En gammal klassiker som jag planterade fyra av i år. Inte så orginell, men det finns väl en anledning till dess populäritet...... Eftersom de skulle stå rakt utanför fönstret till matavdelningen i köket ville jag ha något tåligt, stadigväxande och troget blommande. Därför Peace.

Detta är den första blomman - gigantisk som den ska vara -  på en liten planta. 

Härliga väder. Det känns helt overkligt när man sitter i solen och tänker på att det kan vara knähögt med snö....  Måtte det aldrig bli vinter igen.

Efter en ganska slapp dag blir det lite mer fart på kvällskvisten. Det ska vattnas och visiteras hästar. Jag tittade på den blommiga gräsmattan för sjunde dagen i rad och funderade på att klippa...men nej. Det är för varmt och för torrt och vitklöver är också fint ;-).

Puppis fick ett litet pass lydnad istället. Det finns mycket att fila på men det finns god attityd också. Om jag nu börjar strukturera mina flummiga dagar så kanske det tar form lite mer. Råmaterialet är bra.

Eftersom Gubben var hemma fick det bli ett par bilder också.

Fritt följ

Stegförflyttningar

Appropå bilder.... Ni som har digitalkamera och minneskort, lider ni av samma problem som jag? Det spelar ingen roll hur många minneskort jag har så är de fulla, jag vet inte vilka jag har fört över och vissa bilder vill jag ha kvar på kortet för jag är rädd att datorn ska krascha. Att det ska vara så svårt att dra över dem på en skiva och att skriva ut bilder. Det gör jag aldrig nu mer.... Nu hade jag tio tomma platser för bilder att spela med....

Dags att fokusera. Jag är ju en flummig själ och det mesta går lite på tyck, känn och lust. Jag har ändå för avsikt att försöka komma till tävling med Puppis i höst, så det är dags att sätta fart.

Dock föreligger tre smärre hinder....

- min nacke. Den är si och så.Lösningen är att jag får passa på att göra något lite när den är aningen bättre eftersom den aldrig kommer att bli bra i jordelivet.

- 30 graders värme gör en slapp och slö. Lösning; kasta om dygnsrytmen. Får jag problem är det väl bara att konsultera Emelie ;-P hi hi.

- Diva har kennelhosta. Det innebär att både Diva och Puppis är i "karantän" och att de ska ta det lugnt. Lösningen är att träna små, lugna saker hemma. Det finns gott om sådana också...

Vi får väl se hur det går... Återkommer med rapportering :-D!

(Glada tillrop skulle också göra gott....)

Ni får hålla till godo med en gammal bild tills Gubben har tagit några nya...

En klätterros som på grund av ombyggnaden står nedtryckt i en rabatt tills vidare. Den ser dock ganska nöjd ut....

Den är tålig, frisk och vacker!

Underbara ros. Min absoluta favorit so far. Så gammaldags, så väldoftaned, så fina grenar så vidunderligt vacker!!!!

Nu var det då dags. Åldern har tagit ut sin rätt, eller är det misskötseln???  I vilket fall var det dags att rotfylla en tand. Tandläkare är något som jag undviker om det på något sätt går att slippa, men nu hade jag fått tandvärk och det var bara att bita i det sura äpplet (tandläkaren) och åka dit. Nej då, det var styggt sagt. Jag varken bet min tandläkare eller tycker att han är sur, tvärtom han är himla bra.

Det var ett tag sedan sist som ni förstår och föga anade jag hur skrämmande det skulle bli. När man ligger där hjälplös i en stol, med munnen FULL och då menar jag FULL av grejor och en stor karl som gräver i den, då är man inte så stursk. Till en början knep jag med händerna så det blev permanenta hålrum i armstöden, blicken stirrade panikslaget i taket och jag trodde verkligen jag skulle dö.  Jag pressades nästan ned. Munnen var full i skrot. Bl.a hade tanden en klänning av gummiduk som jag tror spändes fast med ståltråd runt den. Sen kom stora nålen och tandis satte igång....

När jag låg där i nära på panik, vandrade mina tankar.....

·         Är det såhär "Caesar Milan hundar" känner det, med munkorg och nedbända på parkettgolv när de är livrädda???? ” Den märker att det inte är någt farligt!” ”Den vänjer sig” är vanliga argument. Jag VET att det inte är farligt. Jag som människa VET att det är enda sättet för mig att må bra och ÄNDÅ är det fruktansvärt obehagligt.... Hundarna har ingen aning....  Även om de vänjer sig så kan man fråga sig om det är värt skräcken eftersom det kanske finns andra sätt...                                       

·         Är det så här det kan kännas som häst att ha munnen full av felanpassade bett och åtdragen nosrem så de inte kan svälja ordentligt. Skillnaden är väl att min tandläkare har mjuka händer.... Jag litar på honom. Jag behöver dock bara ligga stilla och försöka behärska mina sväljreflexer och försöker härda ut. De ska prestera också i TIMMAR...

·         Utbildas alla tandläkare på samma skola? Ingår det i kursplanen att jobba med negativ förstärkning? Man ska ha dåligt samvete för att man inte varit där på ett tag. Fick de inte lära sig att det inte funkar på alla. Att på vissa individer, sådana som mig, får det motsatt effekt. Jag går inte dit alls, bara för att undvika obehaget av förebråelser och "hot". Alla tandläkare jag har träffat jobbar så. Även alla jag hört talas om.... Dessutom  - det är väl jag som är kund?!?? Återigen är inte min tandis så farlig, men tendensen finns där.

·         Funderar på mina vänner som tränar sök i värmen. Vem har det värst jag eller de?!??