Direktlänk till inlägg 16 november 2009

Uj uj uj nu bubblar det i hjärnbarken....

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 november 2009 10:04



Allas vår käre Ylle har skrivit inspirerande inlägg på sin blogg. Det har bubblat upp en massa skrivlust/frågelust hos mig. (Sen börjar det ju närma sig jul och nyår då jag alltid har en tendens att skriva något provokativt som drar igång diskussionerna :-)!  ). Här kommer några röriga funderingar.


Vi börjar med detta med bett.

Det är ett mycket intressant kapitel tycker jag. Vissa tycker att det är hemskt  och skarpt att rida på stång, andra tycker att det är hemskt och "nypande" att rida på tränsbett. Andra tycker att bett överhuvudtaget inte ska användas. Det värsta är att ens åsikt har så stort beroende av vilka rådgivare man har/har haft. Vilka argument man mött och hur man har reflekterat utifrån den i sin vardag.


I mitt (numer ganska långa ;-) ) liv har man blivit lärd olika saker och ibland ingenting alls. Det kan ju också vara så att det bara är jag som inte förstått.....

 Jag upplever att jag eg. inte har reflekterat över, eller blivit informerad om, VAD man stoppar i hästens mun förrän jag kom i kontakt med akademisk ridning. Innan var det tränsbett punkt slut.  Jag blev inte lärd varför man väljer just tränsbett eller vilken inverkan det har. Det borde ju vara något av det mest väsentliga eller hur!?!??


Efter kontakt med den akademiska ridningen - vars som jag tycker stora fördel är pedagogiken - har jag förstått det såhär; olika bett har olika funktion och ska väljas utifrån hästens behov. Självklart eller hur. Det har mer med hästens konstruktion och beteende (huvud högt/ huvud lågt, halsen kort/ halsen lång) än med att man ska ha ett visst "bara för att".... Att alla bett är skarpa. Allt beror på händerna. Att ett nypa med ett tränsbett inte är bättre än att att ha ett stångbett. Att vara försiktig med sina händer. Riktigt försiktig. Att inte ta tygeltag bakåt o.s.v



Jag säger som så. Det finns MÅNGA sätt, MÅNGA åsikter och JAG vet inte....

Vad tycker ni??????

Speciellt skulle jag vilja ha hjälp med detta (ganska provokativa);


  • Varför rider 99,99% av alla dressyrryttare med huvudet bakom lodplanet. Snarare hakan i bröstet? På papperet strävar ju alla dicipliner mot lodplanet... men i verkligheten tycker jag att man ser det ytterst sällan? Har ideálet ändrat sig? Är det för att hästen ser mer "undergiven ut" ("undergiven" är ju populärt bland oss människor. Det ser man ju bara på hundsvängen med sk viskare och coacher.)

  • Reflekterar ni över varför ni använder det bett ni har eller använder ni det för att det är tradition? (Gäller både stång, träns och andra varianter.....)

  • På alla bilder (nästan) jag ser är nosremmen hårt spänd. Jag blev lärd minst två fingrar emellan. Gäller inte det längre och i så fall varför?                                                  
     
                                                    
  • Varför har det blivit "normalt", standardiserat, att rida med tränsbett och onormalt med något annat? Det kanske finns värsta bra förklaringarna, men jag bara undrar.

Åsså någon som indirekt har med bett att göra.

  • Jag tycker att många ridhästar har tunna omusklade halsar är det ett problem eller är det normalt? Det känns nästan som att halsens muskulatur har blivit hämmad. Kanske inbillar jag mig.
  • Ofta tycker jag mig se en knyck på halsen som inte ser bra ut. Det ser ut som den nästan är bruten där. Är det något som diskuteras? Kanske är det t.o.m bättre? Jag tycker det stör mitt öga då mitt ideal är en mjukt, rundad, avslappnad form och tycker dessutom det ser ohälsosamt ut. Jag kan ju dock ha fel inställning.


Hmmmm kommer nog fler snart........

Hoppas på härliga svar :-)!



 
 
sofia

sofia

16 november 2009 10:41

Här kommer tankar från mig.......

Det går inte generalisera vilket bett som man "ska" använda. Hämska tanke tänk om alla människor skulle gå i samma slags tenniskor..........som du skriver olika munnar, olika tänder..........

Har man lite känsla och intresse för hästens välbefinnande så tycker jag man ser hur hästen reagerar när den får bettet i munnen eller när man sedan kör/rider. Gapar den, tuggar den, vill den komma undan betet osv. Eller går den i fin form?

Sedan kanske det är idé att byta bett någon gång så att hästen får byta grepp i munnen lite och kanske det viktigaste av allt att man är uppmärksam på OM det förändras för hästen. Att ett bett fungerar 1 år kanske inte fungerar nästa år. Tandvård/raspning mm spelar roll.

Detta är ett mycket svårt det här med bett, men en sak kan man väl hålla med om oavsett inställning och tyckande om detta att när man tillför ett bett i munnen så tillför man något som inte är naturligt för den egentligen......?!

Tja lite tankar från mig.......

http://www.stallneshime.bloggplatsen.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

16 november 2009 11:02

Tack tack Sofia!!!!!!!

Mer svar, kommentarer och synpunkter!!!!!!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
ari

ari

16 november 2009 12:26

Jag har ridit med de flesta bett och testat mig framåt genom åren...nånting som aldrig har fungerat är islänska kandaren;-).
Min åsikt just nu är att det inte behövs några bett alls...om skogshästar förstår sig på höger och vänster röstkommando och mina hästar redan kan höger och vänster skänkel (det har de lärt sig från marken), varför behöver jag då stoppa in ett bett i deras mun? De kan gå i skolorna utan bett(så länge jag tänker och visar rätt..vi har en hel del vikt-, skänkel- och handen-på-halse-signaler).
Betten (oavsett vilka) orsakar oftast mer skada än överenskommelse.. jag har träffat många som trodde att det inte går att stanna hästen om den inte har bett i munnen (konstig nog kan man från början aldrig stanna en unghäst genom att dra i bettet...).
Jag tycker att ALLA hästar rör sig finare utan bett (oavsett disciplin...i westernridning springer de ju oftast utan tygelkontakt och även vi islandshästryttare har tävlingsgrenar där man rider utan tygelkontakt). Sen har jag sett Nevzorovs videosnuddar...
Så ser det ut för mig och mina hästar just nu..jag har slängt alla bett och gav spanska kandaren till en kompis. När jag rider kurs (akademiskt för Kristoffer Dahlgren) rider jag på kappson. Det räcker långt..om nånting inte funkar hänger det inte ihop med brist på kandar utan snarare med att hästen inte har uppfattat vad jag önskar...än..;-).

http://www.mimulus.se

 
Ingen bild

anki

16 november 2009 12:29

Kanske är det så att hästarna inte trivs med bettet och därför går bakom,det är en tanke...
Själv har jag under åren använt,träns-bett 2-delat,3-delat,tjockt,smalt,stång vid western-ridning men oxå grimma och 2 grimskaft det har oxå fungerat,tror att de flesta tror de har kontroll med bettet när det i stället handlar om över och underskänkel sits och vikthjälper.....
Några tankar från mig!

 
Ann-Louise

Ann-Louise

16 november 2009 12:35

Tack för många kolka och finurliga tankar!!!!!!!

Ge mig MER!!!!!! =D =D =D =D =D

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
ylle

ylle

16 november 2009 15:27

Tja, Ann-Louise, visst snurrar väl tankarna nästan alltid kring det här med hästutrustning, ridning och allt annat kring hästeriet...

Jag håller helt med Sofia om att varje bett måste anpassas till hästens anatomi och hästens reaktioner, men allra mest håller jag idag med ARI om att bett oftast är av ondo.... Min erfarenhet är att "skengalna" hästar och hästar som är känsliga i sina munnar (dvs inte avtrubbade?) reagerar mycket bra på bettlöst (grimma, kapson etc) och även på vikthjälperna (framförallt) och på rösten...

De "hopknycklade" hästarna reagerar nog alldeles säkert på skarpt bett kombinerat med hårda ryttarhänder, ryttarens behov av ABSOLUT KONTROLL... Vad jag inte kan förstå är hur dessa ritter med avknäckt hals och hästar som biter sig i bringan kan belönas så högt inom dressyren!!!!

http://ponnyflickornasblogg.bloggplatsen.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

16 november 2009 16:51

Ylle; Mmmmm. Säkert så...... Jag är ju naturligtvis glad i det minimalast av minimala av tvång och ev. obehag as you know.... men jag funderar ändå. Säg en rejäl krissituation typ liv och död med en panikslagen häst.... kan jag lika säkert få stopp på hästen utan "skelettlåsning" i nacken. (Kanske går med kapson också. )
Borde gå med bara vikt och röst, men det är ett flyktdjur.... Hmmmmm funderar bara..... I lugna och/eller tränade situationer är jag helt övertygad...
Tänker jag knas? (Ni får ursäkta min okunskap.)

Lite vad jag tänkte Ylle. Hur kommer det sig?
Lodplanet är väl alla med på oavsett inriktning eller!???! Sen ser man ju lite olika på lodplanet... Varför ser man bara hästar bakom? Kanske är det oviktigt, vad vet jag???

Det känns som om det är idealet, även knick på halsar o.s.v Det är väl ok om det ÄR så. Jag skulle vilja höra lite argument FÖR huvudet bakom lodplanet och knick på halsen. Eftersom ALLA (vet att jag överdriver och generaliserar) rider så, måste det ju i alla fall vara ett medvetet val!?!??

Hade varit så intressant och höra argument. Det samma om detta att alla (överdrift igen) använder tränsbett.

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

16 november 2009 16:54

MER, ge mig MER =D =D =D =D!!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Ann-Britt

Ann-Britt

16 november 2009 17:00

Det var en bra artikel i senaste Ridsport om bett, tänder osv.
Nevzorov i alla ära; de verkar ha kul han och hans hästar, men konstigt nog ganska hoptryckta i halsen och oengagerade i bakbenen trots de är utan handens inverkan.
Jag är verkligen emot dagens hopkrullade hästar, se min blogg, men jag tror inte bettlöst är filosofin som håller i alla lägen. Det är handen inte bettet som skapar problemen.

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

16 november 2009 17:35

Ann-Britt; Tack för kommentaren!!!

Hmmm
Jag funderar också, betänk att jag är helt novis och klickernörd, om man kanske behöver bett i bland. Jag tänker typ gradskala..... Man kan lära upp, ned, vänster, höger o.s.v men det kan ju kanske vara bra med en glidande skala. Förstår någon hur jag tänker... (eller inte tänker)

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Ari

16 november 2009 20:48

Jag har nog suttit på en del hästar som ur olika anledningar blev skrämda (en unghäst hade trampat i en tom colaburk som låg gömt i gräset till exempel..) och jag har aldrig känt att jag hade kontroll just då, fast dessa hästar hade bett i munnen och var rätt så väl dresserade...
Däremot fick man inte ens tänka h(oo)-ordet när man red unghästar annars var det tvärstopp ur fullt fart så att man nästan ramlade av..
Jag har genom åren lärt mig att eliminera situationer som kan leda till "häst-ur-kontroll" och har blivit mycket mer noggran med säkerhetsaspekten.
Nevzorovs hästar är korta i halsen för att han lär de detta (om det nu är bra eller dåligt)..det är en av deras första trick som de får belöning för (placering intill bringan) och det upprepa de då gärna. Sen tror jag inte att de skulle engagera bakbenen mer om de hade bett i munnen...;-). Sen är det nog lite synd om hans hästar därför att de aldrig får leka med andra hästar..Nevzorov tror att de då skulle tappa intresse i honom...
Min åsikt är att hästarna oftast vet själv bäst hur de kan balancera sig med halsen..

 
Ingen bild

kryddan

16 november 2009 21:03

Hej Ann-Louise!
En häst som jag inte alls känner vill jag gärna rida på stång första gången. Om den uppför sig och inte visar några tendenser till att vilja sticka så byter jag ut bettet till ett vanligt tunt tredelat tränsbett eller ett tunt rakt gummibett. Eftersom jag alltid rider utomhus så är säkerheten a och o. Jag tycker att det är svårt att få en häst att gå fram till handen på ett för skarpt bett, oavsett hur känslig man är på handen. Speciellt om man rider iberiska hästar så inbjuder dom ofta till att knäppa av. Det beror många gånger på att dom är ridna på ett mer showigt sätt och inte så dressyrmässigt som vi eftersträvar. Men grunden för all ridning (enl min åsikt) är att hästen går mellan hjälperna, och det kan var svårt att få till det om man inte har en häst som går fram till handen. Jag har inget emot att rida på stång men tycker personligen att ett mildare bett är att föredra. Om man inte har en häst som lägger sig väldigt hårt i handen, då är ett kulbett väldigt bra. Vi har ju också avlat fram hästar som är trängre i munnarna än förr, därför så är lite smalare bett att föredra.
En reflektion ifrån mig bara, kram, Kryddan

 
AK

AK

16 november 2009 22:04

Åh vad intressant!
Jag är lärd ridning på ridskola-knyckla ihop kusens hals och låtsas att det kommer från bakbenen.
Så vill jag inte rida nu(när jag sällan rider) och jag vill framför allt inte att min dotter ska lära sig rida så. Därför får vi känna oss fram och ponnyn får visa vägen till vad hon tycker är bekvämt. Det verkar vara ett barn med mycket mjuk hand och hästen ser aldrig missnöjd ut i huvudet-utom i en del övningar i hoppningen när det går lite för fort och blir lite för svårt att svänga tillsammans. Då, när hästen gapar och springer i väg kommer "hoppfröken" med frågan om varför vi inte har nosgrimma på ponnyn. Jag svarade att jag inte tycker det behövs, utan ryttaren ska lära sig rida så att inte hästen gapar och springer undan. Om det inte funkar är övningen för svår(kriterier) Behöver jag säga att jag fick många motargument!? Jag har fallit till föga och har numera nosgrimma på vid hoppning(löjligt löst spänd)

När det gäller nosen bakom lodplanet är jag rätt säker på att din teori om undergivenhet stämmer. Det handlar om makt.

Jag vill lära mig rida med hästen mjukt eftergiven, i fullt förtroende för mig och mina händer.
Och jag efterfrågar fortfarande en kurs i långa tyglar hos dig! ;)

http://bacillen.wordpress.com

 
Blue

Blue

16 november 2009 22:49

Jag har inte den erfarenheten än tycker jag att jag kan uttala mig om olika betts för- respektive nackdelar däremot ramlade jag för mkt länge sen över den här hemsidan med många intressanta tankeväckande inlägg.

En sida som åtminstone JAG finner läsvärd då den startar tankegångar hos mig om rätt o fel. O jag återkommer till den lite då o då

Mitt nånstans bland saker som jag finner mindre intressanta så dyker plötsligt nåt mkt intressant upp o häromdagen så hittade jag just den här lilla tankeväckande saken om just bett o hästars munnar
http://www.kerstinkemlen.se/diary_23_8.html

http://himmelellerhelvete.blogg.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

17 november 2009 01:09

Onekligen ett ämne med olika vinklingar!

Roligt, roligt!!! Intressant!
Det är så spännande att höra att många duktiga människor har många bra synpunkter!

Ge mig MER =D =D!!!!! MEEEER!!!!

AK; Jag säger som till en del andra som frågat; JAG kan ingenting än. Kanske kan jag lära mig. Återkom om 5 - 10 år kanske jag kan ge något tips. Just nu trevar jag mig fram utan mål och mening. (Kommer också som ett inlägg snart :-)!!!)
Blue; Tack för länken. Ska kolla. :-)!!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Gitte

Gitte

17 november 2009 12:03

Har islänningar och de lär mig alltid mycket. Min snälla äldsta vallack kan man rida på vad som helst. Och då menar jag bettlöst, Hackamore eller tränsbett. Bara man ger små hjälper. Han ogillar när man skriker åt honom i form av övertydliga hjälper. Fick reda på hur ofantligt noga man måste vara när jag gick en akademisk kurs med honom. Mitt sto som är turbodrottning reagerar med ökad hastighet när man tar hårt i tyglarna. Det svåra är att våga lita på att sits och ett snedställt tygeltag ska få stopp på henne när hon börjar öka utomhus. Undrar om det inte är där skon klämmer många gånger att många ryttare har tyglarna som en nödbroms. Det sitter mer i huvudet på oss än på hästarna. Lätta händer brukar ge lätta hästar, sen finns det ju alltid undantag. Men vad vet jag :)

Har dock funderat i samma banor för jag har vänner som har hästar som går "fint" dvs knäcker av i nacken. De har tokhårt spända nosgrimmor för att hästen inte ska lägga tungan över bettet. Hur vanligt är det fenomenet egentligen och är inte det något som kommer sig av försök till försvar? Svår fråga.

Min andra vallack protesterade vilt när jag en lektion plötsligt blev för hård i händerna. Han gav mig en rejäl tur i fyrsprång i kombination med härliga bocksprång i manegen :) Tack och lov satt jag kvar. Min ridlärare poängterade efteråt att hästen var en bättre lärare än hon.

http://www.nissebus.bloggagratis.se

 
Malin m Birk & Mio

Malin m Birk & Mio

17 november 2009 13:27

:-), jag brukar ju svara på dina sådana här inlägg, det är ju intressant att få börja tänka. Jag rider ju knappt själv så så himla många bett-synpunkter har jag inte. Erfarenheter i jobbet (jag frågar nästan alltid folk vad de har för bett när jag kollar tänder på deras hästar) säger att det är olika vilket bett olika hästar trivs med och att en del är svårare att hitta rätt med än andra. En del har jag tipsat om att prova vissa sorters bett och ibland har det gjort en stor skillnad för hästen :-).
Jag har ridit min valack i kapson (jag tyckte det var svårt och blev "okänsligt" och samtidigt ganska skarpt), sidepull (bara några gånger, har ingen åsikt än), vanligt delat bett (gillar han inte så mycket), tredelat bett (gillar han bättre), rakt bett (provade ej att rida, han tyckte inte alls om det). Jag är övertygad att denna häst går utmärkt att styra o stanna i bara grimma men jag tycker att det vid ridningen blir lättare att kommunicera med bett. Nu har jag inte kunnat rida på 9 månader pga "fång-anfallet från helvetet" men snart kanske det är dags igen :-). Det jag skulle vilja ha är ett smalt, mjukt, rakt bett - har sett ett sådant syntetbett en gång hos en hästägare men aldrig hittat det i nån butik.

Angående nosgrimma så är det helt vansinnigt att spänna en engelsk nosgrimma hårt pga hur hästar är konstruerade med sina kindtänder - de trycker in kinden mot den vassa tandraden i överkäken då. På min har jag använt remontnosgrimma, vet inte varför men han trivdes bättre med det än utan - kanske blir det stabilare på nåt vis (löst spänd självklart).

Rida med nosen i bringan är inte min grej och har aldrig varit. Jag fattade aldrig hur folk gjorde för att få dem så, det är först senare som jag insett hur hårt taget är i tyglarna då (när ridläraren sade åt mig att korta tyglarna ännu mer så hamnade mina händer halvvägs mot hästmunnen :-)). Jag tycker det var en intressant infallsvinkel det där med att det handlar om undergivenhet. Det kan mycket väl stämma.

Jag sätter mig inte på en häst som jag inte känner eller inte har förtroende för. Min valack red jag in barbacka i skogen i rid-kapson - men då litade jag fullt på honom redan från början och visste att han är en cool typ och att han kunde röstkommandon (mycket tömkörd innan).

Jaha, det här var ju ett bidrag till MEEER iallafall.
Kram!

http://vetmalin.dinstudio.se/text1_1.html

 
Ingen bild

Malin m Birk & Mio

17 november 2009 13:36

igen...
Jag glömde kommentera det där med stång... Här är min åsikt:
Jag tror att många lätt glömmer hur skarp en stång är för det känns ju så mjukt i handen (dvs hästen följer efter bettet väldigt snällt). Det krävs så oerhört lite rörelse och så lös kontakt för att det ska vara en kontakt och det krävs en väldigt känslig hand för att uppfatta det. Jag tror att alldeles för många rider på stångbett utan att egentligen klara det. Om det är själva bettkonstruktionen som är skönare för hästen så borde väl ett rakt bett i någon form funka lika bra? Hästen böjer ju i regel snyggt på nacken med en stång, men gör den det för att det är bra eller för att det är den enda bekväma positionen??? Inte fasen vet jag... Jag är inte häst och jag har bara ridit på stång någon gång för länge sedan... Men en hel del ser man ju via bilder och filmer på ridning med stångbett (bland annat hur lös tygeln är när hästen reagerar på den)
Så tycker jag för ögonblicket, en annan dag kanske jag tycker nåt annat :-)

 
Ann-Louise

Ann-Louise

17 november 2009 16:21

Oh så roligt! Många långa:-)!

Gitte; Tack för kommentaren! Ja, det är ju det att lita på dem. Jag har ju två hingstar som ska ridas så småningom och jag vet inte om jag vågar rida dem utan bett med ston i grannarnas hagar utmed vägarna. Kanske är det falsk trygghet att ha bett!?!! Det kanske inte hjälper ändå. ... Hmm den dagen den sorgen :-).

Jag tycker att det nästan alltid är så... speciellt bakom lodplanet/hakan i bogen.... och jag är inte alltid säker att det är med tanke eller mening...

Ha ha ha ja hästarna är de bästa läromästarna - om man har såna som säger ifrån i allafall :-)

Malin; Härligt! Med din proffession kan jag tänka mig att du har en gedigen grund i dina tankar. Du ser ju säkert en hel del av baksidorna i alla fall tex med hårt åtdragna nosgrimmor... Det är väl många som har sår kan jag tro...

Jag red (eller i alla fall åkt ;-) ) Junge på stångbett. Direkt man lyfter tyglarna har de inverkan. Jag red på långa och "nöp" med tummen och det var tillräckligt för att få signal. Mer - och då måste vi tänka att det ändå var helslak tygle - protesterade han och sa att "du rider med handbromsen i typ. Fast det är klart - lyssnar man inte på det blir det ju dumt - och det har jag också sett!!!!! Hästar krullar ihop sig, går inte fram o.s.v
Nu är han ju konvalecent, eller har snarare varit, och ska igång igen. Därav extra mycket funderande. Just nu longerar jag - eller jonglerar - och leker med långa snören (tyglar) i kapson. Får se sen hur och vad vi hittar på vad gäller bett/ej bett/typ av bett....
Han har varit väldans förnöjd med sitt stångbett i kombination med kapson. Lugn i mun, avslappnad och vad jag kan döma harmonisk... men det kan ju vara annorlunda nu.
Tål att fnulas på :-).

Mer!!!!?!!!! MER =D!




http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Ann-Britt

Ann-Britt

17 november 2009 16:44

Oj, så mycket intressant läsning. Det tar ett tag att läsa och begrunda alla kommentarer.
Det jag skrev om bakben och Nevzorov, då menade jag att de borde vara mer engagerade i bakbenen eftersom de inte har något bett som håller emot. Inte att de skulle engagera sig mer för att de har ett bett. Tja, nu vet jag inte om jag blev begriplig alls...?

http://gustavsborgpre.bloggagratis.se

 
Eiram

Eiram

17 november 2009 17:15

Härligt med så mycket tänkvärt! Ja man funderar ju alltid hur de tänker som krullar ihop pållen medvetet...jag hoppas bara innerligt att det är något det skrattas åt om 10år...hur människan kunde va så tokig alltså. Hästarna skrattar defenitivt inte...
Jag skulle vilja vara en fluga på väggen i de kretsar där detta är en helt ok träningsmetod, så man kanske skulle kunna förstå ett ev syfte med otyget. Antagligen skulle man bara rysa över vad som sades. För om man tar Patrik Kittel och Scandic som exempel (se tidigare inslag på bloggen här; Blue Tounge World Cup)så läste jag i Ridsport att han var stöttad av många ehum...kollegor. Detta känns ju lite lätt obehagligt och det är ju därför man vill höra (via fluga på väggen-eftersom man inte lär få höra sanningen annars) om det EVENTUELLT kunde ha någon god hälsofrämjande effekt på hästen!?!? Och inte bara att man TROR att hästen blir mjukare så man vinner nån flott rosett eller kul titel.....Eller funkar det helt enkelt så att om man knölar ihop pållen maximalt så kommer den bli så jäv...la glad, å tycka det är så skönt att få veckla ut sig igen att den går så "fiiint" sen?!? Och gör den det egentligen...och i vems ögon....? Tyvärr är det så att människan älskar saker som ser onaturligt ut så länge det ser onaturligt ut på ett flott sätt. Kan man inte då börja använda en liten grisfösare i dressyren oxå? Då skulle man få se på ökad trav...fast vem vet, det knepet kanske redan är uppfunnet.....
Är det ingen som läser här som har någon insyn i frågan och törs säga vad detta krulleri är bra för?

Och till Ak: Varför stod Du inte på Dig ang nosgrimman? Och vilka argumment kom fram för att Du skulle ge vika?
Bara undrar...
Ok det finns i vissa fall en god tanke bakom nosgrimma, stabilisering av bett, vackrare pålle(!?) och en kapson är ju en form av nosgrimma ej att förglömma (som i mitt tycke är ett helt outstanding verktyg rätt tillpassat!).
Och detdär med Two Fingers...Det är jag helt övertygad om att fingrarna ska va på HÖGKANT kontra nosryggen!
Jag har själv snörpt ihop min förgångna pålla engång i tiden med dubbla snören dessutom, så hon, ve och fasa, inte skulle gapa...tog ju någrå år ehum...innan jag fattade att jag skulle lära mig rida oxå. Som tur var snörpte jag "bara" ihop henne av okunnighet i ca ett år, sen begrep jag bättre (pållan talade klarspråk med mig)och skiten åkte av (sen tog det ytterligare några år innan jag börja begripa annat förstås-nu försöker man ju åtminstone lära sig...). Har fortfarande posttraumatisk stress symptom när folk tycker att pållen blir sååå fin i Achen-nosgimma (dubbel käft surrning.) Men självklart så kan det ju i andras ögon vara snyggt och hänga som prydnad bara förhoppningsvis, detta är bara min åsikt...

Mer såna här skriverier Ann-Louise, gör intressant och Du formulerar Dig alltid så bra i dina skrifter!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!(Orkar inte hålla ner uttropstecken knappen längre... ;-) hi hi

http://www.marie-bergstrom.bloggagratis.se

 
Blue

Blue

17 november 2009 21:58

Varsågod för länken... men upptäckte att jag i stundens hetta inte länkade till det jag EGENTLIGEN tyckte var MEST intressant i bettdiskussionen... det som mest imponerade på mig var det här inlägget där hon inser att hon i många år diskuterat fel saker vad gäller bett i hästens mun.
http://www.kerstinkemlen.se/diary_11_95.html
Jag håller ju så med i tankegångarna om vad som påverkar hästen positivt kontra negativt.
O när det finns så många andra saker man kan ifrågasätta nyttan av bara för att det ALLTID gjorts så, så kan man väl diskutera bettets vara eller icke vara också.

Jag gillar verkligen den här diskussionen so far ^^

http://himmelellerhelvete.blogg.se

 
Maria Y

Maria Y

17 november 2009 22:18

Hej!

Jag rider oftast Boogie på stångbett, ett som är rakt och tredelat, s.k Billy Allen Snaffle. När vi tävlar måste jag rida på stång och en hand enl regelverket, eftersom hon är äldre än 6 år. Den här stången gillar hon verkligen! I och med att den är tredelad kan man ge små mjuka hjälper på var sida när man rider på två händer.

Vi rider även på tränsbett ibland, det beror på vad man vill jobba med. Jag tycker att hon är mindre nöjd med tvådelat tränsbett, och letar efter ett tränsbett med Billy Allen mundel som bara är 11.5 cm. För breda tränsbett är ett elände enl vår hästtandläkare.
Nosgrimma finns inte, oftast inte käkrem heller. Vi gillar "enöras", det går så enkelt att tränsa då!
Se bild längt ned i det här inlägget:
http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/09/30/990217-pa-kurs-med-ellen/#kommentarer


I vår ridning strävar vi ju efter att använda så lite hand som möjligt. Men när vi tränar mot det målet använder vi helt klart bettets inverkan på olika sätt. I Boogies fall genom att skapa en "ram" av hjälper runt henne med skänkel och hand, och hjälpa henne hitta olika kroppsdelar och aktivera dem. Det är möjligt att en skickligare ryttare skulle kunna göra detta både barbacka och bettlöst, men där är inte jag!

Boogie hade mycket låsningar i nacke och käke i ridningen när vi fick henne. Hon kastade också mycket med huvudet, f f a i galoppfattningar. Hon kunde också krulla ihop sig bakom lodplanet och knäppa av i nacken. Det mesta av det är helt borta nu.
Först tog vi bort allt tryck, sedan har vi gradvis lagt tillbaka alla hjälper, men gett dem en delvis ny innebörd. Nu klarar hon fint att "bli hållen" i ramen utan att bli stressad.

När någon bekant ska få prova på att rida på westernvis på Boogie har det visat sig vara mest pedagogiskt att ta stångbett och romaltyglar, förklara att bettet är jätteskarpt och inte får användas, visa hur de håller romalen som en joystick, och visp kan de vara mjuka och fina handen. Sätter man på vanligt träns med tränsbett använder "folk" genast tyglarna som nödbroms och för att staga upp sig själva med. Då blir hon sur, och det med rätta!

Allmänt tittar jag mycket på hur hon känns och beter sig med olika bett och annan utrustning. Det syns när hon inte trivs! Varje år har vi också en hästtandläkare som verkligen kollar upp våra hästars munstatus. Han kollar även våra bett.

http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/09/30/990217

 
AK

AK

17 november 2009 22:45

Eiram, Jag gav vika för att tösen fortsatt ska få hopplektioner. Och för att dessa "hästkunniga" människor finns en masse runt oss, det är skönare att hålla en låg profil och jobba vår häst som vi finner bäst. Vår nosgrimma är så löst spänd att ett par fingrar gott och väl får plats på högkant. I mina ögon gav vi inte vika, vi mörkar lite... ;)
Argumenten som kom var att hästen inte "ska få lov att undslippa" arbetet -Man utgår nämligen hela tiden från att hästen inte vill och att den måste lyda ändå. Ett annat var att "då kan man ju lika gärna rida utan bett" Varpå mitt svar blev -"ja" Jag har så väldigt olika syn på hela hästeriet i jämförelse med de här människorna och jag kan inte göra nåt åt det, de finns i vår omedelbara närhet och det känns viktigt med husfriden.
Att vi inte tar några strider kommer emellertid aldrig att gå ut över ponnyn eller min dotters ridning.

Måste bara ge ett exempel på hur min dotter(8 år) tänker när det gäller ridningen(förlåt AL att jag tar upp plats utanför ämnet) Hon och ponnyn skulle trava bort från mig på en ängsväg, sen skulle de vända och galoppera tillbaka. Jag såg hur de travade bort och vände, men sedan dröjde det halvvägs till det blev galopp. När jag frågade K om vad som hänt sa hon att Flisan hade varit jättepigg när de vänt och hela tiden frågat om hon fick galoppera, då hade K bett Flisan att trava lite extra och sedan belönat den lugna traven med galopp. Det är tänk jag gillar!

http://bacillen.wordpress.com

 
Natalja

Natalja

17 november 2009 22:45

Åh, jag vill också svara... men inte när jag är dötrött mitt i natten : /
Lovar att återkomma i denna intressanta bettdebatt ; )

"inget bett är starkare än den hand som håller i tyglarna"

http://latin.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

18 november 2009 04:34

Kommentar till Uj uj uj nu bubblar det i hjärnbarken....
Underbart =D!!!!
Tack alla ni för härliga, tankeväckande kommentarer!!! Många infallsvinklar och hoppas på fler :-).
Natalja; Spännande. Väntar tills du är pigg och vaken :-)!!!!

Jag funderar dessutom på hur mycket ni grunnar på bettens olika inverkan - inte bara att det är skarpt/inte skarpt - för det är ju inte bara det som skiljer bett åt. En del är inne på det...men MER! Förresten undarar också vad "skarpt" innebär för er?
=D!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Carro

Carro

18 november 2009 07:42

Angående krullade nackar/halsar tror jag det beror på okunskap. Oerfarna ryttare ser erfarna ryttare hästar gå med böjd nacke och försöker åstadkomma samma sak. Oftast blir det då med hård hand och inte med riktig samling och hästen lär sig snabbt att genom att krulla ihop sig så undkommer den obehaget. Ryttaren är nöjd så länge hästen är böjd i nacken, men med en hård hand kan man inte samla en häst.

Jag tror också att mycket kommer av att man från början på ridskolan får lära sig att ha korta tyglar och aldrig förlora kontakten med munnen. En kompis la ut en film i sin blogg när hon red dressyr på sitt otroligt känsliga fullblod, han gick i en fin, låg, lång form men det ända folk såg (i kommentarerna) var att hon hade sååå långa tyglar. Som om DET skulle vara fruktansvärt? Som om hästen inte skulle veta att du satt där om du inte höll stenhård kontakt med mungiporna på den?

Nej, tyvärr är hästvärlden fortfarande så våldsinspirerad att jag drar mig för att ta upp ridningen igen, även om jag gärna vill. Det är otroligt att även folk som klickertränar sina hundar utan att blinka kan vara stum i handen och hård på rösten och med alla dess olika hjälpmedel (inspänningstyglar etc.) med sina hästar. Jag kommer inte kunna gå tillbaka till det sätt jag är upplärd på inom hästeriet och då väljer jag hellre att inte gå tillbaka alls, för varför ska jag behandla mina hästar på det sättet?

Angående nosgrimmor och bett tror jag också det handlar om okunskap. Det har blivit universallösningen på alla problem, byt till ett annat bett eller spänn åt nosgrimman hårdare (eller byt nosgrimma). Men det är väl rätt typiskt den traditionella hästvärlden, att aldrig ta tag i problemens kärna. En häst som krubbiter får en rem runt halsen, en häst som väver kedjor på sidorna, en häst som gapar en nosgrimma spänt runt käkarna, en häst som inte går in i transporten får en lina runt baken etc. Symptombehandling när den är som sämst.

Nu blev det väldigt långt det här, men jag har förstått att du gillar långa kommentarer ;)

http://kontrollek.bloggagratis.se

 
Maria Y

Maria Y

18 november 2009 11:50

Jag kan ju ingenting, rent teoretiskt, men grunna kan man ju få göra ändå!
Vad som är skarpt eller inte beror både på vem som håller i det och på situationen!
Inom westernridningen finns precis lika mycket metallskrot att plocka in som inom annan ridning. Om man vill och tror sig behöva. Men om man får travestera Branderup, så spelar det förstås ingen roll på vilket bett man inte kan rida. Heller..
Jag har ju funderat mycket på om man skulle kunna shapa fram de rörelsemönster vi behöver utan att använda så mycket fysisk påverkan som vi gör. Jag skulle jättegärna vilja kunna frishapa och vara ännu mer "klickersk" i ridningen. Men jag lyckas inte få med bakbenen och lyfta skuldra och upp med bröstkorgen och allt vad det är, på det viset. Andra skickligare tränare kan säkert, men inte jag.
Med Billy Allen bettet kan jag ge mjuka signaler till munnen på var sida i taget, och kombinera med skänkeln, på ett sånt sätt att bröstkorg kommer upp, bakben följer med och formen blir "rätt". Efter ett antal repetitioner byggs styrkan hos hästen upp och hon börjar själv "välja" att gå i den formen, med mindre och mindre "hjälp" från mig. Det är förstås inte bara bettet som påverkar detta, utan lika mycket att jag faktiskt lyckas sitta i balans och ha rätt timing i hjälperna. Vad det är rent fysiskt/mekaniskt som gör att man kan påverka bakbenen/rygg/skuldra osv med kontakt i munnen, har jag aldrig riktigt förstått, men så är det uppenbarligen.

När jag rider i skogen tycker jag inte om att ha Billy Allen stången. Om hon blir pigg och man behöver bromsa, krullar den ihop henne på helt fel sätt, tycker jag. Eftersom det är rätt långa skänklar på stången blir hävstångseffekten för stor om man måste ta "mycket". Om jag är ute själv, är det inget problem, jag brukar gasa istället för att bromsa när hon är pigg :-) Stopp är heller inga problem på en klickertränad häst, då behövs inget bett alls för att stanna!
Kruxet är när man är ute med andra ekipage, som kräver att man kan reglera farten så det passar just dem. Då finns kanske inte alltid tid/möjlighet att vänta med en förhållning tills hästen är mer mottaglig. Då fungerar en jaktstång bäst på Boogie. Det har varit trial and error för att komma fram till det. Vanliga stången = ihopkrullad häst som blir frustrerad och kanske bockar, tränsbett = häst som ogillar förhållningen och spjärnar emot, jaktstång = häst som accepterar förhållningar (fast hon kan morra och brumma lite om hon inte får galoppera på sina favoritställen). När vi använder jaktstången har vi engelskt träns, men nosgrimman hänger i princip helt löst.

Så det verkar som om i alla fall just min häst gillar raka bett bäst, och med Billy Allen får man ett rakt bett som man ändå kan ge individuell inverkan på var sida med.

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

18 november 2009 13:50

JAAAAA jag ÄLSKAR långa kommentarer!!!! Tack så jättemycket Carro. Samma till Maria!

Fast Carro...jag tycker att även många mycket duktiga ryttare krullar ihop hästarna också???
Maria; Det är ju det som är så skoj. Man slår ur underläge ha ha ha ha.... Vet du vad jag tror... kunskap sitter inte i år eller medaljer utan i vilja att förstå och eftertanke!!!! Jag är helt övertygad om att du kan.
Vänder och vrider en del på detta med shejpa vs. tryck-eftergift. Jag ligger nog också åt att det går att shejpa mycket men att det kan vara bra att ha "graderade" signaler typ "följ bettet" alternativet vore många, många små delsignaler och antagligen ett fixt utförande. Titta t.ex på Alexandra Kurland. Där tycker jag (av det jag sett) att "pose stå på fyra ben och böj på nacken på ett speciellt sätt, "trav" är ett speciellt beteende som ser ut på ett visst sätt i ett visst tempo, o.s.v Det blir onyanserat.....

Härligt det låter med Boogie! Kul att hon är så pigg. Själv längtar jag efter att få busrida lite. (Jag lär väl få mer än jag önskar så småning om ;-P ) Junge är pigg som en lärka så efter en tids longering är det väl äntligen dags att rida igen. Längtar!!!!


Det är så kul med olika tankar och vinklingar. Man (i alla fall jag) har min "sanning" ganska klar för mig (i alla fall huvudlinjerna) men den måste hela tiden konfronteras och ventileras för att utvecklas. Utveckling sker genom ifrågasättande.
Såååååå ..... jag vill ha MER!!!!! =D

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Maria Y

Maria Y

18 november 2009 17:58

Jo Carro, det var mycket tok man fick lära sig ridskolan! Jag tycker egentligen inte att jag fått lära mig RIDA förrän nu som vuxen.
När jag började hos Anki fick jag länge rida på sidepull, för att inte "skada" lånehästen medan jag skulle lära mig. Vilken tid det tar attt lära om kroppen att inte använda tygel som första alternativ när man behöver informera hästen om något! Det sitter som nån j-a reflex nästan.
När vi nu kom så långt i Boogies utbildning att vi har börjat samla henne med tygel och skänkel igen, kändes det till en början väldigt läskigt för mig att ha så mycket kontakt med hennes mun. Fast idag kan jag ju använda hand o tygel på ett helt annat sätt än jag blev lärd på ridskolan.

Jo Ann-Louise, Boogie är superhärlig att rida ut på! Pigg och lagom hyssig, dvs kommer med egna förslag om både vägval och hastighet. Men som allt annat med henne, så himla lagom och alltid sansad i botten på något vis.
Vi passar ihop, ingen av oss gillar tantpromenader i skogen. Men ibland ska man ju vara social också och rida i grupp, och då måste man så klart kunna anpassa tempot efter den som är osäkrast.

http://cowgirlsup.bloggagratis.se

 
Carro

Carro

18 november 2009 19:49

Är det så konstigt att även erfarna ryttare gör det då om det är så de blivit lärda och det är det som "fungerar"? Jag tror ärligt talat att många ryttare skiter i vilken form hästen egentligen går i, så länge det SER bra ut. Och jag tror få vet hur det egentligen ska se ut (och kännas) när hästen går i bra form, för de är vana vid "krullandet". Det är synd och tråkigt, men jag står för att jag tycker ridskoleutbildningen är under all kritik. Jag lärde mig rida när jag fick egen häst.

En kompis hade en ponny som stått på ett naturbruksgymnasium. När han kom till henne krullade han ihop sig så fort man tog minsta lilla i tyglar eller tömmar, då visste han att han skulle komma undan vilken hård hand som helst. Det tog år att hitta rätt form för honom. Jag undrar hur många fler hästar som är helt felmusklade och felbehandlade därute egentligen.

http://kontrollek.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Carolina F

19 november 2009 10:59

Ann-Louise, du skriver i ditt inlägg att du den här tiden på året har en tendens att skriva provokativa saker. Det finns visserligen väldigt mycket intressant att diskutera kring det du skriver men så väldigt provocerad blev jag inte den här gången ;-) Kanske beror det på att jag haft förmånen att de sista åren ha haft så många ryttare omkring mig som är väldigt medvetna kring vad de väljer/ väljer bort att stoppa i munnen på sin häst. Jag hör sällan diskussioner längre om hur skarpa olika bett är utan snarare diskussioner om vilka olika funktioner de olika betten har. Dessutom ser jag påfallande ofta även olika välfungerande bettlösa alternativ på våra kurser. Så därför inbillar jag mig att utvecklingen faktiskt har gått framåt kring detta under de senaste åren.

Beträffande det här med nosen bakom lod så tror jag att det är en ganska komplicerad fråga och att det inte handlar om EN anledning. Om vi inte pratar om hobbyryttaren utan ridning på hög tävlingsnivå så är nog TYVÄRR svaret att det helt enkelt lönar sig. Om det handlar om något så extremt som rollkur så tycker jag att Sjef en bra källa att gå till för att få ledtrådar kring bevekelsegrunderna: http://www.horsemagazine.com/CLINIC/J/JANSSEN_SJEF/interview_withsjef.htm Jag blev i alla fall förvånad när jag läste denna intervju.

 
Ann-Louise

Ann-Louise

19 november 2009 14:32

Carolina F; Nä det är nog så. De som skulle bli provocerade läser inte denna blogg ändå =D! Klart det har hänt en massa, dock tycker jag att det är förvånande att det ändå finns så mycket okunskap. Samma i hundsvängen..... Man lever lätt i en isolerad värld - träffar de som tycker lika, går för tränare som tycker lika, läser bloggar och böcker som tycker lika o.s.v Risken är då att man bygger upp en ö utan förståelse för en värld utanför och att andra kan tycka annorlunda. Jag är nog sån i alla fall...... Därför är det bra att konfronteras. Kanske jag skulle åka på studiebesök till Sjef :-) I vilket fall ska jag kika på länken. Tack för den :-)!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Åsa och Popsy

Åsa och Popsy

23 november 2009 09:54

Sent med, som vanligt...:)
När farsan köpte hästen som sedermera skänktes till mig var han alldeles för hög och hopdragen i formen = inga ryggmuskler och mycket spänningar. Vi experimenterade en del med hackamore och tredelat unghästbett, men fastnade till slut för en kombination (ett mylerbett) med både hack och stångbett. Det trivdes han kanon på! Kanske delvis för att det inte liknade något han tidigare haft i munnen, kanske för att det verkligen är anatomiskt korrekt som tillverkaren hävdar. Det är ett ganska "skarpt" bett, men vi har båda mjuka händer och äntligen fick han förtroende och vågade söka stöd.
Och just det här med att söka stöd tycker jag är viktigt! Det är skillnad på att jag "drar ihop" min häst, och att min häst hittar en balans med ett jämnt stöd på bettet. Jag har upplevt att hästen ofta söker ett jämnt stöd, och att den inte gillar när tygeln glappar = bettet hoppar runt i munnen.
De hästar som "knäpper av" och går bakom lodplanet har - enligt min erfarenhet - inget förtroende för handen och inget stöd på bettet. Jag tror inte att det har med undergivenhet att göra, det är helt enkelt bekvämt för ryttaren och uppifrån ser man inte hur bakom hand hästen går utan bara att nacken är böjd.
Jag håller däremot inte med om att de flesta duktiga ryttare rider hästen bakom hand! Kanske är det annorlunda i Skåne med Flyinge nära, men på de allra flesta tävlingar jag har varit på (och under en period var det en hel del, min mamma tävlar dressyr sedan många år) har hästarna hållit en bra form och det blir DIREKT avdrag på poängen om hästen går bakom hand. Visst kan man se en och annan, speciellt om hästen börjar bli trött, men faktiskt inte vidare ofta och det har inte setts på med något annat än lätt förakt vid de stall jag har hängt på. Tack och lov!
Ang. musklerna på halsen: jag har fått lära mig att halsen ska se ut som en flundra när man sitter på hästen, bukta ut mjukt på mitten. Det gör på vissa hästar att det ser ut som en knyck på mitten, om vi menar samma sak?

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

23 november 2009 10:19

Så kul att du skriver ett inlägg i denna diskussion!!!

Det är nog smart att byta settingen helt.

En mjuk följsam hand är som du säger A och O.
Glappa - så det rycker - måste vara värre än något.

Jag undrar om vi menar samma lodplan;-). Jag tänker öga - mungipa.... Tycker att de flesta går bakom dvs mulen lite in... Kan nog vara så att det beror på var man är i landet.
Vad gäller avdrag... ÄR det verkligen så???? Har hört att hästar några mkt kända ekipage har gjord diskvalificerande fel på tävlingar utan att något händer.... Men då är det på så hög nivå så ingen vågar kanske göra något för att stöta sig med dragplåster....

Nej, jag menade knicken ovanpå halsen som du ser från sidan på VÄLDIGT många dressyrhästar. Nacken är inte högsta punkt utan "knicken" på halsen är det.

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Åsa

Åsa

23 november 2009 11:02

Lodplan för mig: nosryggen. Jag vill ha hästen i lodplanet eller någon grad framför, MEN om rumpan är med och stödet finns tror jag faktiskt att vissa hästar (speciellt om de är trötta) väljer att gå ngt bakom utan att det är ett problem. Lodplan eller inte lodplan, det viktiga för mig är hur hästen jobbar med kroppen och hur lösgjord den är.

Jag var och tittade på breeders i Flyinge för några veckor sedan, femåringarnas final i dressyr, och av de tio ekipage jag såg var det ett som gick och knäppte av. Hon fick ganska skarpa anmärkningar i kritiken och sänkt betyg trots att det var en känd ryttare. Sedan tror jag att det kan vara olika om det är en "uppvisnings-tävling" med stora namn som dragplåster eller en "vanlig" tävling.
Jag har noll koll på ifall att kända ryttare har gjort grova fel på tävling utan att få poängavdrag, och jag hade kollat upp rykten ganska noga innan jag tog det som sanning...men visst, domare är väl också människor och dömer fel ibland.

Måste kolla lite filmer på youtube och se lite bilder, nu blir jag nyfiken på allvar! Som hoppmänniska är det enklare - runt banan felfritt och på snabbast tid, jobbar hästen i fel form i markarbetet får den inte de muskler som krävs helt enkelt.

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 
Ann-Louise

Ann-Louise

23 november 2009 11:23

Ahhhh lite diskussion! Härligt!
Jag är inte duktig på dressyr inte ens på ridning. Huvudet fram och svansen bak är min nivå.... Sen grunnar man ändå.

Jag har inte sagt att det är en sanning. Bara tanka i omlopp. Ska allt vara statistiskt säkerställt och empiriskt studerat så blir det inget snack. Det finns MÅNGA sanningar och MÅNGA tolkningar.

Är inte huvudets placering ett mått på vad som händer i andra delar av kroppen? Annars är det ju strunt samma var de har det (så länge det är på framsidan av kroppen he he he :-)!

Gud så kul men någon som tycker lite annorlunda. I like!!!!!

http://hastochhund.bloggagratis.se

 
Maria Y

Maria Y

23 november 2009 16:57

kan ju inget om dressyr, och håller med Åsa att hoppning blir mer begripligt ,-)
Men jag har inom westernridningen fått se hur vissa hästar har blivit lärda att bara gå med huvudet lågt, och gör det utan att använda rygg och bakben korrekt. Andra hästar får lära sig att använda rygg och bakställ korrekt, och söker sig sedan självmant ned i det önskvärda låga läget med huvudet. Skillnaden både i kvaliteten på utförandet, och i hästens långsiktiga hållbarhet blir enorm.
Antar att det finns paralleller till dressyren och huvudets palcering även där?

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 
Åsa och Popsy

Åsa och Popsy

24 november 2009 10:41

Skrev ett långt inlägg (till) som försvann, men i korthet:
Vi är egentligen överens: en häst ska jobba bakifrån med bra ryggverksamhet, avslappnat och i balans, och trivas med sin uppgift. Gör den det så är det mindre viktigt för mig var huvudet hamnar, i lod, framför, eller bakom. Däremot vill jag ha ett lagom stöd på bettet - hästen ska jobba bakifrån och framåt, men stödet ska vara ganska lätt och hästen ska "bära sitt eget huvud". Gör den det så kommer huvudet oftast ganska automatiskt i lodplanet om hästen är "normalbyggd" och inte en ardenner med kort, tjock hals...;)
En dressyrhäst som ska kunna utföra väldigt samlade rörelser som passage, piaff, piruett, och explosiva längningar, tränas bl a genom att stundtals samlas i en hög form med mycket vikt på bakbenen och hög nacke, som styrketräning. Jag tror att det kanske är där knycken på nacken kommer in? Denna samlade formen är inte en vardagsform, utan en uppvisningsform och tävlingsform. Hästen ska också kunna visa upp flexibilitet och en längning av halsen i ökad skritt, annars blir det garanterat poängneddrag.
Jag tittar alltså främst på hästens kropp, rygg, och bakben, och inte huvudet, när jag bedömer hur bra form den går i. Många är de hästar som går perfekt i lod (eller något framför) men inte har rumpan med sig...

Jag tror att det är jättestor skillnad på vad man ser beroende på vilket stall man står på, jag har haft förmånen att ha föräldrar med både kunnande och pengar...och jag bor i Skåne, jag är mer och mer övertygad om att Flyinge har en god inverkan på häshållningen här nere. Inte för att jag delar deras uppfattning om allt, men den grundläggande dressyrfilosofin har vi gemensamt.

Eller kanske har jag hållit på med hästar för länge, och har blivit blind för olika detaljer? Den möjligheten finns ju alltid, ens uppfattning om korrekt eller inte formas av folket runt en och de erfarenheter man har. Jag har pysslat med traditionell ridning, det är klart att det sätter sina spår...

Jag kommer att fortsätta fundera! Diskussionen fortsätter - annars stoppar utvecklingen!

http://www.asashundar.bloggagratis.se

 
Carro

Carro

25 november 2009 10:12

Nja, så mycket mindre komplicerat tror jag inte hoppning är. En hoppbana består av ungefär 95% dressyr och 5% hoppning (säkert en väldigt ovetenskaplig uppskattning, men jag tror på den). Går inte hästen i rätt form bygger den inte rätt muskler, absolut. Men en häst kan gå i fel form väldigt länge och fortfarande klara det mesta, för de flesta hästar är hoppningen så otroligt rolig att de gör det även om det tar emot. Några år senare börjar hästen plötsligt vägra och förhoppningsvis ser ryttaren/tränaren var problemet ligger och åtgärdar, men det kan också sluta i att hårdare träningsmetoder tas till och hästen fortsätter gå i fel form och bygga fel muskler under lång tid och tar slut i förväg.

En häst smo går i fel form i markarbetet kan fortfarande hoppa, riktigt högt och bra tillochmed. Men skaderisken ökar markant och hästen kommer antagligen inte kunna hålla lika länge.

Fast som tur är tror jag fler och fler hoppryttare blir medvetna om dressyrens stora betydelse för en bra hopphäst. Menå terigen, det var först när jag skaffade min tredje ponny och började satsa seriöst på hoppningen som jag lärde mig det, innan var det bara skänka och styra så blir det nog bra. Det borde verkligen belysas sååå mycket tidigare i unga hoppryttares utbildning. Många ponnyer man ser på hopptävlingar är skrämmande dåligt musklade.

http://kontrollek.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ann-Louise Ryrvik - 21 januari 2015 16:47


  Nu är första "spadtaget" taget och de gamla husen är i förvandling... Snacka om renoveringsobjekt!   ...

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 19:45


  Kompis the Cat! <3

Av Ann-Louise Ryrvik - 17 januari 2015 08:38


     

Av Ann-Louise Ryrvik - 16 januari 2015 21:23

  Denna vecka har det varit etapp 2 på instruktörsutbildningen i Nose Work. Jättekul.  Det var kul att träffa alla igen och se deras utveckling och höra deras berättelser om sina testelever och deras framgångar. Sedan förra träffen har vi fått tr...

Presentation

Fotoutmaningen 2015

 

Kategorier

Fråga mig

88 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18
19
20
21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
<<< November 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken!!!


Skapa flashcards