. Jag har en trygghet. (Där har ju jag dessutom min favorit-tränare som inte ens har en hemsida och inte heller några stora ord om sig själv ;-) . )

Det roliga är när man varit med ett tag och upptäcker att gamla tankar och metoder, periodvis raljeras över och fnyses åt, dyker upp igen på hemsidor och bloggar hos samma som fnös. De framställs nu som deras tankar och idéer och världen bugar. Ironi :-D.

Samma gäller väl på häst. Det är de gamla tänkarna som återuppstår.  Xenophon 400 fKr, Pluvinel, Guérinière o.s.v  Inget är nytt under solen!

"HADE DET VARIT FÖR 50 ÅR SEDAN HADE JAG SAGT; GÖR SÅHÄR! NU SÄGER JAG; DET FINNS MÅNGA SÄTT......."

Kloka ord sagda av Sven Järverud en gång när jag ville ha ett svar;-).

Härliga årstid! Här kommer några bilder från dagens bravader. Håll till godo.

Puppis på sommaräng...

Vad är det som låter där borta i gräset?

Sommar-Milou

Milou rumpa

Två sommarpojkar

Sommar Puppis

Bland blommorna

I gräset

Livet är härligt!