Direktlänk till inlägg 27 juli 2009

och sen då.....

Av Ann-Louise Ryrvik - 27 juli 2009 23:23


Jag har redan berättat att jag varit på grand tour för att söka "sanningen". Någon sanning hittade jag inte man kanske lite fler frågor.....


En fråga som dök upp var; Och sen då?

Hästen är inte till för dressyren, utan dressyren är till för hästen! Frågar man kloka människor varför man ska rida dressyr blir svaret oftast det; för att göra dem musklade så att de kan bära upp en ryttare så att vi kan rida på dem utan att åsamka skada. Så långt så gott.... Det låter rimligt och vettigt....


Man hör denna, naturligtvis självklara, vettiga, förklaringen av duktiga proffessionella människor och börjar sen fundera.....

De rider fortfarande dressyr..... och bara dressyr....

Få rider ut speciellt mycket, få använder hästen i arbete på gård, få använder den som transportmedel från punkt A till punkt B.....

Då kommer frågan; OCH SEN DÅ? När hästen är musklad, smidig och stark.... Vad rider man då?????

Hmmm... förstår ni hur jag tänker?


Då rider man ju egentligen inte för att stärka hästen så att man kan rida på den utan snarare blir målet/anledningen till sin träning just att muskla och stärka en häst...... punkt. Inget fel med det.


Ja, jag är en omständig människa som måste fundera på konstiga saker.... Just nu grunnar jag över varför jag har häst, varför jag tilltalas av klassisk dressyr och vart jag ska rida sen - sen när den är musklad och stark....


Är det någon annan därute som är tillräckligt konstig för att ha någon komentar???? Varför rider du dressyr? Hur är dina tankar kring dressyr? Varför har du häst?

 
 
AK

AK

28 juli 2009 01:41

Jag har också tänkt en del på det här. När jag red tidigare var jag en dressyrnörd, ingen som tävlade men som älskade att få hästen att röra sig behagligt under mig. Men sen då? Nu tänker jag att jag främst vill ha en häst som håller för mig, som orkar bära min tyngd, som jag iofs vill ska bli betydligt mindre... Jag vill rida på ett sätt att hästen tycker att det är behagligt att ha mig på ryggen. Sen vill jag vara i skogen med hästen, rida fort och rida sakta. Finns det inte också en tjusning i att se hur mycket man klarar att få hästen att göra i rörelseväg? Samarbete? Precis som med hundträningen? Intressanta funderingar du har. Och viktiga. Keep going!

http://bacillen.wordpress.com

 
ylle

ylle

28 juli 2009 06:37

Ja, ibland kan man verkligen undra... Just nu rider jag ju inte alls, men jag HAR ridit i större delen av mitt liv. Jag red alltid en gnutta dresssyr MELLAN uteritterna eller körningen eller timmerdragandet... just för att, som Du skriver, gymnastisera hästen och göra den både mer musklad och mer lyhörd för hjälperna.

När den sedan BLIR fint musklad och rund och blank så blir den så välmående och jag mår oerhört bra bara av att titta på den.. och vet jag att min häst är i gott trim så kan jag också göra mer och roligare saker tillsammans med den! ÄVEN om jag mest vill rida ut, så kan jag ju lättare rida flera timmar på en vältränad häst! Och när jag körde min häst så var det nödvändigt att rida dressyr emellanåt, eftersom man vid körningen inte kommer åt att böja och fixa på samma sätt som när man har sin kroppsvikt och skänklarna...

I nuläget har jag mina hästar för att jag inte kan leva utan häst, men även hästar i miniformat ger mig den oerhörda lyckan så att det pirrar inombords när de svarar med gnäggningar på min hälsning, när de kommer springande och vill vara med mig (och bli ompysslade förstås) ... Att betrakta dem där de betar och leker ger mig så oerhört mycket energi och sammet i själen, och att ge dem ett så naturligt och välmående liv som möjligt blir mitt mål. Att sen åka på en eller annan utställning är ju våra små utflykter och delmål, en anledning att träna litet extra (och även att få respons från andra på att de är fina!!!) Har provat att leva utan häst (94-98) DET var inte roligt!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ann-Louise

28 juli 2009 07:02

Tack kära ni! Detta spann på funderingarna mer.... :-)

 
Ingen bild

Ann-Louise

28 juli 2009 07:35

AK; Absolut. Precis som med hundträningen. Hur "nyttig" är den. Vi tycker att det är roligt (förhoppningsvis) och hunden tycker det är roligt (förhoppningsvis)men praktiskt nyttig är den kanske inte. Vi tränar lydnad för lydnadens skull.... För att vi tycker att det är KUL att träna lydnad...
Du har nog rätt där. Samma blir det nog med hästarna.... Ska se om jag orkar. Känns lite onödigt ibland. Får nog bestämma mig om jag ska skriva något viktigt, lulla runt eller strunta i allt ihop. samma här "Vad ska det vara bra för?" Varför skriver man?


Ylle; Ja, eller hur?!!!?
Spelar ingen roll vad de har för storlek eller vad man gör tillsammans med dem
- du gillar hästar för att de är just hästar... Samma här! För mig räcker det att se dem så blir jag lycklig :-)

 
Ingen bild

Åsa

28 juli 2009 08:26

Hmmm...på tiden som jag höll igång min häst tränade vi dressyr för att kunna hoppa - som vi båda tyckte var vansinnigt roligt. När han inte häll för det försvann mycket av motivationen att rida, och nu är han lycklig i sin hage. Ibland kommer han och sticker huvudet i tränset och vi tar en tur, jag tror att han uppskattar att röra på sig ibland och att han gillar samarbetet precis som jag. Vi har kul ihop helt enkelt.
Hade du frågar mig för fem år sedan hade svaret varit ett annat, man ändras efterhand...

 
Ingen bild

Ann-Louise

28 juli 2009 14:28

Åsa; Visst är det så att man ändrar sin inställning och sina motivationer. Tur är väl det!!!!

 
Ingen bild

Fia

28 juli 2009 15:07

Men visst kan man fundera men jag kom fram till att: Man blir ju aldrig klar på dé vise heller... Pånera att du byggt upp en häst till att göra skolorna ovan mark... slutar du träna tappar den ju givetvis musklerna som gör att den kan göra det. Kunskapen finns kvar men det är inte jyst att be om en courbett i all enkelhet... typ en gång om året för att impa på nyårsaftonsgästerna..? Eller..?..!!..?

"Courbette : Hästen placeras i en pesad och sen ber man den att hoppa framåt. Hoppen ska vara korta och höga. Den kan också utföras ur en levad och kallas då för lanceade. Hästen gör då långa och flacka hopp. Lanceaden kräver mer samling och styrka från hästen och mer balans jämfört med courbetten. Både courbetten och lanceaden kräver extrem styrka, balans och koordination"

Nu MÅSTE jag påpeka att jag har ingalunda dessa bekymmer för vi har inte kommit speciellt långt. Det ena med det andra har gjort att mitt hästliv består av diverse omstarter... ctrl alt delete.. känns det igen?

 
Maria Y

Maria Y

28 juli 2009 23:40

Varför har jag häst? Ingen aning egentligen, mer än en primitiv, ursprunglig och oresonabel längtan sedan första gången jag hade närkontakt med en i 4-5-års
åldern. Att det sedan tog typ 35 år är ju sorgligt...
Dressyr tror jag nog att jag rider dagligen, fast vi inte kallar det så hos oss;-) Men vi vill ha välmusklade, vältränade, lyhörda hästar som håller länge...både mentalt och psykiskt.
Vad det ska bli sedan? Ja, en ännu större njutning att rida, både för mig och hästen, när allt känns lätt och enkelt! När vi förstår varandras signaler, hästen och jag.
Tävling är på ett sätt viktigt för mig, eftersom jag tycker om att visa upp vad jag åstadkommit och gärna vill "marknadsföra" det som jag tror är bra och djurvänliga metoder.
Men jag har egentligen lika stort personligt utbyte av lyckade träningspass hemma eller långa skogsturer där hästen och jag turas om att ta initiativ.
Har personligen svårt att tänka mig att "bara" ha häst utan att rida och träna den. Men så har jag ju valt en BC-typ av häst som verkar må som bäst av att ridas 2 gånger om dagen.

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 
Lotti

Lotti

29 juli 2009 22:06

Jag rider dressyr för att det är bra för min häst. För att få den stark och smidig OCH för att lära den att vara känslig och uppmärksam. För att utvecklas som ryttare. Men jag hoppar, rider ut, kör, leder ut hästen i skogen, och jobbar från marken av samma anledning. Och jag är av den fasta övertygelsen att varierat arbete är det mest effektiva sättet att få en stark, smidig och hållbar häst som orkar bära upp sin ryttare utan att ta skada.

Och så har jag häst för att det är så rogivande att höra dem frusta på morgonen. Och för att det är finast i världen att smeka en mjuk mule, och för att det är så härligt att susa fram i galopp, och för att det är så skönt att hålla på i stallet, och för att det är så meditativt att stå och borsta... ska jag fortsätta?

http://lottiestrin.blogspot.com

 
Ingen bild

Eiram

30 juli 2009 14:12

He he ska försöka inflika ett litet inlägg på detta ämne ;-)
Fia´s kommentar med ctrl alt delete va ju klockren och känns personligen igen...gör om, gör rätt frivilligt eller ofrivilligt- det är ändå attans nyttigt med att börja om från början ibland, putsa litte på grunden igen...
Men vad är det vi måste börja om med när vi får något som sätter "krokben"? Och är det egentligen så nedslående? (så länge det inte gäller djurets, någon annan eller eget dödsfall...) Man kan ju ändå bara göra det som man kan för stunden, oavsett på vilken nivå man gör det....så det viktigast torde ändå vara att se till så det ändå blir roligt och lärorikt för en själv och djuret.
Men nu skall man beakta att detta inlägg skrivs av en något flummig människa utan såväl tävlingsinstinkt och övriga mål i livet. Tycker jag har nått alla sk mål jag haft, och är mätt och nöjd med livet, sen finns det otroligt mycket att utforska vad livet mer har att erbjuda, men det är en annan femma.
Nåväl, personligen tycker jag om allt som har med hästarna att göra, tycker det är mysigt och mocka, mysa med dom, prata med dom (fast dom nog inte riktigt försår alla ord jag säger-men det gör å andra sidan inte gubben min heller...), träna dom på alla möjliga sätt mentalt och fysiskt.Och om jag ska vara ärlig, så är nog det enda jag tycker illa om, är när jag måste brodda......något så eländigt töligt!
Rida ut har alltid varit min stora passion i alla år-för jag har inte förstått mig på något annat. Nu tror jag dock mig förstå på ett ungefär vad man kan och bör hålla på med på inhängnat område, både av- och påsuttet. Och det är ju massa roliga saker och en ny värld har öppnats för mig. Jag mår bra av det, under förutsättning att hästarna mår bra av det och uppskattar mina sk övningar.
Och vad är rätt och fel när man tränar? Hur och varför till vilket ändamål?
Jag kan bara göra mitt bästa med de input jag hittils har fått ang djurs träning och almänna välbefinnande och vara lyhörd för mer...läsa mig till det-be folk som kan mer än mig, hjälpa mig med det jag inte kan se eller förstå själv, Jag mår däremot rava, om jag känner att hästen inte är riktigt positiv till min tänkta övning eller verkar stressad. Men då är det ens förbannade plikt att klura ut nåt annat, eller åtminstone va som felar...tyvärr är jag väl lite av den kalibern att jag mesar lite mycket ibland och kanske inte alltid är den trygge smarte kompanjon som hästen förtjänar. Men det är en av alla mina läxor i livet och jag älskar hästarna för dom lär mig om mig själv, både i kropp och själ. Dom är dom bästa livsguider jag hittils funnit i livet. Dom bara ÄR...precis som jag själv vill va....bara va..

 
Ingen bild

Ann-Louise

30 juli 2009 14:54

Mycke kloka ord. Ska kommentera dem sen, nu måste jag slita ut en kyckling ur ugnen och sätta mig till bords med familjen....

 
Ingen bild

Marie

31 juli 2009 12:20

Ja, vad tycker jag då!?
Som liten var det som alla andra, rida på ridskola, borsta, borsta och pyssla. Sen blev ju hjärtat stulet av en ponny. Hon har jag ju kvar och vi går in på vårt 24:e år ihop.
Men när vi fick gården och gubben fick intresset, insåg jag ju att jag måste ha en ny häst, om jag överhuvudtaget ska fortsätta den dagen hon går bort. Jag ramlade ju in i den akademiska ridkonstens värld av en händelse. Satt och red i skogen utan träns och sadel och undrade vad ska vi göra nu? Efter CD bevisat att hästen blir frisk och stark med hennes ridning, har det ju bara fortsatt. I början var det mest att det var spännande men framförallt gjorde vi någonting annat. Jag tränade ju inte så mycket emellan kurserna de första 5 åren. Nu förstår jag att jag kan leva med hästar, även den dagen min bästa vän dör. Jag måste, det vore inte rättvist annars, mot de andra 2 damerna som står här. Min önskan och min vision är inget annat än att få samma relation med dem som med den gamla. Samt att de också ska, med min hjälp och ridning bli 32 år de med!!

Svamligt och jag vet inte vad, men ,men..
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7 8 9 10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Juli 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards